19. (I wish I could be strong without the Scheiße)

det är dags att vara ärlig: på Kungsgatan stod jag med hjärtat i handen. det är så lätt hänt för mig, att det rycks ut och tycks leva sitt eget liv.
just denna gång kändes speciell. sällan har det fått ett sådant varmt mottagande. trygg rimmar på rygg och rebound rimmar på ingenting alls.
men Kungsgatan är längesedan och jag är inte likadan.
vi kan kalla det kvinnlig intuition, hur utnött det begreppet än är.
jag är inte så naiv längre. jag hade redan förstått, innan telefonsamtalet.
redan stängt in mig och slängt nyckeln.

så nu står han med de andra.
jag tänker mig att de står på led. alla de som stulit mig.
där står han som jag skrattade elakt åt, när han var kvar i stan han sa att han skulle dra ifrån.
där står hon som jag älskat i en efterkonstruktion, fastän jag i själva verket trånade efter en äldre version av henne, med större bröst och annan frisyr. hon står också i ledet förresten, fast ser inte på mig, hon ser ner i sin mobil.
där är de som tagit mig rent fysiskt, de har bildat en liten grupp och skakar överlägset på huvudet när jag ens skänker dem en tanke.

och nu är han en i gänget. jag hoppas ni kommer trivas tillsammans.



jag går och lägger mig nu. har mascarafläckar i pannan men det ska du ta mig fan skita i.