19. (I chew gum and smoke in your face, I'm absurd)

jag var i Sverige en sväng. en sväng jag inte ens var sugen på. men det var väl bra ändå. bra att lämna av tunga kläder och böcker. bra att ligga på gräset på Långholmen, bra att glida runt hemma inanför neddragna persinner. det är så mycket verkligare att jag snart flyttar härifrån. hem till det som luktar gott och mysigt och tryggt. lägenheten som gör mig inspirerad att läsa och laga mat.
men jag är rädd också. rädd att den inte kommer att kännas så när den är hela min värld igen. då när jag så tydligt inte är i Berlin längre.

min mamma var förresten här på besök över påsken. det är fint att hon kunde hälsa på i min värld. det är lite bökigt med assistenter och rullstol och grejer, men det gick väldigt bra. såhär såg det ut då.

18. (allt jag ser och hör)

jag röker istället för att laga mat. det går så mycket snabbare.
jag får stundtals panikkänslor. det är så mycket som är otillräckligt i mig. men jag har börjat få perspektiv. försöker mig på en mer förlåtande stil. igen. jag förlåter mig själv om och om igen. jag förlåter alla andra också. har aldrig kunnat vara arg. aldrig kunnat säga ifrån eller hävda min rätt. alltid accepterat andras dåliga sidor men varit rädd att de ska upptäcka mina.
självrespekten. eller bristen på.

jag minns en värderingsövning på högstadiet. vi fick en lista med saker. de skulle listas efter hur viktiga de var för oss. det stod värdeord som: vänner, familj, karriär, pengar. och så det där ordet: självrespekt. jag visste inte vad det betydde.
hade väl hört det någon gång, men visste inte hur det skulle användas rätt.
ni måste förstå; jag var en besserwisser. jag var lillgammal och nästan mer allmänbildad än jag är nu, nästan tio år senare. men här var ett ord jag inte kunde. minns att några populära tjejer högt försökte förklara. men jag förstod inte.
jag satte självrespekten längst ner på listan. var det något jag aldrig hört talas om så kunde det inte vara viktigt, resonerade jag.

och än idag.
självrespekten längst ner på listan.

jag läser igenom en fanfiction. jag får hjärteont och beröringssaknad. åh.
så mycket som är otillräckligt. deadlines som hopar sig och jag som tycks oförmögen att göra saker.
och nu vill skolan att jag ska befinna mig på Nollendorfstraße imorgon. jag som måste klippa film. förstår de inte?
läser mer fanfiction.
kan nästan skratta åt hur jag är en parodi på mig själv. hur rummet är så stökigt att jag inte hittar något. hur soporna stinker för att jag "inte har tid" att gå ner med dem.
hur jag inte mår bra av det här. inte mår bra av att slänga allt omkring mig. inte mår bra av att slösa bort dagar instängd i vår fula lägenhet. inte mår bra av att skjuta upp allt till den punkt där det blir osäkert ifall det någonsin blir gjort.

men jag försöker att bara fnysa åt det. inte gråta i en boll.

jag tänder en cigg, lyssnar på en kärlekslåt och låtsas att en medelålders kvinna ligger där inne i min säng. kanske har vi nyss bråkat, kanske är stämningen spänd, kanske kommer hon ut och lägger handen på min axel. kanske förlåter jag henne. så som jag förlåtit alla.
självrespekten är längst ner på listan. även i dagdrömmen.

17. (ett öppet brev)

Kära Ellinor,

jag ska vara ärlig nu. Jag har sprättat i ditt brev. Du vet en av de sista sidorna, där du skrivit ett lång brev och sedan klistrat det mot ett ark så att bara slutet syns? Jag kunde inte hålla mig. Igår kväll innan jag skulle sova använde jag all min ansträngning för att sprätta upp det och kunna läsa hela. Visst var det rörigt, som du skrev, men det gav mig så mycket att få läsa dina ord. Jag behövde det. Jag behöver dig och dina ord från andra sidan världen. Speciellt igår.
Jag är så trött på mig själv förstår du. Jag skämtar alltid om att jag aldrig träffat någon med sämre disciplin än jag själv, men det är inte bara ett skämt. Det är sant. Jag vet att det går att träna upp, men det känns som att någon skrattar mig i ansiktet när jag tänker den tanken.
Jag har så mycket att göra. Tre filmer ska förberedas. Jag borde blogga, städa, diska, duscha. Men istället spenderar jag en dag framför datorn. Jag spelar Sims i timmar. Ser fem avsnitt av Orange is the new black på raken. Det här brukade vara viktig ensamtid. Nu är det allt jag klarar av att göra.
Jag börjar bli förkyld, kroppen säger ifrån. Nu när jag efter en vecka på gatan där jag bor, verkligen vill ta mig härifrån så låter inte min kropp mig göra det.
Och så tycker jag så förbannat synd om mig själv när jag ligger där i sängen. När dagens enda kraftansträngning var att gå de två hundra meter som går till affären och tillbaka. Jag blir arg på mig själv för att jag tycker synd om mig själv. Jag försöker, likt en The Secret-anhängare, tänka på allt som är bra. På var jag vill vara. Jag borde inte ge mer energi åt allt som är dåligt. Men det är svårt.
Så då behövde jag läsa de där orden du skrivit i Australien. Jag hoppas du förlåter mig. Även om de var skrivna till mig så var det ju inte meningen att jag skulle läsa dem.

Jag tänker mycket på en vän, ett ligg, en ängel. Tänker hur synd det är att vi inte blir hutlöst förälskade i varandra. Vi skulle kunna leva lyckliga i alla dagar. Men allt vi haft är en överenskommelse och vi är alltid så rörande överens om den. Det är smart och praktiskt. Vi krossar inga hjärtan. Men jag tror att jag behöver henne mer än jag förut trodde.
Jag ska inte säga att det är kärlek, men någon typ av irrationell känsla är det minsann.

Jag firade midsommar med att sitta på marken i en massa timmar. Det var en oorganiserad konsertkö, och juni är så himla kallt numera. Visst önskade jag bort den dräpande 35-gradiga värmen, men det här är väl lite väl kallt? Men jag var där med Jiji i min klass och det betydde mycket att inte vara ensam. Vid insläppet sprang vi alla. Kön var helveteslångt från scenen, åtminstone två hundra meter. Det var kullersten och jag sprang med mina Spice Girls-klackar, du vet de där jag köpte när jag var och hälsade på dig i Sandviken en gång. Men jag klarade det. Ramlande nästan bara en gång. Vi fick så sinnessjukt bra platser på andra/tredje raden, i mitten.
Lana Del Rey alltså. Jag började nästan gråta när hon kom ut. Inte bara för att hon inledde med mig favoritlåt utan kanske främst för att hon är är så vacker i verkligheten. Konserten var jättebra. Fantastisk.
Jag är så förälskad i det nya albumet. Det slog till hårt strax efter konserten, trots att hon bara spelade två nya låtar. Hennes musik är alltid fylld av melankoli och det är som om den stämningen satt sig i min mage. För hur deppigt allt må verka när du läser mitt brev så känner jag mig inte så deppig. Möjligtvis melankolisk. Jag går runt med en känsla i magen, någon sorts spänning. Som om jag glömt något eller känner något jag inte förstår än. Låt oss kalla det melankoli. Jag minns att du älskade det ordet när vi gick i gymnasiet.
Gymnasiet är tre år sedan nu. Hur sjukt är inte det? Tre år sedan vi sågs varje dag och gjorde Sandviken till vårt. Jag hatade det men behövde det mer än jag vågade erkänna. Jag kommer aldrig att bo där igen, men jag har inte besökt det för sista gången. Hur känner du inför staden? Den är ju din stad till en mycket högre grad än den någonsin var min.

Hur har du det på andra sidan världen? Reser du nu eller har du stannat till och jobbat? Hur går det med den där mannen du berättat om? Är han värd allt det fina i dig?
Jag önskar att jag kommer ha råd att åka och hälsa på dig, men ska jag vara ärlig tror jag inte att det kommer att bli så. Det smärtar mig.
Jag önskar att du var här i Berlin. Vi kunde tröstäta tillsammans i min säng och gå ut på klubbar tusen gånger bättre än de vi varit på tillsammans här förut. Vi skulle kunna powerwalka ner i Britz där det luktar kaffesump längs vattnet och dela cigg i Körnerpark. Om du inte slutat röka, då kan jag göra det också.

Nu är det söndag igen. Det blir alltid söndag till sist, fastän veckorna känns maratonlånga. Nu ska jag skypa med min mor och berätta om mitt livs värsta mensvärk. Det finns så mycket mer att skriva, men jag sparar det. Tills vi ses igen.

Alltid din,
Julia

16. (gave myself to books and learning)

att blöda ut hjärtat känns inte rätt just nu, jag ger er en lista istället. jag vill inte vara sämre än mina favoritbloggare så tänkte skriva lite om läsning, jag också. och så får jag en anledning att återanvända ett gäng gamla bilder.

Snabbläsare eller långsamläsare?
Oftast långsamt, ibland över ett år. Det beror mycket på hur många böcker jag läser för tillfället och i vilken fil boken ligger. Några gånger om året läser jag förvånansvärt snabbt. Förra veckan läste jag till exempel två otunna böcker utan problem eller stress. Böcker blir ju ofta bättre när jag läser dem snabbt, jag blir så inne i berättelsen, karaktärerna, världen.

Tegelstenar eller tunnisar?

Tunna i regel, mindre avskräckande. När jag började läsa klassiker riktade jag in mig på de lite tunnare och det var en fantastisk inkörsport. 

Jag romantiserar tegelstenar dock, kanske för att jag inte läst någon riktigt tjock bok. Än.

Bibliotek eller bokhandel?

BIBLIOTEK. Alltså älskar sönder. Det är gratis och fantastisk stämning. Du kan helt plötsligt stå med en bok i din hand som du aldrig skulle fått höra om annars. Kanske är det en ny favorit? Bibliotek är socialare och mindre stressigt än en affär. Samtidigt kan du vara helt inne i dig själv. 

Nya böcker behöver jag inte. Jag handlar böcker på rea och loppisar. Jag besöker bokbytarbord och jag får i present. Det har blivit så många att de utan tvekan är dubbelt så många som de böcker i hyllan jag faktiskt läst. 

Jag har stor respekt för böcker, men är ändå inte särskild varsam med biblioteksböcker. Tycker charmen är lite att någon läst och tyckt innan mig. Jag gör hundöron och en gång skrev jag faktiskt till en mening i slutet av ett stycke i en biblioteksbok. Den passade så bra. Det var Om konsten att resa av Alain de Botton, förresten.



Ljudbok eller e-bok?

Svåraste frågan. Jag tycker oftast böcker blir lite sämre när jag hör dem som ljudbok. Jag gillar det inte nämnvärt, även om jag försöker med någon ny varje år. Min mamma lyssnar mycket på ljudböcker så jag brukar lägga över dem på min dator och tänka att jag ska lyssna på dem. Just nu är jag på Torka aldrig tårar-seriens andra del och har varit det i ett halvår. Jag föredrar podcasts över ljudböcker och lyssnar på minst en varje dag. Gärna poddar om böcker. 

E-böcker har jag läst ett fåtal. Det funkar, men aldrig som substitut för en riktig bok att hålla i handen. Det blir en annan läsupplevelse, på gott och på ont. 

Så vinnaren är....? E-böcker. Tror jag.

Inbunden eller pocket?

Pocket om jag äger den själv. Inbunden på bibliotek. Tror det är för att pocket är billigare och så himla mer praktiskt för hemmabruk, medan inbundet känns så seriöst och som ett större antagande. 

Vampyrer eller spöken?

Spöken. Fattar inte all vampyrhype.



En i taget eller slalomläsning?

ALDRIG en i taget. Jag önskar att jag kunde, men måste läsa ut si sådär sju böcker innan jag kommer till den situationen. Det har jag ingen motivation för. Jag läser det jag har lust med.  Nu när jag bor utomlands har jag till och med vissa böcker med bara något kapitel kvar som ligger i Sverige och väntar på att en dag bli utlästa.

Jag märker ofta när jag börjar på en bok hur lång tid det kommer ta. Vissa böcker läser jag på ett år, andra på en vecka. Det beror på. 

En anledning kan säkert vara att jag är väldigt envis när jag läser en bok, lägger sällan ner även om den är dålig. Då läser jag den bara under en längre tid.

Jag har aldrig haft problem med att hålla isär handlingarna, snarare har jag bara blivit positivt överraskad när jag tar upp en gammal bok igen och fortsätter.

Nytt eller gammalt?

Jag ligger oftast några år efter med all kultur. Musik, böcker, film, tv-serier. Så inget supernytt. Mycket för att jag så sällan köper nya böcker och inte orkar stå i kö och ta korttidslån på biblioteket. Jag väntar hellre ett tag då.

Men annars spelar det ingen roll. Det är ofta bra på olika sätt.

Bokmärke eller hundöra?

Nästan alltid bokmärken.



Snacks eller godis?

Alltså nej? Te och mackor i så fall.

Biografier eller memoarer?

Memoarer. Har hittills aldrig läst en biografi som har varit tillfredsställande.

Skräck eller chicklit?

Skräck. Är väl ingen expert på genren men har läst ett gäng Stephen King.

Soffan eller sängen?

Soffan hellre. I soffan läser jag när jag verkligen vill ägna mig åt läsning. Här i Berlin blir det sängen eftersom jag inte har en soffa.



Inne eller ute?

Helst på väg. I flygplan, på tunnelbanan. Annars inomhus. För att läsa ute måste det vara varmt och soligt och då klarar jag inte att vara ute så länge (pga gillar inte sommaren nämnvärt) och dessutom blir sidorna sådär vita och ljusa så jag får ont i ögonen och kisar. Min balkong i skugga är helt okej dock. Speciellt precis nu. Sitter på balkongen och skriver detta. Borde kanske läsa lite efter. (läs: borde kanske börja på en ny bok och lägga de sex böcker jag redan läser åt sidan)

Originalspråk (engelska) eller översättning till svenska?

Det beror helt på. Vissa har jag en lust att läsa på engelska och vissa bryr jag mig inte. Det är svårt också, att läsa det engelska originalet gynnar ibland boken,  och ibland missar jag för mycket av det vackra eller vad som händer. Jag är dock fruktansvärt förälskad i det engelska språket när jag läser. Just nu läser jag en bok som jag läst i åtminstone ett halvår nu. Ibland har jag läst den snabbt och ibland långsamt. Den är på engelska och rätt svår. Den har en relativt nyskapande form och jag känner att mycket går mig förbi. Men samtidigt älskar jag att läsa den ibland. För det engelska språket är så krispigt, så poetiskt, så fantastiskt.

Poesi eller prosa?

Prosa. Med islag av poesi.

Kvinnliga författare eller manliga författare?

Försöker läsa fler kvinnliga författare efter att jag upptäckt att jag läser mest manliga. Det går väldigt bra. I år har det (omedvetet) blivit 50/50. Jag skulle säga att min erfarenhet dock är att kvinnliga författare har ett högre genomsnitt på kvalitén. I alla fall bland de böcker jag läst. Och speciellt i år.



Boken eller filmen?

Nästan alltid boken.

Kokbok eller Bakbok?

Kokböcker. Helst av Lotta Lundgren. 

Bakning är inte min grej. Om inte "Bakbok" syftar på böcker om stjärtar. Rumpor är nämligen min grej. 

Kärlek eller spänning?

Oftast kärlek. Eftersträvar oftast det vackra, snarare än det fängslande. Hinner dock med kanske 1-2 spänningsböcker per år.

Första vuxenboken jag läste och verkligen gillade:

Skulle tippa på att det var Stephen Kings Christine. Det var den första boken jag läste av honom, jag var tio eller elva. Sedan dess har jag älskat honom lite i smyg. Han är inte en författare som det pratas om i de fina rummen. I alla fall inte utan att näsor rynkas. Men det är något med hans prosa när den är bra. Stephen skriver om en oskön man som sitter på sin veranda och dricker öl vareviga dag och lyckas med konststycket att få denna man att verka som den mest intressanta karaktär någonsin. Han skriver fantastiska personporträtt och skildringar av USA. Sedan har han producerat så mycket att allt omöjligt kan vara bra. Men några av de jag läst har haft löjligt bra kvalité.



Klassiker jag hävdar att jag har läst men aldrig tagit mig igenom:

Tror aldrig jag ljugit. Dock så kan jag rätt mycket om böcker och litteratur, så jag kanske ibland deltar i samtal om böcker jag inte läst för att jag har en tydlig bild av den. 

Mest har jag kanske berömt Mästaren och Margarita utan att egentligen ha tagit mig genom den. Någon dag så.

Jobbigaste bok jag läst:

Vävarnas barn av Per Anders Fogelström läste jag på högstadiet när vi skulle läsa svenska klassiker. Jag bad min lärare bestämma vilken jag skulle ta och eftersom jag var mer läsvan än många andra fick jag en av de svårare och tjockare. Den var jobbig för att den kändes så tung att ta sig genom. Jag gillade den inte. Allt i hela handlingen var elände elände elände. Klimaxen i eländet är när en kvinna dör av hunger, strax efter att ha försökt äta upp sina egna fingrar. 

Den är jobbig på så många sätt.



Bästa barnboksförfattaren:

Svår fråga. Räknas JK Rowling? Den jag läst mest av är Lemony Snicket, men det är ju för att den olycksaliga berättelsen om syskonen Baudelaire är i hela tretton delar. Bäst vet jag inte om han är. 

Minns att jag verkligen uppskattade Mary Hoffmans Stravaganza-serie även om jag var lite för gammal för att läsa den. Samma med Philip Pullmans serie om den mörka materian, även om del ett är överlägset bäst i det fallet. 

Bok som berört mig mest:

Skulle tippa på Extremely Loud & Incredibly Close. Det var en av de första(kanske den första) romaner jag läste på engelska. Jag köpte den på flygplatsen i München 2007, där vi mellanlandade på väg från eller till Kroatien. Jag hade absolut aldrig hört om den innan, men framsidan såg lockande ut. Sedan efter några år så blev den helt otroligt hypad av tjejer som liksom jag hade rosetter i håret och jag undrade hur jag kunde välja en så klyschig bok utan att ens vara medveten om mitt val. Jag är hur som helst väldigt glad att jag valde just den. Jag har läst den själv, med understrykningar och sönderälskande, och sedan högt för min mamma, då på svenska.



Recensera din senast lästa bok:

Senaste boken jag läste ut heter Grundläggande studier i hoppfullhet och hopplöshet. 

Den handlar om Hanna som är tjugo år och pluggar statsvetenskap i Uppsala. Hon är rätt deppig, så som en lätt blir när dagarna rullar på och en inte vet vart en är på väg. I hennes klass går Imagine, en tjej med hög röst och färggranna kläder. Hon tränger sig in i Hannas liv och kräver att få ta upp större delen av hennes tankeverksamhet och kärlek. Det är krävande, men det är vackert. Tillsammans smider de planer om revolutionen och de startar en politisk förening. För en måste ju göra något. 

Jag fick denna bok i julklapp av mina morföräldrar. Mina förväntningar var inte höga. På baksidan av boken kunde jag läsa om bokens handling. Jag tyckte den verkade så tjejig. Jag förstod att de valt den åt mig, för där stod ju om politisk kamp och en retorisk fråga undrade ifall kampen nu är likadan som den var då, där då underförstått syftar på en romantiserad 68-rörelse.  Det kändes så typiskt, lite som mina morföräldrar ibland kan se på min kamp och organisering och skaka lite överseende på huvudet. Hela boken kändes som om den skulle ta upp den revolutionära fas vi alla går genom innan vi blir banktjänstemän och moderater bla bla bla.

Men den var så himla mycket bättre än vad jag förväntade mig! Vackert språk, ibland nästan förtjänt av en understrykning. Jag kunde känna igen mig och identifiera mig mycket. Porträtten var kärleksfulla och levande till den grad att det inte gjorde något att vissa karaktärer var väldigt klyschiga. Jag älskade det odefinierade förhållandet mellan Hanna och Imagine, där det aldrig skrevs ut ifall de var ett par eller bara bästa vänner. Mycket i hur Hanna känner för Imagine kändes som kopierat ur min dagbok och jag älskar när en bok ligger så pass nära mitt liv. 

Gillar du att läsa tycker jag du ska följa mig på boktipset.se HÄR

15. (there will be no kisses tonight, there will be no holding hands tonight)

dagarna är tvära kast. brännande sol och sedan välbehövda moln. sunda hemmatankar och akutfniss med vänner.

hade en fredag med filmvisning. såg min egen produktion på stor duk för första gången. jag minglade som en expert och sommaren hade kommit.

hade en lördag med vänner. drack club mate med Julia på uteservering och jag lät tårar rulla ner för kinderna när vi pratade. fastän jag spenderat lång tid med ögonskuggan den dagen. senare satt jag på Tempelhof med andra jag känner. vi skrattade oss dubbelvikta och där himlen är som störst gick solen ner i pastellfärger.

hade en söndag i väntans tecken. ville ut och dansa så klädde mig lämplig. sedan när jag mötte Lola vid S-bahnen hade tydligen planerna ändrats. någon timme senare satt jag ute på en sandig strand i kall magtröja, klackskor och stay-ups. de badade, vi gjorde en eld och missade polisen med en hårsmån.

hade en oproduktiv måndag. gick till skolan för ett kort utvecklingssamtal och erkände att jag var bakfull.  mötte Lola på vägen ut, hon hade till skillnad från jag duschat och luktade inte längre rök. på kvällen såg jag klart säsong fyra av Portlandia på balkongen och vinden genom löven skapade ett stort susande.

14. (jag tänker aldrig mer bli tjugoen)

mina bloggpauser är långa. jag vet inte varför egentligen. brist på action är det inte.
har haft bra och dåligt sex, har haft stress pressat mot bröstet så att jag knappt kunde andas, har sett bra ut och tänkt modiga tankar om min framtid.

jag fyllde tjugotvå. är fortfarande samma person. hon som sitter inomhus och skyller på bakfylla, mest för att få kolla på nya avsnitt från samtliga serier hon följer på SVT flow. hon som sneglar på böckerna på nattduksbordet, blir inspirerad, men sedan aldrig läser. hon som har kuksugarläppar. hon som klubbat pinsamt få gånger sedan hon flyttade till Berlin. hon som får sitta själv på filten och vänta i fyrtiofem minuter innan någon behagar dyka upp på hennes födelsedagsfirande. hon som tränar alldeles för lite i förhållande till hennes dyra gymkort. hon som har svårt att stanna vid bara hångel. hon som bejakat sin sexualitet så hårt att hon inte känner igen sig själv när lusten tar uppehåll. hon som har en kamera som nu gått sönder för andra gången. hon som aldrig är nöjd, alltid drömmer sig bort.


bilder från januari, när Linnea och jag tog en långpromenad i Prenzlauer Berg och diskuterade feminism nästan hela vägen.

13. (den förstaste av majar)

jag måste försöka berätta det här.

idag är det första maj, arbetarrörelsens högtidsdag. årets bästa dag, varje år. förutom i år.
(förlåt är tvungen att ta en paus i skrivandet pga av kraftig gråtattack)
jag sitter i Berlin, har ätit brunch och ska snart ta en lång promenad. det är somrigt, vackert och jag är ledig. jag vet inte hur många gånger vänner sagt till mig att jag inte får missa första maj, för det är den bästa dagen på året i Berlin. anarkister revolterar mot allt och bränner bilar. människor har fester på gatorna. de talar om en revolutionär stämning.
men ärligt. fuck den.
avståndet till Stockholm har aldrig känts så mycket i mig som nu. jag tror folk inte förstår vad det betyder för mig att en gång om året få äga stan med mina vänner. att lyssna på talens självklarhet där de ekar på Södermalm och i Kungsträdgården. att springa in i de vackraste personer jag vet. att alla är så stressade och så lyckliga på samma gång. att se de röda fanorna mot himlen. att vara en del av en majoritet. att få fira den kamp som betyder så mycket för mig och för arbetare runt om i världen. att det är fest och sommaren snart kommer.
det är som en särskild magkänsla. något jag bara upplever en gång om året och tar energi ifrån. det är så mycket större än ord.
nej, jag kan inte beskriva det. låt mig säga såhär istället: på ett gäng bildlektioner under högstadiet hade vi som uppgift att bygga ett tittskåp över den plats där vi kände oss mest hemma. mina klasskamrater byggde sina faktiska rum, sina drömrum eller en kombination av båda(min vän Alexandra byggde till exempel sin säng, men placerade den på en fotbollsplan). jag då? jag byggde ett demonstrationståg. små gubbar i olika färger med en röd banderoll tågade framför Stockholms skyline. vi skulle ge varandra kritik, två snälla saker och en dålig. många av killarna i klassen vägrade säga något bra om det jag byggt. jag fick framtvingade kommentarer om att soptunnan var snygg och att figurerna såg ut som gamla pakistanier(????). senare ställdes de ut i skolan vilket resulterade i sabotage av mitt tittskåp. självklart var det bara mitt som togs sönder. så var mitt högstadium.
men det spelade liksom ingen roll. de kunde spotta på allt jag var, alla värderingar jag någonsin haft, men det är ändå självklart att jag bygger ett demonstrationståg. jag skulle kunna göra det igen. för ingenstans hör jag hemma så som i ledet som sträcker sig i kilometer från Medborgarplatsen till Kungsträdgården. jag och mina vänner med nävarna knutna mot överheten.

så i år är allt jag kan tänka på att jag inte är där.

jag med fana på trappan till kungliga slottet, första maj 2013, fotat av Samuel

12. ( i ett land i en värld utav glas)

Jag orkar inte vara kreativ för allt känns plötsligt så naket. Snor en lista av min kära vän Julia så länge. 

Hur ser din skrivbordsbakgrund ut?

En bild du tar med photobooth nu tack!

Välkommen till min säng.

Tre saker du har gjort idag:
1. Kollat på olika universitet som kanske vore roliga att plugga en master på i framtiden. I framtiden om minst tre år när jag pluggat till en kandidat. Jag är ute i god tid, så att säga. 

2. Skrivit snällt till en person som inte förtjänar min vänlighet egentligen.
3. Fått reda på att det möte jag skulle ha idag angående morgondagens kameraarbete blev inställt. Så nu sitter jag här utan egentliga planer men mycket som borde göras.

Det tråkigaste som hänt i år?

Jag har varit rätt sur, arg, ledsen och besviken på människor. Av olika anledningar. Men det har gått över. 

Det bästa som hänt i år?

Har haft mitt livs två bästa ligg. Win!

Tre senaste sms:
Tar de tre senaste inkomna från olika personer, blir roligare så.

"Alexanderplatz om 1 tim o 15 min, tidigast"

"Ok, see you"

"Tack för ett par spännande och oväntat roliga dagar, hehe. Glad att jag följde med hit. Hoppas vi ses igen nån gång. Kram"

Nuvarande besatthet:
musik: Återupptäcker mycket gammal pop jag inte lyssnat på sedan den här bloggen startades
tv: SVT Flow
kläder: Trivs bra i min glansiga vårjacka.
mat: lagar ALLT med ärtor och vitlök

Mest romantiska som hänt på senaste tiden:
Att flörta bakom hörn är väl rätt romantiskt, eller att hångla i en park. Eller att hålla händer och lyssna på dikter. Men vet inte om det var på senaste tiden.

Ett jobb du aldrig kommer kunna ha:
Läkare. Inte min grej alls. 

Tre saker i ditt skafferi:
1. Jättegammal potatis jag aldrig kommer göra något av.
2. Ägg. Alltid.
3. Supertrist te (hej kära bloggläsare, om ni vill skicka te till mig är det bara att fråga om min tyska adress MVH väldigt sugen)

Behöll Julias tredje punkt eftersom den stämmer väldigt bra här också.

Något du inte gillar hos andra:

Beskrivningen "stolt kapitalist". Lol gå härifrån. 

En dålig sida hos dig själv:
Att jag är så mycket bättre på att starta än att avsluta saker.

En maträtt du är sugen på prick nu:

Skulle gärna äta fruktsallad med vaniljkvarg. Åh nu blev jag hungrig, bäst jag går och steker lite fänkål.

Helgplaner?
Inspelning på lördag, på söndag borde jag försöka ha ett möte med en skådespelare jag kanske ska jobba med. The glamorous life of a film maker.

11. (saknar att höra min namn sägas)

har röstanteckningar på mobilen och ett klottrigt worddokument. det är blogginlägg som aldrig blir av eller utvecklas, av varierad kvalité. tänkte jag skulle tömma dem så jag gör min kreativa spya rättvisa.

Jag är inte säker på om det är dina händer jag vill ha runt mitt ansikte eller händer tillhörande vem som helst. Är inte säker på om det är i din hall jag vill ställa mina skor, eller hos vem som helst. 

******

Jag har hållit dig i mina armar. Akta dig, för du har varit min.

du har legat närmare än de flesta någonsin kommer. se mig i ögonen och säg att det inte betydde någonting.

du har skrapat på det innersta jag har. Säg inte att du inte njöt av varje sekund.

Jag skriver texter om dig.

Du

skriver inga texter om mig.

******

Berlin knoppar och blommar. Gatorna luktar färskt av regn och kvällarna är ljumma. Utom när det blåser sådär hårt innan regn och vädret växlar. Jag lyssnar på Spanarna och fågelkvitter. Här är gatorna jag älskar. Har glömt bort vad den här staden med all sin motsägelsefullhet gör med mig, men kommer snart på det igen. För här doftar det av all sorts mat och människornas samtal är mysterium.

Jag går en promenad längs med Kreuzbergs alla kanaler och möter så många som liksom jag bär ironiskt märkbara glasögon och lediga, minimalistiska outifts. Jag tror jag ser vänner flera gånger, men jag känner ingen här. Men det är en sorts försäkran om att det finns fler. Fler att lära känna, att det finns en chans. Om jag nu var en sådan som rörde på mig, kanske. 

Jag går kvarteren hemåt, ner dit där jag som vit är i minoritet och där jag alltid känner mig mest hemma.  Jag försöker ingenting här. Här är jag mig själv i bekväma skor och matkassar över axlarna. Här har jag mitt fula rum och knakiga säng. Här slår löven på träden utanför min balkong ut och teet är färdigt och här bor vänner några kvarter bort.

******

Det är så mycket du kan som inte jag klarar av. Måla ögonbryn till exempel. Lyfta mig högt på ett sådant oskyldigt sätt. Gå vidare utan att märka att du tappat mig. Jag vaknade när huvudet slog i marken.

Kanske är du inte bra för mig, fastän vi båda sagt det. Upprepat det till tusen.

Men jag är aldrig din första, kommer inte få vara din sista.

******

Ta mig ut ikväll, vi kan väl gå en runda? Sparka grus med en flaska i handen. Blöda ut våra hjärtan tills halsen värker. Finslipa det vi vill säga så att det står gnistor och blir skarpast möjligt.

Berör mig, rör mig, välj mig.

För Guds skull, välj mig.

Säg att du behöver mig.

******

I låtar sjungs det om känslor som aldrig funnits. Jag har aldrig känt så här förut. Men här är alla känslor som går att känna är kända. Ingenting nytt, spännande. Allt är upprepningar.

Jag är en drama queen, men efter tio minuter känns allt så överdrivet. Ser tillbaka på en psykos som knappt hunnit ta slut, men jag tycker redan att den är det dummaste jag hört. 

Jag försöker återigen hitta mig själv. Hitta den jag var. Minut för minut återanpassas jag in i det liv jag byggt upp åt mig själv här i Berlin. Månen är halv, natten är ung. Jag är ensam, men jag kan vara ensam i natt, det är helt okej. 

Du gav mig aldrig något i alla fall. 

10. (jag kan välja någon annan IDIOT)

blev full och lekte sambo i en Stockholmslägenhet. kastade återigen lite pärlor åt svin men den här gången tror jag att han förstod. frågan är om det är bättre.

----

kom hem. sov länge. gjorde ingenting.

----

åkte till Österrike och var rätt så professionell. Alper av gudomliga proportioner, filminspelning och djupa diskussioner efter att solen gått ner.

----

kom hem. sov länge. gjorde ingenting.

----

blev anklagad att inte vara tillräckligt motiverad, involverad och dedikerad i ett grupparbete. hon hade rätt. mina tankar var så långt från henne de kunde flyga. de hade landat på en Stockholmsgrabb med tvetydiga ord, hårda kindben och trassligt liv. jag hade ingen motivation kvar. till något alls i hela världen.

----

träffade vänner, drack och åt. tog promenader, alltid på väg någonstans, aldrig planlöst.
en bekant byggde ett luftslott som senare raserades. det föll med mascaratårar från mitt håll.

----

gick förbi ett par i Görlitzer Park och svor för mig själv tre gånger på raken. hur svårt kan det vara? tänkte jag. varför? undrade jag.

----

satt på balkongen med fötterna mot räcket, ett vinglas i handen och cigg inom räckhåll. jag svarade på urusla meddelanden med ett flin i mungipan och hård självständighetsmusik i hörlurarna. jag klättrade långsamt upp på min nya självsnickrade status och var så över allt.

-----

är hemma. sover länge. försöker göra någonting.

9. (escaping myself)

sitter i skolan och försöker ta diskreta selfies samtidigt som jag lyssnar på mina klasskamraters regiförberedelser med ena örat. det är så mycket vi måste ha koll på. men i mitt huvud trängs motivation och ambition med så mycket annat.

Berlin är vårigt och vackert. igår satt jag i en solig park, vid vattnet i bara linne. läste på balkongen för första gången i år och promenerade hem från Sophia på kvällen som nästan var en sommarkväll.

snart är jag i Stockholm igen. jag kan inte hålla mig borta. där finns fina människor att krama, hemmagator att promenera längs och helt andra ororsmoln än här. 

jag är så farligt nära en gräns igen. jag vet inte varifrån det kom. men plötsligt anser jag mig inte smal nog. inte lyckad nog. jag tänker att jag kanske borde tänka mer på vad jag stoppar i mig. 

kanske är det för att jag börjat jämföra mig. inte tillräcklig för honom. inte tillräcklig för henne.

såg en tjej på S-bahn som var sådär självklart och naturligt snygg. vacker med kläderna som inte verkade minutiöst uttänkta och sedan ändå misslyckade. nej, de verkade påslängda som av en slump. och det var perfekt. hon skrattade i telefon, så vänner saknade hon inte. solen lyste och hon ägde sin stund i ljuset.

jag vill vara glad för hennes skull, lyfta systerskapet högt. men jag gick sönder av avundsjuka. 

8. (stad i världen)

för dig skulle det kunna vara en vanlig dag, något vanligt i mitten av ditt vanliga liv. 
jag lutar huvudet mot flygplansfönstret, lika övertygad som alltid när planet går ner för landning att det är nu jag ska dö. här ska livet ta slut och det finns ingen återvändo.
jag är inte flygrädd. jag grips inte av panik. sitter stilla och lugnt och förbannar allt jag inte hann göra här i livet. ber en bön till Gud, hoppas att hen lyssnar idag. ber om förlåtelse.
när hjulen stöter hårt i marken, utan att välta planet eller framkalla stora eldsflammor som får bränsletanken att explodera, är jag alltid förvånad. jaha. det var det. vad ska jag nu göra med mitt liv?

Stockholm luktar inte som Berlin. här förstår människor jag möter vad jag säger när jag låtsas prata i telefon. här kan jag be om hjälp i en lucka, för jag förstår faktiskt vad de svarar. här bygger de om centralstationen i en sådan takt att jag nästan virrar bort mig. åker tunnelbana med en dokusåpakändis och tjuvlyssnar på deras samtal. han går av i Hallonbergen, ska promenera hem till andra blåa linjens trakter. hans sällskap sitter kvar en station till, går av i Kista. längst ut på linjen går vi andra av. vi som inte är innerstadsbor, inte förortsmedelklass som kanske en dag ska kunna flytta innanför tullarna, inte gangsterförort där bilar brinner. vi saknar själ, förutom den som bultar runt i oss och skaver. men det är så vackert här, nästan som en tavla över rätt och fel. har sällan känt en sådan klasstillhörighet som när jag går upp på Akalla torg.
hemma i förorten luktar det Lotta Lundgren-ångest, mamma och julafton. det är något så sorgligt med hur tiden står still hemma hos en kvinna som inte kan ta hand om sitt eget liv. min underbara, ordningsamma, smarta mammas öde har blivit att stirra tyst framför sig. på en tv-skärm, på en cd-spelare, ner i knät. fastän julpyntet är borta så ligger en julduk kvar. det är sådant hon inte kan ta bort själv. hon kan inte svepa med handen över en bordsyta för att tömma den på smulor. det gör vi som får betalt. i brödburken ligger samma skorpor, bakverk och tortillas som när jag åkte härifrån, ganska prick två månader sedan. i kökslådorna är det inte samma ordning som när jag är här och flyttar om sakerna efter min smak. nu har assistenthänder skapat ett nytt system och jag är främlingen. i mitt eget hem. vårt eget hem, mitt och mammas.
när jag stått och pratat i några minuter, strax över den hög som utgör mina ytterkläder, går jag fram till min mors rullstol. böjer mig ner och ger henne en kram. hon lägger sina stela armar omkring mig och jag känner hennes värme. något gnistrar i hennes ögon, jag älskar att se hennes leende såhär.

det kommer göra ont att åka tillbaka på söndag.

att gråta på Arlanda har ju blivit en liten tradition, kanske något att stå fast vid.
det är ju något hjärtslitande med allting. hur mycket jag vill, men hur lite jag faktiskt klarar av. vilka vänner jag lämnar, vilka jag åker till. vilka relationer som betyder något, vilka jag bara trodde var viktiga.
låt oss lyssna på Lana Del Rey på ett ytterst vänskapligt sätt, hon har formeln, hon vet vad vi är.

7. (är det enda som når in)

jag har planerat bloggrubriker. hela dagen har formuleringar så självklara surrat runt i mitt huvud för att sedan försvinna ut igen. kanske när jag snöt mig. kanske dunstar de efter ett tag.
nu är det tomt inlägg, tomt huvud.

fastän det känns som att allt står still så händer precis allting, med alla möjliga utgångar. hela tiden.

----

plötsligt är det morgon och jag ska kyssa en klasskompis farväl efter att ha delat säng. Neuköllnnatten är så långt borta och hans läppar är så torra.
jag unnar mig dyr frukost. unnar mig att inte skapa stel stämning.

----

plötsligt anställer jag en grafisk designer och planerar fristående projekt som om jag aldrig gjort annat. har blicken fäst på hösten och handen kramar osäkert om plånboken.

----

plötsligt ligger en fantasi några få centimeter ifrån mig och jag tror inte att det är sant. måste gnugga mig i ögonen och diverse andra kroppsdelar. lägger ett större avstånd mellan oss.
"du ser på mig och fnissar", berättar hon. jag vet varför jag gör det och egentligen vet jag det inte.

jag vill så gärna kunna säga vad det gör med mig. vill kunna förklara det som är så heligt att tiden står still och det som är roligt och det som är stort.
men jag drar efter andan. håller den. håller tyst.
utan att andas ut i ditt öra.

----

något att fylla våra memorarer med. 

6. (I know your wife and she wouldn't mind)

lever. spenderar tio tidiga morgnar i en biljettkö.
sedan framför datorn för andra biljetter.
nu: tillbaka i skolan och manusbearbetning. tror att det kan bli bra.
are you pushing things to their logical conclusion? på repeat.

Berlinalen var kanske det fetaste någonsin. tills jag dyker upp här igen kan ni ju lyssna lite på mig HÄR. Roger Wilson är precis lika trevlig som jag alltid trott. att se in i hans ögon medan vi pratar och inte bara höra andras ord ur lurar på tunnelbanor är en uppskattad förändring.

5. (let me be the one to save your life)

jag är avundsjuk på de som känner dig. 

jag är avundsjuk på staden som får innehålla dig. jag är avundsjuk på mötet du promenerar till. jag är avundsjuk på människorna vars foton du förvarar i din plånbok. jag är avundsjuk på de vännerna du ringer. jag är avundsjuk på axlarna du gråter mot. jag är avundsjuk på händerna som knäpper upp din bh. jag är avundsjuk på de anonyma som står pressade mot dig i kollektivtrafiken.

jag är avundsjuk på de som känner dig.

---

innan min nya kamera gav upp (sorgligt men sant) hann jag prova filmfunktionen lite. presenterar resultatet här under. det abrupta slutet skyller jag på att jag verkligen inte förstår iMovie. såhär såg det i alla fall ut när jag tog Julia under armen och firade lite deadline med mina klasskamrater. 

4. (nostalgia's for geeks)

jag och mina tjejer gick och såg en film om män som tar sig själv på största allvar och skapade något nytt. det första jag sa när ljuset tändes var "where's the chicks?"
nu är det vi som tar över världen, det är vi som ses för kreativitetens skull, vi som lämnar kritiken i skolan, vi som lyfter varandra, vi som det kommer göras film om i framtiden. det börjar här.
mitt största mål i livet är att skapa något som lever längre än jag. gör jag det vill jag ha mina tjejer vid min sida.

annars då?

saknar något/någon jag aldrig haft, försöker spetsa mina drömmar, drar efter andan, vill ha sex, äter godis, tappar bort mitt ciggpaket och blir frustrerad.

3. (is it too much to ask for something great?)

jag rör mig i den småstadsvärld som är gatan där mitt hem och min skola ligger. runt omkring mig är det stökigt, ostädat, snöigt.
fyra deadlines imorgon, två avklarade.

jag röker på balkongen som vanligt. som vanligt med hörlurarna på, dansandes ut mot de som inte ser. fantiserandes om någon annan i stolen bredvid. allt är som det brukar vara.
eller?
hittar inte rätt låt. de olyckliga kärlekslåtarna som varit min trygghet sticker nu obekant. de passar inte in. här finns ingen sorg kvar. istället finns här ett hopp(?), en ro(?). ingen eufori, men ändå vissheten om att något kommer att bli väldigt bra. det finns inga låtar om den här känslan. inte på mina spellistor, i alla fall. det finns bara överpepp "kom igen, Lena!" eller självrannsakande One Direction.
något skaver och melankolin sitter inte där jag vill ha den. jag svämmar inte över.
men jag ler.

2. (find people, alert families, buy cat food)

feber gjorde mig matt och korkad. jobbade ändå med skolarbete men har fortfarande inte köpt en födelsedagspresent åt min lägenhetskamrat. hon fyllde år för över en vecka sedan. 

nu är jag i alla fall frisk.

stressen innan, under och efter inspelning. spänningshuvudvärk och ambitioner.

aaaahhhhh.

motsatsen resten av tiden: sex avsnitt Sherlock under täcket. 

vintern kommer till Berlin. snöflingor ska falla ända fram till helgen. 

är inte nöjd när det snöar. är inte nöjd när det inte snöar.

1. (jag har gått från väldigt kär till obegripligt ensam)

Gjorde du något 2013 som du aldrig gjort förut?
Oh ja. Jag gick på middagsdejt och flyttade utomlands till exempel.

Vilka länder besökte du?
Sverige och Tyskland. Räckte rätt bra så.

Vad var din största framgång 2013?

Att jag var modig nog att söka filmskolan och att jag sedan kom in och bestämde mig för att helt enkelt dra till Berlin. That's some girlpower right there.

Bästa köpet?

Min MacBook Pro. Trodde det inte skulle vara så enkelt att gå över till mac, men det är det.  Min senaste tatuering är fab också! 

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Ja. Speciellt mina vänner som gav mig det bästa umgänge jag någonsin haft. Jag blev glad av våren och försommarens picknickhäng. Jag blev glad av Gaga, av att träffa henne, av att se att hon var glad igen, av att bli inbjuden av henne till Berghain. Jag blev glad av att vara pirrigt kär. Då när det började gå upp för mig att shit, den här killen gillar verkligen mig. Jag blev glad av gymmet och att vara mer fit än jag någonsin varit. Jag blev glad av bra fyllor och den där känslan att vad som helst kunde hända. Jag blev väldigt glad för att jag bestämde mig för att vara glad och bar huvudet högt igen. Jag blev glad av alla digitala konversationer med Lotta Lundgren.

Jag blev väldigt glad över att Rafael flyttade till Stockholm så att vi äntligen kunde vara så nära vänner som vår potential påvisar. 

Och ledsen?

Ja. Jag gick genom mitt livs största heartbreak. Han sårade mig så fruktansvärt djupt att jag egentligen bara kan se vidderna av det nu, massvis med månader efteråt. Jag blev också ledsen över att inte vara på väg någonstans. Och så var jag ledsen över att vara på på väg någonstans. Jag grät för att jag inte ville åka ifrån mina kompisar. Jag var ledsen över att Gaga mådde dåligt, blev skadad och var tvungen att ställa in sin turné. Jag var ledsen över att jag la för mycket av min egen lycka i andras händer. Jag blev ledsen av att min vän Abdi lämnade jordelivet alldeles för tidigt. 

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2013?

Det är en fråga som är så gott som omöjlig att svara på såhär tätt inpå årets slut. Men skulle gissa på Gagas Applause, Shout Out Louds Illusions, Oskar Linnros Tunga Moln, Bat for Lashes Daniel, Florence + the Machines Shake it Out och Katy Perrys Roar. 

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Kanske svåraste frågan. Jag har aldrig varit så hjärtslitande ledsen på grund av något någon jag gillar gjort mot mig. Jag har aldrig behövt så mycket stöd som i år. Jag grät och ältade och gick ner i vikt och rökte enorma mängder. 

Men å andra sidan har jag aldrig haft så kul i mitt liv som jag hade under försommaren när allt var vin i parker eller på balkonger. Det var vänner och flörtar och ljumma kvällar. 

Och aldrig har jag heller i mitt liv gått omkring med känslan av att allt är möjligt så mycket som jag gjort 2013. 

Vad önskar du att du gjort mer?

Skrivit dagbok. Trott på mitt eget värde. Lärt mig mer tyska. 

Vad önskar du att du gjort mindre?

Jag önskar att jag lagt mindre av min egen lycka i andras händer. Jag önskar jag tyckt mindre synd om mig själv. Och spytt.

Blev du kär i år?


Ja. Som om ni inte fattat det vid det här laget. Och han blev kär i mig. Hur mycket han än försöker förneka det i efterhand. 

Favoritprogram på TV?

Kollade lite på TV och desto mer på datorn. Där gällde How I Met Your Mother, Historieätarna och Babel, bland annat. 

Bästa filmen?

Bästa på bio måste varit Anna Odells Återträffen. Se den! Nu nu nu!

Bästa boken du läste i år?

Vredens Druvor av John Steinbeck. Alltså herre min skapare vilken politisk skärpa.

Årets bästa låtar?

Kan jag få ett vittne? - Oskar Linnros

ARTPOP - Lady Gaga

Cola - Lana Del Rey

G.U.Y. - Lady Gaga

Mary Jane Holland - Lady Gaga

Bästa matupplevelsen?Att läsa Lotta Lundgrens Tio lektioner i matlagning. Jag har länge gillat att laga mat, men känner att jag nu har en större förståelse för hur det egentligen går till. Har till exempel balanserat smaker mer medvetet i min matlagning efter det. 

Läs den om inte annat för att hon är så fruktansvärt rolig, smart, förlåtande och feministisk att du kommer att vilja ha henne som din bästis, eller i alla fall twittra henne väldigt ofta. 

Något du önskade dig och fick?

Det jag skrev i min dagbok att jag ville under 2013 var att 1. ta steget och våga samt 2. ligga med mer än en person. Jag kan känna att året är avklarat med bravur. 

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Kanske om min och den förbannade killens relation skulle fått ett bra slut istället för ett ovärdigt förnekande. Kanske om jag bestämt mig för att sluta deppa lite tidigare. Kanske om jag slutat jaga efter människor som uppenbarligen inte bryr sig lika mycket om mig som jag om dem. Kanske om jag tränat lite mer i Berlin istället för att sitta i min säng, lyssnar på Gagas Gypsy och känna mig ensam. 

Vad fick dig att må bra?

Alla vänner som satt och lät mig älta. De som intalade mig att ta det lugnt och att allt var bra och att det skulle lösa sig. De som senare sa att herregud jag visste det hela tiden, han är ett jävla svin och visst har han varit tråkig hela tiden? Han borde fan sitta i fängelse i ett år!

Är det något du saknar år 2013 som du vill ha år 2014?

Fotografi kanske. Annars bara extra allt av det som 2013 innehöll. Mer mod, mer sex, mer fest, mer läsning, mer träning, mer fina bekantskaper, mer stöttande, mer bloggande. Och så vill jag gärna ha en röd regering, tack så mycket. 

Vilken kändis var du mest sugen på?

Lotta Lundgren, Harry Styles, Liam Payne och de vanliga; Lady Gaga och Lena Endre. 

Vem saknade du?

Här i Berlin har jag saknat alla de som känner mig från grunden, de som jag inte måste bevisa mig för. Jag har saknat min släkt och jag har saknat de jag kysst. 

De bästa nya människorna du träffade?

Har nog aldrig fått så många nya fina vänner som i år. Först inom Ung Vänster på våren och senare här i Berlin fick jag ett helt gäng med fantastiska personer som alla tycker om mig för den jag är. 2013 har varit mitt bästa år socialt och jag är så tacksam över att ni står ut med mig.

Högsta önskan just nu?

Att det här året ska bli produktivt och kreativt och att vintern går snabbt så att det snart blir Berlinvår och Berlinsommar.