3. (is it too much to ask for something great?)

jag rör mig i den småstadsvärld som är gatan där mitt hem och min skola ligger. runt omkring mig är det stökigt, ostädat, snöigt.
fyra deadlines imorgon, två avklarade.

jag röker på balkongen som vanligt. som vanligt med hörlurarna på, dansandes ut mot de som inte ser. fantiserandes om någon annan i stolen bredvid. allt är som det brukar vara.
eller?
hittar inte rätt låt. de olyckliga kärlekslåtarna som varit min trygghet sticker nu obekant. de passar inte in. här finns ingen sorg kvar. istället finns här ett hopp(?), en ro(?). ingen eufori, men ändå vissheten om att något kommer att bli väldigt bra. det finns inga låtar om den här känslan. inte på mina spellistor, i alla fall. det finns bara överpepp "kom igen, Lena!" eller självrannsakande One Direction.
något skaver och melankolin sitter inte där jag vill ha den. jag svämmar inte över.
men jag ler.