3. (plötsligt händer det inte)

plötsligt är det maj och det är för varmt för jacka. att träden knoppas och tränger ut löv känns surrealistiskt, som i en abstrakt animation (har jag sagt att jag läser filmhistoria nu? eller läser och läser. jag går på föreläsningar och lyckas ibland uppbåda entusiasm för ett ämne, en vinkel eller en film). plötsligt har blommorna blommat ut och träden i Kungsträdgården är återigen bara träd, som ingen ger någon större uppmärksamhet.

det är som om jag börjat bli vuxen helt plötsligt. plötsligt slutar jag äta när jag är mätt. jag gör saker som behöver göras, även om de inte är roliga (om inte med en gång, så åtminstone innan det är för sent). jag tvättar oftare än förut, diskar varje dag. jag läser böcker igen.
jag blir äldre varje sekund, precis som förut. men inom en vecka blir jag äldre på i den mätbara skala vi använder oss av för att positionera oss mot varandra (läs: "hur gammal är du?")
jag blir 26 år gammal och det känns. det märks att det är ett idogt jobb att driva ungdomen ur sin kropp. idogt att försökage upp idéer om mig själv som ung, som någon med alla dörrar öppna och ett hjärta som bultar revolterande mot frihet. sörjer den ungdom jag aldrig haft och aldrig kommer få. men det är så svårt när man som jag också uppskattar böcker, stillsamhet, harmoni, lugna kvällar med en man, långsamma promenader i en sommarstad.
borde jag vänta? borde jag passa på att vara ung nu nu nu och låta pensiönärslivet ligga pausat? innan det är för sent?

4. (jag är här)

sitter på lektion just nu. denna gång har jag varit smart nog att ta med mig datorn. denna lektion är veckans värsta. lär mig mycket lite och läraren älskar att prata kantonesiska.

jag tänker en del på skolan, lite mer på framtiden. är allmänt vilsen i livet. har åldersnoja och framtidspanik och allt det där gamla vanliga. men ibland lyckas jag ändå hitta någon sorts lugn i allt kaos.
när jag ska sova ligger jag länge i dvala och tänker. jag tänker på vad jag mår bra av. vad jag önskar mig mer av.
jag tänker på minimalism, att skära ner, att uppskatta mer, få tid över. jag älskar mitt medelklassprivilegium som ger mig chansen att säga att jag vill ha mindre saker, mindre distraktioner, mer kvalitet.

jag läser bloggar, lyssnar på poddar, upptäcker ny musik, försöker avverka punkter på mina att göra-listor. skolans stressigaste veckor är här. har så mycket tråkigt att jag hoppas att uppgifterna aldrig tar slut för vad ska jag göra då? jag försöker att bara tänka på skolan. försöker att inte tänka på män, sexualitet, kärlek och sånt som gör ont. som att min kille precis åkte tillbaka till Sverige efter att ha hälsat på mig.

men snart är jag där. med honom, med alla som betyder något på riktigt. 18 maj.

2. (jag förklarar och du kommer förstå)

jag skriver dagbok, men inte mycket. jag läser en del, men inte mycket.
jag har kul, men inte mycket.

Hong Kong under mina fötter, Hong Kong är luften jag andas.
nyss deppig, nedstämd, ödesmättad. men idag har jag varit manisk, inspirerad och ambitiös.
idag har jag skrivit cv och ordnat med bokmärkena i webläsaren och varit på föreläsning och gått på hipsterkafé och självdiagnostiserat mitt psyke och tvättat och duschat och försökt organisera grupparbeten och handlat cigg och rensat mina jobbmail och vidarebefordrat kundförfrågnongar och färdigställt en gammal jobbuppgift. huvudet på 120, sitter inte still, tankarna överallt men framför allt på framtiden.

om en vecka är min kille här och det tror jag att vi behöver.
om två månader är jag 25 och vem fan är det liksom.

3. (lately I found myself thinking)

snodde en lista från Sandra. att undvika plugget blir liksom lite roligare då. 

Min senaste pinnade bild på Pinterest:

dessa briljanta och supersnygga människor

Mitt senaste inkommande sms:
”Vi åker från Rådmansgatan nu" från Julia igår innan jag mötte upp gänget och bjöd på champagne

Mitt senaste inkommande whatsapp:
”Kul, ses vi entrén” från en man jag inte är helt säker på vad han heter.

Mitt senaste skickade mail:
”varsågod” och en bifogad filmfil. 

Min senaste klarade bana på candy crush:

461. Har inget liv. 

Mitt senaste telefonsamtal:
Pratade med Cecilia igår en sväng när vi båda ondgjorde oss över att vi inte kommer kunna sitta på biblioteket som planerat idag. 

Min senaste seriebesatthet:Modern Family till varje måltid.

Mitt senaste skickade facebookmeddelande:
”Ja, när jag ber om det″ till min mammas assistent.

Min senaste nedladdade app:
ICAs hälsorabatt. Om man rör på sig får man rabatt på vissa varor??

Min senaste att följa på Instagram:

@makeupbybrandes - bästa Amandas nya sminkkonto. Följ!

Min senaste nya blogg att följa:

Denna, med massa vegansk inspiration

Min senaste sedda film/dokumentär/serie på Netflix:

Såg början på Secrets of the code, den var av förväntad (icke-)kvalité. 

Min senaste bild att bli taggad i på Facebook:

Denna av självaste Ung Vänster. Från januari och veckokursen. Ler 50 % för att jag bli fotograferad och 50 % för att jag chattade med en man jag var kär i.

Min senaste spelade låt på Spotify:

Lady Gaga - Donatella

27. (pretentioner)

25. (mars - september)

Jag önskar jag kunde skriva om skönhet.
Sådär så att folk förstår.
Men siluetter gör sig inte i text, inte ens i bild. De gör sig i verkligheten, när du ligger bredvid och vet att allt kommer att förstöras.

Känslan som uppfyller mig. Den får mig att röra på kroppen. Den får mig att flytta min hand mot dig. Den får mig att önska utan att gå sönder.
Den är det finaste och renaste jag har. Säger jag det högt skulle det smutsas ner och förstöras.

Du och jag. Utan och. Möjligtvis med bindestreck. Du-jag.
Och det finns något där. Vi är heliga för alltid.

Det här med att du aldrig riktigt känner en annan människa hur nära ni än ligger. Det här med att du aldrig kan bli någon annans innersta önskan. Du kan inte omforma dig själv för att få något tillbaka för hjärtat du gav bort.

Jag borde inte låta dig bygga upp och rasera.
Men vi fungerar såhär. Människan är ingen ö. Inte jag, inte ens du. Så plötsligt sitter jag där och fånler.
Jag har önskat så många gånger. Hjärnan har skrikit sig hes om att ensam är stark. Men det går inte. Det går inte att skärma av mänsklig kontakt. Det är inte värt det. Trots allt som gör ont.
Vi behöver den.
Jag tror jag insåg det först nu.

Men åh, vad mycket enklare det skulle vara om inte allt varit så fruktansvärt BRA.

På Tempelhofer Feld är himlen som störst. Jag sugs in i molnen och min egen vemodighet. Ända tills den punkt då jag inte längre har känslor.

18. (allt jag ser och hör)

jag röker istället för att laga mat. det går så mycket snabbare.
jag får stundtals panikkänslor. det är så mycket som är otillräckligt i mig. men jag har börjat få perspektiv. försöker mig på en mer förlåtande stil. igen. jag förlåter mig själv om och om igen. jag förlåter alla andra också. har aldrig kunnat vara arg. aldrig kunnat säga ifrån eller hävda min rätt. alltid accepterat andras dåliga sidor men varit rädd att de ska upptäcka mina.
självrespekten. eller bristen på.

jag minns en värderingsövning på högstadiet. vi fick en lista med saker. de skulle listas efter hur viktiga de var för oss. det stod värdeord som: vänner, familj, karriär, pengar. och så det där ordet: självrespekt. jag visste inte vad det betydde.
hade väl hört det någon gång, men visste inte hur det skulle användas rätt.
ni måste förstå; jag var en besserwisser. jag var lillgammal och nästan mer allmänbildad än jag är nu, nästan tio år senare. men här var ett ord jag inte kunde. minns att några populära tjejer högt försökte förklara. men jag förstod inte.
jag satte självrespekten längst ner på listan. var det något jag aldrig hört talas om så kunde det inte vara viktigt, resonerade jag.

och än idag.
självrespekten längst ner på listan.

jag läser igenom en fanfiction. jag får hjärteont och beröringssaknad. åh.
så mycket som är otillräckligt. deadlines som hopar sig och jag som tycks oförmögen att göra saker.
och nu vill skolan att jag ska befinna mig på Nollendorfstraße imorgon. jag som måste klippa film. förstår de inte?
läser mer fanfiction.
kan nästan skratta åt hur jag är en parodi på mig själv. hur rummet är så stökigt att jag inte hittar något. hur soporna stinker för att jag "inte har tid" att gå ner med dem.
hur jag inte mår bra av det här. inte mår bra av att slänga allt omkring mig. inte mår bra av att slösa bort dagar instängd i vår fula lägenhet. inte mår bra av att skjuta upp allt till den punkt där det blir osäkert ifall det någonsin blir gjort.

men jag försöker att bara fnysa åt det. inte gråta i en boll.

jag tänder en cigg, lyssnar på en kärlekslåt och låtsas att en medelålders kvinna ligger där inne i min säng. kanske har vi nyss bråkat, kanske är stämningen spänd, kanske kommer hon ut och lägger handen på min axel. kanske förlåter jag henne. så som jag förlåtit alla.
självrespekten är längst ner på listan. även i dagdrömmen.

12. ( i ett land i en värld utav glas)

Jag orkar inte vara kreativ för allt känns plötsligt så naket. Snor en lista av min kära vän Julia så länge. 

Hur ser din skrivbordsbakgrund ut?

En bild du tar med photobooth nu tack!

Välkommen till min säng.

Tre saker du har gjort idag:
1. Kollat på olika universitet som kanske vore roliga att plugga en master på i framtiden. I framtiden om minst tre år när jag pluggat till en kandidat. Jag är ute i god tid, så att säga. 

2. Skrivit snällt till en person som inte förtjänar min vänlighet egentligen.
3. Fått reda på att det möte jag skulle ha idag angående morgondagens kameraarbete blev inställt. Så nu sitter jag här utan egentliga planer men mycket som borde göras.

Det tråkigaste som hänt i år?

Jag har varit rätt sur, arg, ledsen och besviken på människor. Av olika anledningar. Men det har gått över. 

Det bästa som hänt i år?

Har haft mitt livs två bästa ligg. Win!

Tre senaste sms:
Tar de tre senaste inkomna från olika personer, blir roligare så.

"Alexanderplatz om 1 tim o 15 min, tidigast"

"Ok, see you"

"Tack för ett par spännande och oväntat roliga dagar, hehe. Glad att jag följde med hit. Hoppas vi ses igen nån gång. Kram"

Nuvarande besatthet:
musik: Återupptäcker mycket gammal pop jag inte lyssnat på sedan den här bloggen startades
tv: SVT Flow
kläder: Trivs bra i min glansiga vårjacka.
mat: lagar ALLT med ärtor och vitlök

Mest romantiska som hänt på senaste tiden:
Att flörta bakom hörn är väl rätt romantiskt, eller att hångla i en park. Eller att hålla händer och lyssna på dikter. Men vet inte om det var på senaste tiden.

Ett jobb du aldrig kommer kunna ha:
Läkare. Inte min grej alls. 

Tre saker i ditt skafferi:
1. Jättegammal potatis jag aldrig kommer göra något av.
2. Ägg. Alltid.
3. Supertrist te (hej kära bloggläsare, om ni vill skicka te till mig är det bara att fråga om min tyska adress MVH väldigt sugen)

Behöll Julias tredje punkt eftersom den stämmer väldigt bra här också.

Något du inte gillar hos andra:

Beskrivningen "stolt kapitalist". Lol gå härifrån. 

En dålig sida hos dig själv:
Att jag är så mycket bättre på att starta än att avsluta saker.

En maträtt du är sugen på prick nu:

Skulle gärna äta fruktsallad med vaniljkvarg. Åh nu blev jag hungrig, bäst jag går och steker lite fänkål.

Helgplaner?
Inspelning på lördag, på söndag borde jag försöka ha ett möte med en skådespelare jag kanske ska jobba med. The glamorous life of a film maker.

4. (nostalgia's for geeks)

jag och mina tjejer gick och såg en film om män som tar sig själv på största allvar och skapade något nytt. det första jag sa när ljuset tändes var "where's the chicks?"
nu är det vi som tar över världen, det är vi som ses för kreativitetens skull, vi som lämnar kritiken i skolan, vi som lyfter varandra, vi som det kommer göras film om i framtiden. det börjar här.
mitt största mål i livet är att skapa något som lever längre än jag. gör jag det vill jag ha mina tjejer vid min sida.

annars då?

saknar något/någon jag aldrig haft, försöker spetsa mina drömmar, drar efter andan, vill ha sex, äter godis, tappar bort mitt ciggpaket och blir frustrerad.

22. (I dream of home)

jag håller mig kvar, följer efter på våta trottoarer. vill för allt i världen inte sätta mig på tunnelbanan hem, till livet jag inte har.
jag är världens tråkigaste. hittar på ursäkter så att folk inte ska komma på det.

jag röker fastän det bränner av förkylning. jag drar känslomässiga halsbloss och väntar på en kick som aldrig kommer.

jag vill citera all världens låtar för att beskriva dig. men varför ska jag egentligen ens försöka beskriva? det är så sent och vi sprang in i varandras förväntningar för länge sedan.
jag dagdrömmer om att vi har bra sex i köket och att det fortfarande finns något kvar att upptäcka.
säg att det inte var det här det var?
jag är sämst på att vara arg. sämst på att inte gömma mig själv i en käklinje och inte hitta mig själv igen förrän allt är förkolnat och för sent.
snälla såra mig igen.

19. (I wish I could be strong without the Scheiße)

det är dags att vara ärlig: på Kungsgatan stod jag med hjärtat i handen. det är så lätt hänt för mig, att det rycks ut och tycks leva sitt eget liv.
just denna gång kändes speciell. sällan har det fått ett sådant varmt mottagande. trygg rimmar på rygg och rebound rimmar på ingenting alls.
men Kungsgatan är längesedan och jag är inte likadan.
vi kan kalla det kvinnlig intuition, hur utnött det begreppet än är.
jag är inte så naiv längre. jag hade redan förstått, innan telefonsamtalet.
redan stängt in mig och slängt nyckeln.

så nu står han med de andra.
jag tänker mig att de står på led. alla de som stulit mig.
där står han som jag skrattade elakt åt, när han var kvar i stan han sa att han skulle dra ifrån.
där står hon som jag älskat i en efterkonstruktion, fastän jag i själva verket trånade efter en äldre version av henne, med större bröst och annan frisyr. hon står också i ledet förresten, fast ser inte på mig, hon ser ner i sin mobil.
där är de som tagit mig rent fysiskt, de har bildat en liten grupp och skakar överlägset på huvudet när jag ens skänker dem en tanke.

och nu är han en i gänget. jag hoppas ni kommer trivas tillsammans.



jag går och lägger mig nu. har mascarafläckar i pannan men det ska du ta mig fan skita i.

17. (vad är att föredra?)

jobba hårt eller hoppa av?
spela cool eller vara ärlig?
bli kär eller glömma allt?
prata om det eller låtsas som om det aldrig hänt?
kroppsligt begär eller själsligt begär?
rycka upp sig eller gräva ner sig?
be om ursäkt för sin otillräcklighet eller låtsas att man gjort det man ska?
ta ledigt eller tjäna pengar?
peppa inför shout out louds eller lana del rey?
osäker säkerhet eller säker osäkerhet?
kroppskontakt eller samtal?
svartsjuka eller acceptans?

och varför känns det som om jag måste välja?

10. (the world's gonna know my name)

drömmer om Berlin ikväll. fortfarande så mycket jag önskar av mig själv idag. men Berlin är fortfarande framtiden, så den kan jag drömma om utan att inse hur naivt och destruktivt det kan vara.

jag hoppas på en egen lägenhet. där ska jag ha ett matbord där jag kan sitta. det matbordet är bara mitt och jag bestämmer vad som ligger på det. vid det bordet ska jag sitta och läsa sena nätter med så många koppar te att jag måste springa på toa varje kvart. vid det bordet ska jag fotografera mina frukostar eller sitta med min mac och skriva på mina manus. 
jag ska ha ett eget kök. det är mitt kylskåp och mitt skafferi och jag bestämmer vad de ska innehålla. köper jag inget onyttigt kan jag inget onyttigt äta. det är så enkelt. 
på dörrar och väggar: motiverande bilder och texter. för det är min lägenhet och jag bestämmer precis vad jag ska sträva efter där. lapparna byts ut mot mer aktuella i och med månaderna går.
jag vill ha ett hopprep, och medan vädret fortfarande tillåter det går jag dagligen ut på gården för ett kort konditionspass med repet.

det kommer bli så fint.
och säg mig inte att det inte är såhär det kommer att bli.

7. (if you're a strong female)

vaknar med perfekt hår. ser slutet på en medelmåttig film och sätter mig för att skriva ett föredrag om asylpolitik.

just nu sitter jag och är tacksam över mina vänner. något så simpelt, men ändå så ovanligt.
jag känner mig lyckligt lottad som har en så fin bekantskapskrets, även om jag för tillfället har få riktigt nära vänner.
jag är framför allt väldigt tacksam och stolt över att jag numera kan gå in på distriktscentralen utan att känna mig fullkomligt bortkommen. jag är tvärtom en av dem som distriktets allra coolaste skiner upp när de ser. trodde nog inte den dagen skulle komma.

åh, självförtroendet. vi pratade om det igår, när vi sågs för första gången, jag och Rebecca. och vi lovade varandra att vi ska sluta be om ursäkt, bli mer coola i oss själva. vi pratade om kärlek också, om självbilder, om människors lager, om relationer, om sexualitet och om film.

det slog mig nu imorse att jag faktiskt ska plugga film. fick ett mail med listor över böcker och filmer och sådant som är bra att ha tagit del av. listorna var långa och till synes omöjliga.
och sällan har jag känt mig så beslutsam.
jag ska gå in för det här.
jag är så stolt över mig själv att jag har gett mig den här chansen.

idag tror jag på mig själv. och min framtid.

6. (there ain't no reason you and me should be alone tonight)

jag drömde en så magisk dröm. inte i natt men natten innan den. 
hon såg upp på mig med tårarna fortfarande rinnande över kinderna, och jag såg i hennes ögon att hon förstod att jag förstod.
känslan i magen sitter fortfarande kvar och jag hatar mitt liv för att det inte utspelar sig på svarta scener med huvudet lutat mot dansares lår eller armarna runt den vackraste.  
hennes svank var så sval mot fingarna, jag tryckte henne mot mig.
det gör så ont att hon inte vet någonting om det här. inte har ett enda minne.

sitter i soffan istället, med ont i ryggen och ont i magen. känner mig mest bortskämd samtidigt som jag tror att huvudet ska sprängas bort av all stress.
der Deckel - der Topf
Er hat keine Regenschirm



Ich bin nicht glücklich.
Ich kann glücklich sein.

3. (tror att det här kan vara början på något stort, jag står precis på gränsen)

saker börjar hända och plötsligt står jag här med nästa läsår klart för mig. flyttar till mitt älskade Berlin under sensommaren.

mitt ansikte räcker inte till för alla leenden.

2. (hold your head up girl and you'll go far)

har fullt upp med att fånga en dröm. 

bara ett tusen ord kvar.

48. (light of my life, fire of my lions)

den finaste julklappen kom på juldagen i ett mail från andra sidan Atlanten. kuriosa: vi håller varandra i handen, men det syns inte. en annan sak som inte syns är hur mycket bakåt jag böjer mig för att inte vara galet mycket längre än henne, det går ju sådär. hon är helt otroligt liten och var barfota. runt halsen har jag halsbandet hon gav mig, och runt sin hals har hon halsbandet jag gav henne.

jag har börjat drömma igen och det är ett steg i rätt riktning. våren börjar ta form.
gråter fortfarande utan anledning ibland, men julen var så fin, min mamma är så underbar och framtiden för full av möjligheter för att jag ska kunna deppa ihop helt.
och skulle det ändå hända har jag drottningens ord i mina inre öron. och numera även bildbevis.

26. (do you belive everything they write in all those magazines?)

stay out of love until you're ready
(stay out of it 'cause it scares you)
------
ska på peace & love visade det sig. sådär spontant en vecka före. men jag tackar ju inte nej till en gratisbiljett.
är ni där får ni komma förbi ung vänsters tält/bokbord och kramas med mig.
------
Hon hette Liv. Men det hjälpte inte.
------
"Alltså hade han sagt: jag älskar dig. Men menat: älska kan jag inte; men jag kan göra kärlekens gärningar; dess apspel och pantomin."
- Hjalmar Söderberg, ur Den allvarsamma leken
------
har börjat knåpa ihop en sommarspellista, lite med det jag lyssnar på i sommar. subscriba om ni vill och rätt vad det är kanske den är lite uppdaterad.
anyway HÄR är den.
------
spenderade en timme med hjärtat utanpå bröstet och Rafael på andra sidan telefonlinjen. och det är så mycket värt att han är min vän.
vänner är så mycket värt
------
I natt drömde jag om Gaga. Det var längesedan jag gjorde det nu.
Hon skulle bo på hotell i Gävle och när hon gick in såg jag henne på avstånd, hon strålade av skönhet, trots en rätt ordinär svart outfit och ett nerböjt huvud för att hindra  kamerablixtarnas närgångenhet.
Jag hade varit där på någon slags uppdrag att säga när hon kom, för jag skyndade mig till Sandviken för att berätta för mitt gäng med monsterkompisar att hon var påväg.
I huset i Sandviken höll alla på att förbereda sig inför Gagabesöket. Det skulle bli så himla trevligt att hon tog sig tid att komma och hälsa på oss. Jag fick låna en dusch.
Sedan var vi ett litet gäng som åkte iväg i bil för att hämta Gaga inne i centrala Sandviken. Behöver jag säga att stan såg helt annorlunda ut mot i verkligheten? Vi fick leta efter henne. Jag hittade henne tillslut i alla fall. Hon stod i alla fall i ett gathörn och såg lite förvirrad ut, i en utstyrsel som liknade en enklare version av den här. Det var en relativt folktom gatukorsning med ett litet kafé. När Gaga såg mig sken hon upp och hälsade på mig, självklart med mitt namn. Vi satte oss i bilen och åkte lite fel, minns jag.
Men vad vi gjorde i villan vid ICA Maxi med alla Gagafans är inget jag minns, kanske kom jag aldrig så långt i drömmen.

21. (do you give a fuck?)

när jag är vaken försöker jag skriva igen. hitta tillbaka till poesin, drömmarna och orden. jag försöker finna ro böckerna jag läser. fylls av såväl inspiration och rastlöshet.
på kvällen lyssnar jag på Love Antells nya album. jag ryser av välbehag, nostalgi och kanske någon sorts sorg. för han träffar alltid rakt in, min vän.
innan jag somnat drömmer jag om Berlin. jag känner dofterna igen, joggar längs gatorna i bekanta kvarter, fikar i parkerna, dansar på klubbarna, blir hög i Kreuzberg och hånglar med luften.
åh, jag vill vara rik och fylld av ambition. eller kanske snarare vara dumdristig nog att lägga mina besparingar på en flytt till en stad där jag behärskar språket till en sådan grad att jag inte ens kan säga hej.
när jag somnar drömmer jag om Lady Gaga, bakstageljusen, kontakt, ett telefonnummer nedklottrat på en servett och hemlösa pundare i tunnelbanan.
----------

kotor, kutande

sängen i hörnet

det är en befalling

vad som förväntas av oss

"därför"

intagna positioner med hjärtan vidöppna

fast innuti: knän uppdragna

fingret längs käken

jag liksom        

dröjer mig kvar

jag vet det är filmiskt

det är vad som förväntas av oss

din obekvämhet lyser genom ögonspringan

vi springer in i varandras förväntningar och krockar

brutalt

onödigt

när jag är i dig

är det bara

"därför"

när du ber mig om mer

är det bara

"därför"

när röken sedan ringlar mot taket

och föralltid kommer att färga rummets doft och karaktär

är det vad som förväntas av oss

men

när fingrarna blinda

söker sig magnetiskt tillsammans

som ett tyst "jag är så rädd för att släppa taget"

är det nästan

"äkta"

det är vad som förväntas av oss

--------------

Från ViLäser, nr 3 2011:
"- Jag gick förbi min gamla lägenhet igår
- Hur kändes det?
- Jag blundade"