8. (makes a hard man humble)

innan sommaren, innan jag kom tillbaka till Sverige från Asien besökte jag Bangkok i några få dagar. en blixtvisit i min ensamhet, som någon sorts belöning att jag klarat min utbytestermin. det blev kanske snarare någon sorts ambivalent mellanlandning. dessa dagar antecknade jag den del på min mobil. det löd ungefär såhär:

när jag flyger in ser jag ut genom fönstret. det är så platt. likadana åkrar i mil efter mil och längst bort sticker höghusen upp. dit ska jag. 

det är thailändska flaggor, poliser, militärer och porträtt av kungen. ett helt hus nära mitt hotell är tillägnat kampen mot pengatvätt. överallt ministerium, tuk tuk. när man tror man lärt sig systemet hade man fel. 
en man dricker whiskey och äter nötter på en bänk. människor hoppar på tåget direkt från spåret. 

jag går i naken i AC. sitter på balkongen, går in och speglar mig.

en munk går med pengar i handen och spanar i en butik som säljer stolar. han ser ut att leta efter något särskilt att sitta på. 

det droppar. om regnet, om mig, om AC. 

en skruttig frisörsalong har målat av Vouges logga på fönstret. jag går förbi finsnickerier och mekaniker. 

en ekorre sitter på taket till ett tempel. det springer en stor ödla över vägen. sedan följer jag efter. jag tar mig också över vägen som om jag bott här hela livet. mina skills kommer fram vid oväntade tillfällen. jag är dock fortfarande rädd för bilar.

hittar äntligen en park och i den hittar jag nästan skugga. här korsar ytterligare en ödla gatan. den går mot vattnet och är så stor att den tar upp halva vägen med sin kropp. 

en butiksägare står utanför sin affär och sprejar buddhastatyer i guldfärg. jag ser palatset på avstånd, det räcker för mig. 

det finns fula gatuhundar och katter. ser äntligen en fin hund. 

om det inte var för att solen gått ner skulle jag inte veta att det var kväll. värmen är lika närvarande, enda skillnaden är att nu finns ingen skugga. eller snarare, allt är skugga. jag är i skugga. 
liveband, biljardbord, en kall vind från en fläkt. 
sitter på coco walk. här är barer, ungdomar, en blöt bänk. en bar är rätt hipp. inkastarna där är uttråkade till den grad att en av dem nästan är otrevlig när jag beställer min öl. 
jag undrar när natten kommer igång här, om den kommer igång en tisdag under lågsäsong.
det blixtrar i molnen. 
är folk ute med sina mammor eller är åldersskillnader i förhållanden mer accepterat här?

staden luktar bensin, jasmin, avföring. 
de är bättre här på att erbjuda servetter än i Hongkong. 

jag är så trött på denna värme. så trött på hur alla kalla flaskor blir för alltid blöta. avskyr hur det bildar pölar. blir aldrig hungrig i värmen heller, bara trött.
jag har ont i halsen. är det AC:ns fel eller håller jag på att bli förkyld?
tänder ännu en tax free-cigg. 
tänker faktiskt inte på att komma hem. 
tänker att jag egentligen borde skriva om män. 

1. (2016)

dags för Photo Booth-genomgången av 2016. som ni väntat!

"kiss the boys and make them cry", en tröja som bars ironiskt detta år då jag hade fast pojkvän hela året. och fortfarande har förresten. heja oss. 

  

vad är det med när man är skitsnygg i spegeln och sedan lyckas man ändå inte ta någon bra selfie??? mm, det här är från en sådan dag. 

"jag är inte en bröstperson"

hade precis färgat håret och klippt mig så tyckte jag var snygg. 

me when someone knows their grammar.

ovan: pluggade utomhus

nedan: jobbade utomhus. med min chef! på min praktikplats! A Little Nation! jag jobbar där! hur kul!

pluggade en massa. har skrivit kandidatuppsats och sådär. 

just nu har jag kortare och blondare frisyr. jag är i mitt rum - i Hongkong - där jag bor till slutet av maj någon gång. just nu känns allt mest skit eftersom jag varit magsjuk/matförgiftad och alla ovana lukter/maträtter/intryck inte gör under för illamåendet. vill mest vara hemma med min snubbe och somna om i en stor säng. men snart kommer det nog att kännas helt fantastiskt igen. min roommate har jag inte fått träffa än, så har nästan börjat vänja mig vid att bo själv. dumt, för snart bryts den illusionen. 

2. (it's innocence lost)

2014 var året jag förlorade den sista oskuldsfullhet jag hade kvar. det var året jag låg med personer jag kanske inte borde legat med. året jag stressade bort sommaren. det var ett år jag blev vuxnare än tidigare och lärde mig jättemycket. jag mådde kasst emellan åt, men såhär i efterhand vill jag minnas hur Berlinsolen och hotellens mjuka täcken värmde. jag hade målade ögonbryn för första gången.  jag besökte Sverige, Tyskland, Österrike, Frankrike, Schweiz och Storbritannien, och jag flög 16 gånger, mellanlandningar inte inräknat. jag såg sju Lady Gaga-konserter.
2015 är året jag skaffade netflix och stammiskort på cinemateket trots att jag inte har tid. kalendern är full i en månad framåt och varje vecka är en ny fas av nya besattheter, vare sig det är kärlek, skolan, min första egna lägenhet(!), ung vänster, jobb eller pengar. lite det här har min mobil plockat upp av de två första månaderna.

 

  

 

24. (I'm your biggest fan, I'll follow you until you love me)

i höst gör jag en film om fankultur.
det är en film som behövs. fankultur är en stor del av miljontals människors liv, men det är sällan något som talas om. när det talas om ses det ofta ned på. fangirl, muttras det. vi är irriterande, besatta, världsfrånvända.

fans gör galna saker. vi sover utanför arenor och hotell, betalar dyrt för konsert- och flygbiljetter.
men där finns också en stor kärlek. vi hittar nya vänner, supportar varandra och vår idol, har the time of our lives.

filmen kommer att cirkulera kring Lady Gagas artRAVE och dess Europaturné. Gagas fanbase består till stor del av unga tjejer och hbtq-personer. människor vars historier ständigt tystas ned i ett mediebrus som gynnar de med högst status och fetast plånböcker.

för att hjälpa till med budgeten har vi en liten crowdfundingkampanj på gång. här hittar ni den. tycker ni att det låter som ett spännande projekt får ni alltså gärna skänka en liten slant. slanten kan vara hur liten eller stor ni vill. det skulle betyda massor för mig att ha ert stöd.

hittills har vi fått enormt genomslag och blivit uppmärksammade av bland annat ladygaganow.net som tipsade om kampanjen för sina 189 000 twitterföljare. men det är svårare att öppna plånböcker än hjärtan. så vill ni göra en tjej och hennes team glada, hjälp till att finansiera och sprida kampanjen.

Tack!
 

10. (jag kan välja någon annan IDIOT)

blev full och lekte sambo i en Stockholmslägenhet. kastade återigen lite pärlor åt svin men den här gången tror jag att han förstod. frågan är om det är bättre.

----

kom hem. sov länge. gjorde ingenting.

----

åkte till Österrike och var rätt så professionell. Alper av gudomliga proportioner, filminspelning och djupa diskussioner efter att solen gått ner.

----

kom hem. sov länge. gjorde ingenting.

----

blev anklagad att inte vara tillräckligt motiverad, involverad och dedikerad i ett grupparbete. hon hade rätt. mina tankar var så långt från henne de kunde flyga. de hade landat på en Stockholmsgrabb med tvetydiga ord, hårda kindben och trassligt liv. jag hade ingen motivation kvar. till något alls i hela världen.

----

träffade vänner, drack och åt. tog promenader, alltid på väg någonstans, aldrig planlöst.
en bekant byggde ett luftslott som senare raserades. det föll med mascaratårar från mitt håll.

----

gick förbi ett par i Görlitzer Park och svor för mig själv tre gånger på raken. hur svårt kan det vara? tänkte jag. varför? undrade jag.

----

satt på balkongen med fötterna mot räcket, ett vinglas i handen och cigg inom räckhåll. jag svarade på urusla meddelanden med ett flin i mungipan och hård självständighetsmusik i hörlurarna. jag klättrade långsamt upp på min nya självsnickrade status och var så över allt.

-----

är hemma. sover länge. försöker göra någonting.

8. (stad i världen)

för dig skulle det kunna vara en vanlig dag, något vanligt i mitten av ditt vanliga liv. 
jag lutar huvudet mot flygplansfönstret, lika övertygad som alltid när planet går ner för landning att det är nu jag ska dö. här ska livet ta slut och det finns ingen återvändo.
jag är inte flygrädd. jag grips inte av panik. sitter stilla och lugnt och förbannar allt jag inte hann göra här i livet. ber en bön till Gud, hoppas att hen lyssnar idag. ber om förlåtelse.
när hjulen stöter hårt i marken, utan att välta planet eller framkalla stora eldsflammor som får bränsletanken att explodera, är jag alltid förvånad. jaha. det var det. vad ska jag nu göra med mitt liv?

Stockholm luktar inte som Berlin. här förstår människor jag möter vad jag säger när jag låtsas prata i telefon. här kan jag be om hjälp i en lucka, för jag förstår faktiskt vad de svarar. här bygger de om centralstationen i en sådan takt att jag nästan virrar bort mig. åker tunnelbana med en dokusåpakändis och tjuvlyssnar på deras samtal. han går av i Hallonbergen, ska promenera hem till andra blåa linjens trakter. hans sällskap sitter kvar en station till, går av i Kista. längst ut på linjen går vi andra av. vi som inte är innerstadsbor, inte förortsmedelklass som kanske en dag ska kunna flytta innanför tullarna, inte gangsterförort där bilar brinner. vi saknar själ, förutom den som bultar runt i oss och skaver. men det är så vackert här, nästan som en tavla över rätt och fel. har sällan känt en sådan klasstillhörighet som när jag går upp på Akalla torg.
hemma i förorten luktar det Lotta Lundgren-ångest, mamma och julafton. det är något så sorgligt med hur tiden står still hemma hos en kvinna som inte kan ta hand om sitt eget liv. min underbara, ordningsamma, smarta mammas öde har blivit att stirra tyst framför sig. på en tv-skärm, på en cd-spelare, ner i knät. fastän julpyntet är borta så ligger en julduk kvar. det är sådant hon inte kan ta bort själv. hon kan inte svepa med handen över en bordsyta för att tömma den på smulor. det gör vi som får betalt. i brödburken ligger samma skorpor, bakverk och tortillas som när jag åkte härifrån, ganska prick två månader sedan. i kökslådorna är det inte samma ordning som när jag är här och flyttar om sakerna efter min smak. nu har assistenthänder skapat ett nytt system och jag är främlingen. i mitt eget hem. vårt eget hem, mitt och mammas.
när jag stått och pratat i några minuter, strax över den hög som utgör mina ytterkläder, går jag fram till min mors rullstol. böjer mig ner och ger henne en kram. hon lägger sina stela armar omkring mig och jag känner hennes värme. något gnistrar i hennes ögon, jag älskar att se hennes leende såhär.

det kommer göra ont att åka tillbaka på söndag.

att gråta på Arlanda har ju blivit en liten tradition, kanske något att stå fast vid.
det är ju något hjärtslitande med allting. hur mycket jag vill, men hur lite jag faktiskt klarar av. vilka vänner jag lämnar, vilka jag åker till. vilka relationer som betyder något, vilka jag bara trodde var viktiga.
låt oss lyssna på Lana Del Rey på ett ytterst vänskapligt sätt, hon har formeln, hon vet vad vi är.

37. (you left me longing)

jag borde tänka på packningen, på städningen, på den stundande flygresan.

men istället fäller jag tårar eftersom det enda jag ser är hårbottnar, bröst, hud, ögonkast, kroppskontakt. alla dessa människor som liksom försvinner snabbt, passerar snabbare. jag står still i mitten och känner vinddraget. något så nära är så långt bort.
det handlar om kärlek som aldrig blev, kyssar som aldrig kommer att ges.
hur mycket jag än känner, hur nära vi än står. det är hav mellan oss.
ibland är något så rätt bara för att det är fel.

säger hej då till vänner åt höger och vänster. det känns nästan passé.

bröstet känns bara tomt.
det känns inte längre som om jag åker till något. bara ifrån.

----------

pratade med Jessika Gedin igår. det är helt sinnessjukt.
jag har beundrat henne så länge. tycker hela hennes uppenbarelse och karriär(...och ord och allt) är så sjukt inspirerande.
igår fick jag tillfälle att säga det. hon verkade bli så glad. nästan lika glad som jag.

1. (in med det gamla och det nya in)

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Massor. Liftade, sov ute i en konsertkö, träffade en engelsktalande idol, gick på folkhögskola, var på riksting, gymmade, skaffade iPhone etc.

 

Höll du några av dina nyårslöften?

Typ. De var så diffusa. Men jag skaffade i alla fall en designerväska och såg Lady Gaga live. Som jag lovat.

 

Vilka länder besökte du?

Förutom Sverige: Irland, Danmark, Nederländerna, Tyskland, Tjeckien, Österrike, Slovakien, Ungern, Bosnien Hercegovina, Kroatien, Italien, Frankrike och Monaco.

 

Är det något du saknar år 2012 som du vill ha år 2013?

Mer hångel, tack.

 

Vilket datum från år 2012 kommer du alltid att minnas?

6 december, när jag träffade Gaga för första gången.

 

Din största framgång 2012?

Att jag vågade lifta, att jag köade i minusgrader och kom allra först i Gaga-kön, att jag har lärt mig lite tyska, att jag har hittat glädje i att träna.

Största misstaget?

Kanske att var så missunnsam. Eller den där hang-upen jag hade efter Emmaboda. Waste of time.

  

Har du varit sjuk eller skadat dig?

Jobbiga åkommor till och från hela hösten, men inget allvarligt.

Bästa köpet?

Gagabiljetterna och Whyredväskan.

Vad spenderade du mest pengar på?

Resor.

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Alla nya vänner!

 

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2012?

Highway Unicorn (Road To Love), Flytta på dig, Euphoria och säkert en massa fler. Det får framtiden visa.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Ledsnare. Fastän jag gjorde så roliga grejer mådde jag så dåligt.

 

Vad önskar du att du gjort mer?

Hånglat, bloggat, skrivit och fotat.

Vad önskar du att du gjort mindre?

Suttit vid datorn eller telefonen utan att uträtta något särskilt.

Var du kär i år?

Ja litegrann. Men inte lika mycket som tidigare år.

 

Favoritprogram på TV?

Historieätarna och Babel.

Bästa boken du läste i år?

'Den allvarsamma leken' eller 'Dansa på min grav' eller 'Hungerspelen' eller 'EU inifrån' eller 'Vänner för livet' eller 'Fear of flying'.

 

Största musikaliska upptäckten?

Lana Del Rey, tror jag.

Hur skulle du beskriva din stil år 2012?

Lite moderiktig möter street, möter träningskläder, möter backpacker, möter FAME, möter hipstergoth. Jag vågade mer och började bli rätt nöjd med min garderob för första gången någonsin.

 

Vad fick dig att må bra?

 Träning, nyttig mat och mamma.



Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
En revolution skulle varit fint.
 


Vilken kändis var du mest sugen på?
Ed Westwick, Lady Gaga, Meryl Streep, Noomi Rapace, Lotta Lundgren 



 Vem saknade du?
Pappa. Och mamma när jag var utomlands. Erik/Eric efter Emmaboda.



Den bästa nya personen du träffade?
Gaga såklart. Nejmen, alla monstervänner, Ung Vänstrare och fina personer utomlands måste ju nämnas också! 

 

 Hur tillbringade du julen?

Med min närmaste släkt i Täby och det var väldigt fint. Fint sällskap, god mat, bra julklappar och så vann jag alla tävlingar där fanns att vinna. Och så jobbade jag fem dagar i rad.



bilder från mitt rum.
i år ska bli året jag flyttar från det.

44. (hemma igen men inte bättre än förut)

"when the people I used to know found out what I had been doing, how I'd been living, they asked 'why?'
but there is no use in talking to people who have a home. they have no idea what it's like to seek safety in other people, for home to be wherever you lie you head 
i was always an unusual girl (...) Just an inner indecisiviness that was as wide as wavering as the ocean.  (...) a fire for every experience and an obssesion for freedom that terrified me to the point that I couldn’t even talk about- and pushed me to a nomadic point of madness that both dazzlez and dizzied me.
Every night I used to pray that I’d find my people- and finally I did- on the open road. We have nothing to lose, nothing to gain, nothing we desired anymore- except to make our lives into a work of art.
LIVE FAST. DIE YOUNG. BE WILD. AND HAVE FUN.
I belive in the person I want to become, I believe in the freedom of the open road. And my motto is the same as ever- *I believe in the kindness of strangers. And when I’m at war with myself- I Ride. I Just Ride.*
Who are you? Are you in touch with all your darkest fantasies?
Have you created a life for yourself where you’re free to experience them?
I Have.
I Am Fucking Crazy. But I Am Free."
 - Lana Del Rey

okej riktigt sådär var resan inte.
men nästan.

43. (naive again)

när jag tänker på att åka hem, är det inget som känns jobbigt. kanske är det för att jag, när jag tänker på hur det kommer bli, föreställer mig att livet där hemma kommer att vara som det brukade vara. mitt planlösa, halvt arbetslösa liv, när jag spenderade dagarna som jag helst ville. jag kunde gymma, laga mat, läsa, gå och simma, se på tv-serier, promenera och drömma om framtiden. allt i godan ro. när jag sitter har, löjligt länge på en uteservering i svensk sommarvärme(nåja, nästan), dricker te och röker med en god bok i handen, så tänker jag att livet där hemma inte kommer att skilja sig nämnvärt från det här. men så slår det mig att jag troligtvis inte kan fortsätta planera mina veckor efter vilka pass på gymmet jag avser besöka.
faktumet att jag, när jag kommer hem borde aktivt söka jobb, skrämmer mig faktiskt. jag mår fysiskt dåligt över tanken på att det liv jag varit så nöjd med inte kommer kunna påga föralltid. jag har rymt från allt vad seriositet heter, under en så lång tid nu, att jag glömt hur det är att vara, om inte vuxen, så i alla fall en god bit på vägen. det är som att all den mognad jag en gång hade, liksom runnit av mig. 
här sitter jag, i vackra Nice på Rivieran och är bortskämd nog att kunna tänka att idag regnar det, och eftersom jag redan varit ute på en liten promenad idag kan jag nog unna mig att sitta här inne med ett avsnitt av Babel på svtplay, eller läsa ytterligare ett par kapitel. jag borde i och för sig plugga, men det är inget som inte kan vänta några timmar eller någon dag. imorgon tar jag en liten tur till Monaco, så jag får hoppas på sol.

och långsamt är det som att jag börjar inse hur priviligerad jag faktiskt är som har fått gora den här långa resan. om bara ett par dagar är jag i Sverige, om en vecka är jag snart i Stockholm igen. 
och kanske har jag precis just nu slutat längta hem.

41. (jesus sa vänd andra kinden)

det brinner och hamrar och är harmoni om vartannat.
ibland önskar jag att jag var alldeles själv, i min egna lägenhet. att jag kunde låsa dörren om mig, i en stad som är min, och sedan spendera kvällen precis hur jag vill.
ibland är jag så himla trött på mig själv.
ibland är jag trött på ständig förflyttning.
ibland är jag alldeles för rastlös.
ibland vill jag bara gråta.
ibland spyr jag över toalettstolar samtidigt som jag ler för att jag har så himla kul.
ibland är allting så vackert att hjärtat snörps ihop till ett litet russin.
ibland om kvällarna skimrar husens ljus i vattnet, precis som det gör hemma i Stockholm.
ibland känns det knappt att jag är utomlands.
ibland dricker vi öl hela dagarna.
ibland hatar jag män.
ibland hatar jag att jag behöver män.
ibland hatar jag att jag tror mig behöva män.

39. (it's been a long time, but I'm back in town)

ursäkta min frånvaro, men har haft fullt upp med att städa mitt rum, köa kalla nätter för två Gagakonserter, stått längst fram på båda, sett vänner bli uppdragna på scenen och få gå backstage, haft magisk ögonkontakt med drottningen själv, fått nya vänner, kastat upp en Pippidocka på scenen(kolla här hur det gick med den), sett hur dockan sedan blivit omnämd i de båda stora kvällstidningarna, tagit flyget till Amsterdam, blivit mött av min bästa vän med utsträckta armar, hängt vid kanaler och parker, rökt på, sovit hos en man som mediterar skrikande i en timme innan kvällsmaten varje dag, liftat Amsterdam-Hannover-Berlin och på det sättet träffat de mest intressanta människor och gått på Berlin Festival och sett bland annat The Killers och Grimes.

så jag hoppas frånvaron känns berättigad.

(lyssna på mig i radio här och här)

38. (vi kan gå genom eld)

vädret är gråast möjliga, så jag har klätt mig i min allra färggladaste klänning. har inte varit såhär stressad på länge. inom loppet av en vecka kommer jag att ha suttit i kö till två Gaga-konserter, samt eventuellt sett henne på Åhléns. om åtta dagar flyger jag till Amsterdam och börjar "mitt livs största äventyr"









bäst jag muntrar upp mig med bilder från min Gävlevistelse förra veckan. jag älskar er.