1. (en försenad årssammanfattning + var jag är)

tänker ibland att jag ska börja blogga igen. men är så dålig på att hålla mina löften till mig själv.
mars är en månad av fangirlande. först drog jag med Tommy på en konsert med Florence + the machine. det var första gången han var i Globen och första gången jag inte hade ståplats på en stor konsert. high as hope är ett album som slår mig i magen på det bästa sättet, varje gång. jag känner varje rad i magen och förstår henne.
sedan gick jag med Nora på Florence Valentin. det var min nittonde FV-konsert och trogna läsare av denna blogg vet vad de betydit för mig. i december frågade Love om inte vi ville vara med och skriva en text inför lanseringen av FVs nya singel. det var bland det största som har hänt mig, att den lilla tonåriga Julia fick en upprättelse jag aldrig vågat hoppats på, men alltid drömt om. efter spelningen på Vasateatern hälsade vi självklart på bandet, faktum är att de flesta av dem kom fram för att hälsa på oss. det är inte ens jobbigt eller stelt längre. de är vänner på riktigt och jag älskar dem.
igår såg jag Lotta få improteater uppspelad om sitt liv för andra gången. ibland känns det som att jag träffar henne ofta, men nu var det faktiskt inte sedan Way Out West 2017. hon är likadan varje gång, fast bättre. mer strålande, mer vacker, mer snäll. den här gången, liksom de flesta gånger, kom hon mot mig med öppna armar. om hon bara kunde förstå vad det innebär för någon som jag. Tommy sa sen att jag aldrig kommer att bli någon om jag hela tiden sätter människor på pidestaler över mig själv. jag vet inte om jag håller med, varken om antagandet eller att jag skulle sätta människor mycket högre än mig själv. jag bara drivs av att visa uppskattning, och det finns inget finare än när det uppskattas.
nästa vecka ska jag se Florence Valentin för tjugonde gången.

jag glömde göra min traditionella årssammanfattning genom photobooth-selfies tidigare i år, så här kommer den.

är fortsatt besatt av mina läppar. hoppas den besattheten aldrig lägger sig.

gud, har ätit så dåligt i år? typ bara pasta och ost. jag älskar pasta och ost men är verkligen så trött på det nu.

blev bästis med de här byxorna. röda flares forever.

men i övrigt har jag klätt mig ganska tråkigt? 2018 känns som ett så intetsägande år. har mest insett jag verkligen måste ta tag i mitt eget liv och att det bara är jag som kan göra det.

återupptäckte dessa örhängen. de är bra.

 åt godis.

 svår chey.

 dessa sista foton är från september, så hur jag såg ut resten av året får förbli ett mysterium. i september och augusti (och kanske upp i oktober nu när jag tänker efter) hade jag mycket problem med att jag mådde illa och spydde fett ofta. tror det var en psykisk grej, men det fuckade verkligen upp mitt liv. att må illa suger. lider med alla gravida och ätstörda där ute.

i övrigt var det året jag på riktigt odlade en crush på Sarah Paulson, på riktigt bestämde mig för att aldrig ge upp mina karriärdrömmar, lyssnade oväntat mycket på Taylor Swift, åkte på "romantiska" resor till Köln och London, och grät floder när Gaga ställde in de Europakonserter jag hade biljetter till. just det, började läsa en master också - because, why not?

läser någon det här? bryr jag mig?

8. (makes a hard man humble)

innan sommaren, innan jag kom tillbaka till Sverige från Asien besökte jag Bangkok i några få dagar. en blixtvisit i min ensamhet, som någon sorts belöning att jag klarat min utbytestermin. det blev kanske snarare någon sorts ambivalent mellanlandning. dessa dagar antecknade jag den del på min mobil. det löd ungefär såhär:

när jag flyger in ser jag ut genom fönstret. det är så platt. likadana åkrar i mil efter mil och längst bort sticker höghusen upp. dit ska jag. 

det är thailändska flaggor, poliser, militärer och porträtt av kungen. ett helt hus nära mitt hotell är tillägnat kampen mot pengatvätt. överallt ministerium, tuk tuk. när man tror man lärt sig systemet hade man fel. 
en man dricker whiskey och äter nötter på en bänk. människor hoppar på tåget direkt från spåret. 

jag går i naken i AC. sitter på balkongen, går in och speglar mig.

en munk går med pengar i handen och spanar i en butik som säljer stolar. han ser ut att leta efter något särskilt att sitta på. 

det droppar. om regnet, om mig, om AC. 

en skruttig frisörsalong har målat av Vouges logga på fönstret. jag går förbi finsnickerier och mekaniker. 

en ekorre sitter på taket till ett tempel. det springer en stor ödla över vägen. sedan följer jag efter. jag tar mig också över vägen som om jag bott här hela livet. mina skills kommer fram vid oväntade tillfällen. jag är dock fortfarande rädd för bilar.

hittar äntligen en park och i den hittar jag nästan skugga. här korsar ytterligare en ödla gatan. den går mot vattnet och är så stor att den tar upp halva vägen med sin kropp. 

en butiksägare står utanför sin affär och sprejar buddhastatyer i guldfärg. jag ser palatset på avstånd, det räcker för mig. 

det finns fula gatuhundar och katter. ser äntligen en fin hund. 

om det inte var för att solen gått ner skulle jag inte veta att det var kväll. värmen är lika närvarande, enda skillnaden är att nu finns ingen skugga. eller snarare, allt är skugga. jag är i skugga. 
liveband, biljardbord, en kall vind från en fläkt. 
sitter på coco walk. här är barer, ungdomar, en blöt bänk. en bar är rätt hipp. inkastarna där är uttråkade till den grad att en av dem nästan är otrevlig när jag beställer min öl. 
jag undrar när natten kommer igång här, om den kommer igång en tisdag under lågsäsong.
det blixtrar i molnen. 
är folk ute med sina mammor eller är åldersskillnader i förhållanden mer accepterat här?

staden luktar bensin, jasmin, avföring. 
de är bättre här på att erbjuda servetter än i Hongkong. 

jag är så trött på denna värme. så trött på hur alla kalla flaskor blir för alltid blöta. avskyr hur det bildar pölar. blir aldrig hungrig i värmen heller, bara trött.
jag har ont i halsen. är det AC:ns fel eller håller jag på att bli förkyld?
tänder ännu en tax free-cigg. 
tänker faktiskt inte på att komma hem. 
tänker att jag egentligen borde skriva om män. 

1. (2016)

dags för Photo Booth-genomgången av 2016. som ni väntat!

"kiss the boys and make them cry", en tröja som bars ironiskt detta år då jag hade fast pojkvän hela året. och fortfarande har förresten. heja oss. 

  

vad är det med när man är skitsnygg i spegeln och sedan lyckas man ändå inte ta någon bra selfie??? mm, det här är från en sådan dag. 

"jag är inte en bröstperson"

hade precis färgat håret och klippt mig så tyckte jag var snygg. 

me when someone knows their grammar.

ovan: pluggade utomhus

nedan: jobbade utomhus. med min chef! på min praktikplats! A Little Nation! jag jobbar där! hur kul!

pluggade en massa. har skrivit kandidatuppsats och sådär. 

just nu har jag kortare och blondare frisyr. jag är i mitt rum - i Hongkong - där jag bor till slutet av maj någon gång. just nu känns allt mest skit eftersom jag varit magsjuk/matförgiftad och alla ovana lukter/maträtter/intryck inte gör under för illamåendet. vill mest vara hemma med min snubbe och somna om i en stor säng. men snart kommer det nog att kännas helt fantastiskt igen. min roommate har jag inte fått träffa än, så har nästan börjat vänja mig vid att bo själv. dumt, för snart bryts den illusionen. 

7. (en intervju med mig själv)

Hej

Hejhej

Är du gravid, Julia?

Nä, varför skulle jag vara det? Eller vadå? Vad menar du?

Jag vet inte, det var en enkel fråga. Är du det?

Nej, det...hoppas jag inte. Eller, alltså, det har jag ingen anledning att tro. Sluta, vad menar du? Det är jag inte. Visst har det funnits tecken och så, men... gravid är jag inte. Kan vi byta samtalsämne nu?

Okej. Vad tänker du på?

Omständigheter.

Vad känner du, Julia?

Kärlek.

Och mer?

Oro.

Varför det?

För att jag vill ha kvar honom. Jag vill verkligen, verkligen ha kvar honom.

Tror du inte han kommer stanna?

Jag... tror ingenting. Men jag hoppas. Åh Gud, vad jag hoppas.

9. (escaping myself)

sitter i skolan och försöker ta diskreta selfies samtidigt som jag lyssnar på mina klasskamraters regiförberedelser med ena örat. det är så mycket vi måste ha koll på. men i mitt huvud trängs motivation och ambition med så mycket annat.

Berlin är vårigt och vackert. igår satt jag i en solig park, vid vattnet i bara linne. läste på balkongen för första gången i år och promenerade hem från Sophia på kvällen som nästan var en sommarkväll.

snart är jag i Stockholm igen. jag kan inte hålla mig borta. där finns fina människor att krama, hemmagator att promenera längs och helt andra ororsmoln än här. 

jag är så farligt nära en gräns igen. jag vet inte varifrån det kom. men plötsligt anser jag mig inte smal nog. inte lyckad nog. jag tänker att jag kanske borde tänka mer på vad jag stoppar i mig. 

kanske är det för att jag börjat jämföra mig. inte tillräcklig för honom. inte tillräcklig för henne.

såg en tjej på S-bahn som var sådär självklart och naturligt snygg. vacker med kläderna som inte verkade minutiöst uttänkta och sedan ändå misslyckade. nej, de verkade påslängda som av en slump. och det var perfekt. hon skrattade i telefon, så vänner saknade hon inte. solen lyste och hon ägde sin stund i ljuset.

jag vill vara glad för hennes skull, lyfta systerskapet högt. men jag gick sönder av avundsjuka. 

29. (let me put on a show for you)

jag är inte sen att berätta för alla som vill höra på, att min bästa tid är nu.

när vi går mot tunnelbanan slänger jag ur mig det som tidigare varit hemligheter, på ett helt vardagligt och ledigt sätt. det är inget vi reagerar över. för det är självklart. under sommarhimlar med alkohol i blodet kan man inte annat än att tala sanning. allt blir på så blodigt allvar. till och med lögnen.

ett "jag gillar dig" och jag gör precis som jag vet att jag gör bäst. ett snett leende och en djup ögonkontakt. får kyssar levererade mot skrovliga väggar eller picknickfiltar.
än så länge måste jag inte välja, så jag står med en fot i vardera träsk utan att tappa balansen.

jag lägger en timme på att över en kopp te förklara läget för en kär vän. hon känner precis likadant.
vi skrattar åt hur löjligt enkelt det känns och vi tar kontrollen tillsammans. över våra egna liv.

spenderar en utekväll, komplett med förfest och besök på Trädgården, utan att betala en enda krona.
jag arbetar utan att tappa humöret, läser om kamerapositioner och gör mina benböj med sällan sedd disciplin.

livet är plötsligt så enkelt som alla sa att det skulle vara.

11. (för att hjälpa mig ta mig genom min situation)

åkte till gävle och sen sandviken. kramades med mina älskade fjantar. hade min främsta matupplevelse någonsin, blev full, spydde, dansade, flörtade, trivdes.

veckan efter:
svirade på stan med orden. lämnade mig själv på en gråtmild perrong och tåget åt fel håll(med flit). tog alla chanser och försöker så frön, hoppas bara så innerligt att ingen annan skördar.

träffade och hängde med en person med ett stjärnstoppsleende som log mot bara mig. jag kände mig som fjorton när jag vattnade.

efter att ha sett på skins skriker jag lågt på bristoldialekt och låtsas att allt skiter sig för mig med. säsong 6 nu och jag hoppas det aldrig tar slut, för jag kommer alltid att bära på en önskan att vara en destruktiv tonåring.

dricker vatten och tycker att det är gott. men kanske är det för att jag läst för många hälsobloggar och för många tidningar med naturliga skönheter som pratar om vatten som ett skönhetsknep. röda märken på magen och självförtroendet någonstans på mitten kör jag vidare.

73. (helt utan parentes)

preparerar huden med c-vitamin, minns att jag vaknade på inatt(blödde, ont i halsen, ont i magen, kallsvettades och drömde feberdrömmar), har mens, lyssnar på LCD soundsystem, dricker te, äter fruktsallad på banan och apelsin, går på toa, tycker synd om mig själv, ser fram emot kvällen, minns, skriver, dör lite på ett bra sätt, nu: spela sims.

8. (ack, emmabodafestivalen 2010)

Måndag
Typmening: Nu är vi på väg!
Jag blev utmattad av att bära väskor. Köpte engångskameror, Ella pussades. Vi åkte till Stockholm och jag plågade Ella med musikalmusik. Så småningom sallad på Waynes i Vällingby. Skittunga väskor. Handlade mat. Kom i perfekt tid till bussen. Drack te, lyssnade på Oskar Linnros, gick barfota till toan och allt var så underbart somrigt.



Tisdag
Typmening: Fan, vad tungt det är att bära de här jävla väskorna; jag dör snart.
Upp tidigt för att sedan springa till bussen och tunnelbanan. Skittunga väskor. Väntan på festivalbussen. Kom fram tidigare än planerat. Åt ohälsosamt många mackor med mjukost. Hälsade på campet. Ställde upp tältet. Chillade med Smirnoff. Gick och la oss vid elva och sov till tio.









Onsdag
Typmening: Du har langos på näsan!
Dansade till Crystal Fighters i regnet. Träffade Jen och Ven för första gången, en tysk och en arborist. Somnade sent i en kombi efter en hel del tillsammansgung.



Torsdag
Typmening: Gurkan i Smålandsrullen är halva grejen!
Åt min första smålandsrulle, älskade den. Dissade Hoffmaestro för att sova. Sedan Peter Morén, Babian, Hästpojken, Billie the vision & the dancers, Radio Dept, Parken och Johnossi. Jag och Ella agerade hjältar när en tjej fick en astmaattack. Sen hängde vi på fetaste efterfesten och fick godaste gratismaten och bästa gratisölen.

















Fredag
Typmening: Fan vad kallt det är, ska jag gå och kramas med Axel eller?
Trummor och orgel, I'm from Barcelona, The Very Best, en dryg kille som försökte flörta med mig, jag kissade nästan på mig och sen flydde jag under Kapten Röd. På kvällen Friendly Fires.









Lördag
Typmening: Trädmannen klättrar seriöst i träd.
Sitta på marken och lyssnar på Bye Bye Bicycle. Sen Makthaverskan. Trött dag, smålandsrullar och på kvällen under månskenet: Crystal Castles. Lite senare, lite sämre: Maskinen. Somnade återigen i en bil efter att killen bredvid mig fått massiv huvudvärk.

























Söndag:
Typmening: Min axel luktar Axel!
Vaknade i bilen, gick till Ella. Packade ihop, satte oss utanför och kom iväg med första bussen. Vi snackade med Jen och Ven och Axel vad opepp på att ta ner repet. Sov i bussen, fick skjuts upp till Årsunda. Lyssnade på Hello Saferide och Navid Modiri & Gudarna, samt P3. Väl hemma avla jag rapport, duschade och drack stora mängder te ihop med en massa mackor.







det var sannerligen back in the days! men vad säger ni, ses vi i smålandsskogen i sommar?