7. (är det enda som når in)

jag har planerat bloggrubriker. hela dagen har formuleringar så självklara surrat runt i mitt huvud för att sedan försvinna ut igen. kanske när jag snöt mig. kanske dunstar de efter ett tag.
nu är det tomt inlägg, tomt huvud.

fastän det känns som att allt står still så händer precis allting, med alla möjliga utgångar. hela tiden.

----

plötsligt är det morgon och jag ska kyssa en klasskompis farväl efter att ha delat säng. Neuköllnnatten är så långt borta och hans läppar är så torra.
jag unnar mig dyr frukost. unnar mig att inte skapa stel stämning.

----

plötsligt anställer jag en grafisk designer och planerar fristående projekt som om jag aldrig gjort annat. har blicken fäst på hösten och handen kramar osäkert om plånboken.

----

plötsligt ligger en fantasi några få centimeter ifrån mig och jag tror inte att det är sant. måste gnugga mig i ögonen och diverse andra kroppsdelar. lägger ett större avstånd mellan oss.
"du ser på mig och fnissar", berättar hon. jag vet varför jag gör det och egentligen vet jag det inte.

jag vill så gärna kunna säga vad det gör med mig. vill kunna förklara det som är så heligt att tiden står still och det som är roligt och det som är stort.
men jag drar efter andan. håller den. håller tyst.
utan att andas ut i ditt öra.

----

något att fylla våra memorarer med.