"Being no poet, having no fame, Permit me just to sign my name" - Maria Callas

Visar inlägg med etikett minnen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett minnen. Visa alla inlägg

lördag 23 mars 2019

1. (en försenad årssammanfattning + var jag är)

tänker ibland att jag ska börja blogga igen. men är så dålig på att hålla mina löften till mig själv.
mars är en månad av fangirlande. först drog jag med Tommy på en konsert med Florence + the machine. det var första gången han var i Globen och första gången jag inte hade ståplats på en stor konsert. high as hope är ett album som slår mig i magen på det bästa sättet, varje gång. jag känner varje rad i magen och förstår henne.
sedan gick jag med Nora på Florence Valentin. det var min nittonde FV-konsert och trogna läsare av denna blogg vet vad de betydit för mig. i december frågade Love om inte vi ville vara med och skriva en text inför lanseringen av FVs nya singel. det var bland det största som har hänt mig, att den lilla tonåriga Julia fick en upprättelse jag aldrig vågat hoppats på, men alltid drömt om. efter spelningen på Vasateatern hälsade vi självklart på bandet, faktum är att de flesta av dem kom fram för att hälsa på oss. det är inte ens jobbigt eller stelt längre. de är vänner på riktigt och jag älskar dem.
igår såg jag Lotta få improteater uppspelad om sitt liv för andra gången. ibland känns det som att jag träffar henne ofta, men nu var det faktiskt inte sedan Way Out West 2017. hon är likadan varje gång, fast bättre. mer strålande, mer vacker, mer snäll. den här gången, liksom de flesta gånger, kom hon mot mig med öppna armar. om hon bara kunde förstå vad det innebär för någon som jag. Tommy sa sen att jag aldrig kommer att bli någon om jag hela tiden sätter människor på pidestaler över mig själv. jag vet inte om jag håller med, varken om antagandet eller att jag skulle sätta människor mycket högre än mig själv. jag bara drivs av att visa uppskattning, och det finns inget finare än när det uppskattas.
nästa vecka ska jag se Florence Valentin för tjugonde gången.

jag glömde göra min traditionella årssammanfattning genom photobooth-selfies tidigare i år, så här kommer den.



är fortsatt besatt av mina läppar. hoppas den besattheten aldrig lägger sig.

gud, har ätit så dåligt i år? typ bara pasta och ost. jag älskar pasta och ost men är verkligen så trött på det nu.

blev bästis med de här byxorna. röda flares forever.

men i övrigt har jag klätt mig ganska tråkigt? 2018 känns som ett så intetsägande år. har mest insett jag verkligen måste ta tag i mitt eget liv och att det bara är jag som kan göra det.


återupptäckte dessa örhängen. de är bra.

 åt godis.

 svår chey.


 dessa sista foton är från september, så hur jag såg ut resten av året får förbli ett mysterium. i september och augusti (och kanske upp i oktober nu när jag tänker efter) hade jag mycket problem med att jag mådde illa och spydde fett ofta. tror det var en psykisk grej, men det fuckade verkligen upp mitt liv. att må illa suger. lider med alla gravida och ätstörda där ute.


i övrigt var det året jag på riktigt odlade en crush på Sarah Paulson, på riktigt bestämde mig för att aldrig ge upp mina karriärdrömmar, lyssnade oväntat mycket på Taylor Swift, åkte på "romantiska" resor till Köln och London, och grät floder när Gaga ställde in de Europakonserter jag hade biljetter till. just det, började läsa en master också - because, why not?

läser någon det här? bryr jag mig?

lördag 19 augusti 2017

8. (makes a hard man humble)

innan sommaren, innan jag kom tillbaka till Sverige från Asien besökte jag Bangkok i några få dagar. en blixtvisit i min ensamhet, som någon sorts belöning att jag klarat min utbytestermin. det blev kanske snarare någon sorts ambivalent mellanlandning. dessa dagar antecknade jag den del på min mobil. det löd ungefär såhär:

när jag flyger in ser jag ut genom fönstret. det är så platt. likadana åkrar i mil efter mil och längst bort sticker höghusen upp. dit ska jag. 

det är thailändska flaggor, poliser, militärer och porträtt av kungen. ett helt hus nära mitt hotell är tillägnat kampen mot pengatvätt. överallt ministerium, tuk tuk. när man tror man lärt sig systemet hade man fel. 
en man dricker whiskey och äter nötter på en bänk. människor hoppar på tåget direkt från spåret. 

jag går i naken i AC. sitter på balkongen, går in och speglar mig.

en munk går med pengar i handen och spanar i en butik som säljer stolar. han ser ut att leta efter något särskilt att sitta på. 

det droppar. om regnet, om mig, om AC. 

en skruttig frisörsalong har målat av Vouges logga på fönstret. jag går förbi finsnickerier och mekaniker. 

en ekorre sitter på taket till ett tempel. det springer en stor ödla över vägen. sedan följer jag efter. jag tar mig också över vägen som om jag bott här hela livet. mina skills kommer fram vid oväntade tillfällen. jag är dock fortfarande rädd för bilar.

hittar äntligen en park och i den hittar jag nästan skugga. här korsar ytterligare en ödla gatan. den går mot vattnet och är så stor att den tar upp halva vägen med sin kropp. 

en butiksägare står utanför sin affär och sprejar buddhastatyer i guldfärg. jag ser palatset på avstånd, det räcker för mig. 

det finns fula gatuhundar och katter. ser äntligen en fin hund. 

om det inte var för att solen gått ner skulle jag inte veta att det var kväll. värmen är lika närvarande, enda skillnaden är att nu finns ingen skugga. eller snarare, allt är skugga. jag är i skugga. 
liveband, biljardbord, en kall vind från en fläkt. 
sitter på coco walk. här är barer, ungdomar, en blöt bänk. en bar är rätt hipp. inkastarna där är uttråkade till den grad att en av dem nästan är otrevlig när jag beställer min öl. 
jag undrar när natten kommer igång här, om den kommer igång en tisdag under lågsäsong.
det blixtrar i molnen. 
är folk ute med sina mammor eller är åldersskillnader i förhållanden mer accepterat här?

staden luktar bensin, jasmin, avföring. 
de är bättre här på att erbjuda servetter än i Hongkong. 

jag är så trött på denna värme. så trött på hur alla kalla flaskor blir för alltid blöta. avskyr hur det bildar pölar. blir aldrig hungrig i värmen heller, bara trött.
jag har ont i halsen. är det AC:ns fel eller håller jag på att bli förkyld?
tänder ännu en tax free-cigg. 
tänker faktiskt inte på att komma hem. 
tänker att jag egentligen borde skriva om män. 

torsdag 13 april 2017

5. (temporary painless)

alla dofter här i Asien var så annorlunda. jag förfördes av dem, förfärades av dem. när jag varit magsjuk mina första dagar här hade jag så svårt att gå utanför dörren för att det luktade avgaser och aniskryddat kött.
men så plötsligt har de dofterna blivit bekanta, anonyma.
nu upptäcker jag något nytt. det har börjat dofta som något jag minns hemifrån.
på vägen till skolan doftar det syrén och skolavslutning. det doftar av återfuktad jord efter regn. det doftar barndom och Åland: ciggrök och fuktiga pocketbokssidor. det doftar fotsvett och Gaga-parfym som 2012. en ung man går ut ur hissen och lämnar efter sig en doft av en av de parfymer min pojkvän hade på sig när vi började träffas.
det sticker i magen av hälften mys, hälften nostalgi. jag vill vara i nuet, men vill också komma hem. det känns helt okej att lämna klibbig 28-gradig värme snart.

fredag 17 mars 2017

3. (romantiserar det som redan är glömt)

sommaren 2013! mitt livs bästa sommar! och ändå var jag så förvirrad och så trasig och så ledsen och så ofärdig. en vän gick bort och ska alltid bli ihågkommen. när sommaren började kom jag ifrån ett hjärtekross och tog en vän i handen och så lovade vi att den här sommaren skulle bli vår vilda slampsommar. det gick sådär, för båda. men kul hade vi. alla rökte och drack och vi hade alla en annan kärlekssituation än vad vi har idag. inte mycket har bestått, kan man tycka, men ni är alltid mina vänner.


måndag 11 april 2016

4. (I'd love to hold you close, tonight and always, I'd love to wake up next to you)

jag har försummat mitt skapande, mina vänner, min skolgång. jag har glömt hur skönt det är att vara helt själv hemma. jag har lärt mig hur det är att prata med någon när pratet aldrig tar slut. jag har fått fråga hur din dag varit och klagat på min egen. och du har lyssnat. du har velat veta.
snart åtta månader här i vår värld. har aldrig varit med om något så smärtfritt tidigare. du ger mig nya intressen och jag lär dig om filmteori. vi sitter mitt emot varandra, ligger på varandra, lutar oss mot varandra. jag somnar allt som oftast i din famn.
kärlek är så inspirerande och samtidigt så otroligt avtrubbande. plötsligt förstår jag kärlekslåtar och klichéer. men hur ska jag kunna skriva om det när allt är skrivet.
att träffa dig är det bästa jag gjort.
alla timmar vi slösat, slöande i din säng. jag vill aldrig ha dem tillbaka, jag vill ha fler.
mer len hud, fler fina ord innan jag somnar, fler snabba kyssar, mer klagande på hur otroligt trötta vi är jämnt.
jag ser så mycket fram emot vårt liv tillsammans.

(bild från The Girl on a Motorcycle, 1968)

tisdag 9 februari 2016

2. (he's a DJ)


jag ser om min slutfilm från filmskolan i Berlin. det är ett och ett halvt år sedan jag spelade in den nu. äntligen har jag lite distans. jag kan se vad som är bra, jag kan se vad jag skulle ändra på. men framför allt kan jag äntligen vara lite stolt. jag gjorde precis den film som jag ville, oavsett vad som förväntades av mig.

(cred till fantastiska Julia som aldrig skådespelat förut, men visade sig vara en stjärna)

fredag 5 februari 2016

1. (I'm too hot, hot damn)

2015 var ett väldigt märkligt år. jag var lite heartbroken, men mest var jag ändå en boss ass bitch som krossade diverse hjärtan och var helt jävla oemotståndlig. jag åkte på hemliga resor utomlands, utvecklade något som faktiskt kan anses vara en klädstil, blev både säkrare och osäkrare på vad jag vill göra med livet, träffade en soulmate, åkte på Love Antell-turné, pluggade mest hela tiden och sånt. 
använde inte webbcameran lika mycket som andra år, men såhär såg jag tydligen ut, enligt Photo Booth. 
















verkar alltså sett supercool och superoengagerad ut hela tiden. HÄR hittar ni spellistan med mina mest spelade låtar 2015. 
nu är det 2016s andra månad. jag analyserar rapporteringen kring det amerikanska presidentkandidatvalet ur genussynpunkt, har ont i halsen och ska avgå från Ung Vänsters distriktsstyrelse i helgen (buhu). 


fredag 11 december 2015

8. (for once in my life)

jag ger er: hösten 2015 genom slumpmässiga svartvita nedslag i mobilens kamerabibliotek, inte i någon särskild ordning

 

1. börjar med en chockbild för att få er uppmärksamhet, sex säljer osv. eller så kan den illustrera att jag äntligen har en säng i min lägenhet. ja! 
2. blev hembjuden till min mamma för första gången sedan jag flyttade hemifrån. det var fint. det luktar så gott hemma hos min mamma ibland, det doftar matinspiration och läslust. min mamma har för övrigt fått ett hål i magen nu, så hon slipper inta all sin näring via munnen. 

 

3. ibland måste man bara påminna sig själv om att kampen för rättvisa och jämlikhet är viktig. den här hösten har det kanske varit extra viktigt. heja arbetarrörelsen (minus socialdemokratin, ät bajs) 
4. har ny vinterjacka och med den nytt livsmotto: never cheap, always sheep. (den är fejk, ni kan andas ut nu)

 

5. har älskat universitetsbiblioteket sedan jag upptäckte det 2011. är där för sällan, dock. 
6. ett tidigt smygkort på han jag delar säng, tankar och hjärta med. han pratade i telefon med ett ex och det känns faktiskt helt okej.

 

7. använder mina Litas alldeles för lite. de är bra höstskor dock. 
8. ...men inte lika bra som mina nya, stiliga höstskor. *host* Michael Kors *host*

 

9. älskar att östermalmstorgs tunnelbanestation pryds av tuffa, kvinnliga författare bland annat. de har även noterna till Internationalen någonstans.
10. har börjat använda min kinesiska morgonrock som jag fick någon gång typ 2010 kanske. bättre sent än aldrig. 

 

11. mina höfter behöver kärlek ibland, då tar jag sådana här kort.
12. Lotta Lundgren ursäktade senare sig till sitt sällskap med orden "Jag ska bara krama Julia" och mitt hjärta smälte när jag såg henne vänta på mig. det var evighetssekunder tills jag nådde fram till hennes famn, berömde hennes frisyr, sa att det var så kul att se henne. det var ingen dröm, det var verklighet.

 

13. jag gick på judisk begravning med ett av mina kompisgäng. vi hade blivit en färre, en hade försvunnit från våra och sitt eget liv. det gjorde förbannat ont. snälla ni, var rädda om varandra. låt inga hemskheter hända de ni älskar. och om ni inte kan skydda varandra, förlåt er själva.
14. Stockholm Film Festival var så klart jättefint, men så är ju filmfestivaler kanske det bästa som finns. jag gick på så många filmer från så olika länder som möjligt. 

 

15. gud vet vad jag hade gjort och hur jag hade mått om jag inte träffat dig. 
16. betalar man 3000 för ett underklädesset får man faktiskt ta exakt hur många bilder som helst på det. ni kan ju ignorera min killes huvud i bildens nederkant. 

 

17. ung vänsters stadgekommitté, eftersom ordning och reda är det viktigaste som finns. 
18. spenderar nästan varje kväll i hans kök. 

 

19. har för vana att promenera längs Strandvägen oftare än förut.
20. det var regnbågar i Hallonbergen.

  

21. Östermalm är ju himla mysigt ändå, säger socialisten som börjat plugga vid Karlaplan.
22. söt bild på mig och två fans. 

 

23. när min kille var bortrest så var jag supergullig flickvän och köpte blommor som stod på köksbordet och välkomnade honom hem. så fort jag gör något romantiskt så tycker jag själv att jag är så himla perfekt och söt, så går runt och är extremt självgod bara jag typ lagar mat. borde inte vara tillåten nära lycklig kärlek, jag är odräglig.
24. bild jag skickade till min kille för att illustrera hur jag kände inför mina studier. 

vill ni följa mitt liv i färg så heter jag mockajulia på instagram också.