1. (new year, new me?)

dags för traditionsenlig photo booth-sammanfattning av året som gått. det är så konstigt och fantastiskt med nyår jämt. man tänker att året har gått så snabbt, och att man är fast på samma ställe där man alltid varit. men så försöker man sig på en sammanfattning och inser med ens att året erbjudit så mycket nya saker och upplevelser man aldrig kunde förutse. och så blir jag lugn, för då vet jag att det kommer 2018 med all säkerhet också att göra. ser fram emot det.

så låt mig presentera 2017 eller sagan om hur mitt hår växte ut:

för exakt ett år sedan flyttade jag till Hongkong för att plugga en termin. jag och Agnes - som skulle göra samma sak - reste med samma flyg. här sitter vi på Istanbuls flygplats i väntan på byte. här har jag precis skickat in min kandidatuppsats och är jäkligt nöjd med mig själv. tycker om den här bilden för att vi inte hade någon aning om hur det skulle bli sen i Asien. Agnes visste till exempel inte att hon skulle bli upp över öronen kär. i en svensk dessutom!

här är jag i mitt korridorsrum i Hongkong. fixade väggen fin med bilder på gaga, lotta, min kille, pappa, marilyn och bowie. det funkade bra att bo i korridor, förutom det där att min rumskompis tyckte om att ha med sig sin kille hem till oss och ligga och hångla i sängen. det är väldigt svårt att stå ut med på de få kvadrat vi delade. 

om man spenderar första april på en åtta timmars lång båtfest är man såhär solbränd dagen efter. alltså lol den festen! var! det! sjukaste! (och inte på ett bra sätt) tänk en massa fulla utbytesstudenter och hyrt en båt för att glida runt hong kong-ön med tänkt stil, men snabbt bytte ut den stilen mot att brottas, hälla rödvin på varandra, simma bland maneter, nästan drunkna, däcka i pölar av alkohol, flörta med fel personer osv osv. kände mig så jävla vuxen och förbi den typen av fester, men är man fast på en båt i åtta timmar så får man göra det bästa av det, right? det bästa i det fallet var att sitta i ett hörn och dricka måttligt, mvh mamma. 

(här är den enda bilden där man ser något av skolan förresten)

du och jag Lotta, du och jag. 

var i Sverige igen! tillbaka i min lägenhet! provade en ny smak på Celsius! god!

osäker på om jag ville fota min tatuering eller håret i armhålan? anyways: här har ni båda!

sliten men söt

inget piffar upp en morgonrocksoutfit som läppstift, right?

hej, highlighter

huuuur tänkte jag med denna pose? här ser ni iaf stenlejonet Julia på sin tron: sängen. majestätisk och nöjd med sin outfit?

jag fick praktik på marknadsavdelningen stockholm filmfestival vilket är med på topp 10 saker i livet! hade så himla kul, hörde så mycket hemma! här är Lina och Saga, de jobbade med medlemskontakt och satt bredvid mig. så glad att ha så peppiga kontorsgrannar! också väldigt glad att fått skrivbord precis under ett porträtt av Tarantino.

efter själva filmfestivalens slut blev kontoret tommare än tomt. ibland var jag den enda som satt i det stora korridorsrummet. jag sörjde alla kollegors försvinnande men utnyttjade också den nya möjligheten att byta skrivbord. fönsterplats!

det blev dags för sista dagen på min praktik så klädde mig extra slampigt för att ta chansen att imponera på min heta chef. skoja bara. eller...? 

det var i alla fall en sorgens dag, grät en massa för att jag var tvungen att lämna ett sammanhang där jag trivts så bra och utvecklats i min roll. kommer för evigt att vara filmfestivalen tacksam.

vem hade kunnat förutsäga alla de här grejerna vid förra årsskiftet? inte jag i alla fall. ser fram emot ett år av förändring och förbättring. 

6. (and after all it's just another day)

frukosten uppäten. jag tar en cigg till det sista av mitt te. den smakar semester. jag har rökt tillräckligt mycket under varma morgnar i mitt liv för att känna igen smaken. går runt kvarteret med ciggen i handen och röker den till utsikten över skylinen. tröttnar aldrig på den. lite lätt dis vid horisonten, men lång sikt. håret torkar i solen, en sopbil åker förbi. jag går upp till mitt rum för att se en vän i Vem vet mest? han åker ut. vet att jag måste ta mig hemifrån, vattnet är avstängt idag.



tar mig till skolan för att gå på toaletten, tar mig till gallerian för att köpa hörlurar. sedan på tunnelbanan mot Diamond Hill. jag är ett huvud längre än alla andra. jag är blond och min hud så blek att jag säkert kommer att bränna mig idag.





kommer fram till dagens utflyktsmål. går omkring bland andra turister i parken. träden är så perfekta att de se ut som om de är gjorda av plast. bakom stenblock finns högtalare som spelar musik och utger en sådan där buddistisk stämning, det finns trots allt ett kloster här. paviljongerna är vackra, naturen anlagd.





efter att ha långsamt flanerat och hittat ett sådant där gyllene lugn inombords går jag de 4,5 kilometerna hemåt. det är trettiogradig värme och strålande sol så jag tar min tid. jag tar pauser ibland, tittar på hus jag aldrig tidigare sett. möter blickar som säger mig att det inte kommer många turister hit. och så fick de mig. jag som går med kameran i väskan som den jobbigaste sortens resenär, men som får gå den lite snabbare kön Hong Kong residents när det vankas passkontroll vid gränsen. lever i sprickan mellan att höra in och höra ut. jag är exotisk på en exotisk plats, men jag är ju på väg hem. hem till mitt rum i mitt hus i mina kvarter vid mitt universitet. fast ändå, Hongkong blir aldrig mitt.



går in i en affär i gallerian vid universitetet och köper mig ett nytt skissblock, ett som är i lämplig storlek att bära med mig. sätter mig i Cornwall Street Park och ritar av en paviljong och de skrivtecken som stavar "slippery floor". jag lyssnar på poddar i mina nya hörlurar, de är vita och duger.

hemåt uppför backen. min dörrs lås fungerar inte. inget händer när jag stoppar in kortet. försöker igen och igen. går ner till receptionen, jag får vänta innan han följer med mig upp. han tror att det är mitt kort som är för smutsigt. han gnuggar på det med fingret. det fungerar fortfarande inte. även hans kort ger noll utslag på låset. dörren är fortsatt stängd. jag får följa med ner igen. han pratar kantonesiska med mig, slänger in ett "sorry" och "sit down". sitter i soffan och stirrar på min mobil tills en kvinna med fysisk, faktisk nyckel öppnar min dörr åt mig. öppnar garderobsdörren när jag kommit in, speglar mig. jag brände mig på axeln och är lite röd i ansiktet också. borde kanske inte gå 4,5 kilometers promenader mitt på dagen. vattnet är tillbaka i kranen. jag sätter på datorn. i Sverige är det mitt på dagen.

när jag redigerat klart bilderna kommer två män och byter batterier i mitt lås.

5. (temporary painless)

alla dofter här i Asien var så annorlunda. jag förfördes av dem, förfärades av dem. när jag varit magsjuk mina första dagar här hade jag så svårt att gå utanför dörren för att det luktade avgaser och aniskryddat kött.
men så plötsligt har de dofterna blivit bekanta, anonyma.
nu upptäcker jag något nytt. det har börjat dofta som något jag minns hemifrån.
på vägen till skolan doftar det syrén och skolavslutning. det doftar av återfuktad jord efter regn. det doftar barndom och Åland: ciggrök och fuktiga pocketbokssidor. det doftar fotsvett och Gaga-parfym som 2012. en ung man går ut ur hissen och lämnar efter sig en doft av en av de parfymer min pojkvän hade på sig när vi började träffas.
det sticker i magen av hälften mys, hälften nostalgi. jag vill vara i nuet, men vill också komma hem. det känns helt okej att lämna klibbig 28-gradig värme snart.

4. (jag är här)

sitter på lektion just nu. denna gång har jag varit smart nog att ta med mig datorn. denna lektion är veckans värsta. lär mig mycket lite och läraren älskar att prata kantonesiska.

jag tänker en del på skolan, lite mer på framtiden. är allmänt vilsen i livet. har åldersnoja och framtidspanik och allt det där gamla vanliga. men ibland lyckas jag ändå hitta någon sorts lugn i allt kaos.
när jag ska sova ligger jag länge i dvala och tänker. jag tänker på vad jag mår bra av. vad jag önskar mig mer av.
jag tänker på minimalism, att skära ner, att uppskatta mer, få tid över. jag älskar mitt medelklassprivilegium som ger mig chansen att säga att jag vill ha mindre saker, mindre distraktioner, mer kvalitet.

jag läser bloggar, lyssnar på poddar, upptäcker ny musik, försöker avverka punkter på mina att göra-listor. skolans stressigaste veckor är här. har så mycket tråkigt att jag hoppas att uppgifterna aldrig tar slut för vad ska jag göra då? jag försöker att bara tänka på skolan. försöker att inte tänka på män, sexualitet, kärlek och sånt som gör ont. som att min kille precis åkte tillbaka till Sverige efter att ha hälsat på mig.

men snart är jag där. med honom, med alla som betyder något på riktigt. 18 maj.

2. (jag förklarar och du kommer förstå)

jag skriver dagbok, men inte mycket. jag läser en del, men inte mycket.
jag har kul, men inte mycket.

Hong Kong under mina fötter, Hong Kong är luften jag andas.
nyss deppig, nedstämd, ödesmättad. men idag har jag varit manisk, inspirerad och ambitiös.
idag har jag skrivit cv och ordnat med bokmärkena i webläsaren och varit på föreläsning och gått på hipsterkafé och självdiagnostiserat mitt psyke och tvättat och duschat och försökt organisera grupparbeten och handlat cigg och rensat mina jobbmail och vidarebefordrat kundförfrågnongar och färdigställt en gammal jobbuppgift. huvudet på 120, sitter inte still, tankarna överallt men framför allt på framtiden.

om en vecka är min kille här och det tror jag att vi behöver.
om två månader är jag 25 och vem fan är det liksom.

1. (2016)

dags för Photo Booth-genomgången av 2016. som ni väntat!

"kiss the boys and make them cry", en tröja som bars ironiskt detta år då jag hade fast pojkvän hela året. och fortfarande har förresten. heja oss. 

  

vad är det med när man är skitsnygg i spegeln och sedan lyckas man ändå inte ta någon bra selfie??? mm, det här är från en sådan dag. 

"jag är inte en bröstperson"

hade precis färgat håret och klippt mig så tyckte jag var snygg. 

me when someone knows their grammar.

ovan: pluggade utomhus

nedan: jobbade utomhus. med min chef! på min praktikplats! A Little Nation! jag jobbar där! hur kul!

pluggade en massa. har skrivit kandidatuppsats och sådär. 

just nu har jag kortare och blondare frisyr. jag är i mitt rum - i Hongkong - där jag bor till slutet av maj någon gång. just nu känns allt mest skit eftersom jag varit magsjuk/matförgiftad och alla ovana lukter/maträtter/intryck inte gör under för illamåendet. vill mest vara hemma med min snubbe och somna om i en stor säng. men snart kommer det nog att kännas helt fantastiskt igen. min roommate har jag inte fått träffa än, så har nästan börjat vänja mig vid att bo själv. dumt, för snart bryts den illusionen.