41. (för en månad sedan)

nu var det ett tag sedan. en månad sedan Gaga såg in i mina ögon. en månad sedan hon bjöd in oss till sin fest på Berghain. en månad sedan jag var lyckligast i Berlin.
försöker lätta upp novembermörkret med oktoberminnen. men det är lika mörkt utanför fönstret ändå.

40. (I'm sorry and I love you)

förlåt min frånvaro är ni snälla.
låt oss låtsas som om inget hänt. och på sätt och vis är det sant. jag har en vardag här, i mitt nya land. jag går till skolan, går hem, äter tråkig mat, tar långa bad, går till gymmet, dricker öl, röker en cigg på balkongen, powerwalkar bort till Treptower park.
men ovanligheter händer också. jag får besök, eller träffar Gaga till exempel.

jag fryser som en ökenråtta på Arktis(på grund av den ovälkomna vintern). jag svettas som en gris i en bastu(på grund av menstruationen). jag kånkar hem tre kassar mat. jag ser film. jag köper knark. jag lyssnar på Gagas nya album.
men framför allt: jag lever.
ska bli bättre på att visa det också.
snart kommer det kännas som om jag inte varit borta alls.

39. (någon gång måste du bli själv)

höstrusk. bilar låter mer när de kör på blöt asfalt, igår innan jag drog täcket över mig föll regnet så hårt att jag förväntade mig hål i taket.

läser om hur man bör ge regi. säg inte såhär eller såhär eller såhär. min bransch är asjobbig och inte särskilt lukrativ. men den är min.

tänker alltid, när jag sitter såhär i sängen eller köket eller badkaret, att det är sjukt att det här är vardag. jag kan byta tåg en gång och hamna på Alexanderplatz på en halvtimme. jag kan äta på vår gamla klassiska indier om jag vill. men istället täcke och vattenflaska. hela Berlin ligger här, men jag har inte bråttom.
lever supersvenskt, med kaviar och P1 och pratar hälften svenska om dagarna. men å andra sidan känns det helt normalt att ha en utgångskväll som består av
1.) först supertysk, enorm oktoberfest med stora ölglas och skrålande människor i lederhosen och rutiga klänningar
och sedan
2.) liten bar med sand på hela golvet, bardisk i bambu, billiga cocktails och Wallander på tv:n

Och S-bahn hem.

nu ska jag skippa dagens första cigg och istället powerwalka till Treptow. (haha vem är jag ens?)
motion får mig att glömma jobbiga saker. typ hur han ler uppskattande eller världens sexigaste axelkontakt.

38. (now look at me)

jag har överanvänt ordet skönt sedan jag kom hit.
men det är något med den här känslan. när allt egentligen är stress, men inom mig kan jag hantera det. jag går inte upp i mig själv, sprängs inte, gråter inte.

jag virvlade in på en avskedsfest. den där lyxen när jag känner alla där, de som sitter utspridda på golvet är där för min skull. jag attackhånglade lite, dansade till Applause och grät med pannan mot golvet.
sedan dagen efter kramade jag Julia hej då på den värdelösa asfaltsbiten under det värdelösa solskenet och lyfte in min värdelöst tunga väska i bilen.
sedan flygplatsen. jag åt salami och såg ut på ett grått flyfält och kände tårarna rinna. inte aggressivt, utan sådär lugnt och obehindrat och det fanns inget jag kunde göra åt det. heteroparet bredvid mig såg nog men det gjorde inget för ni förstår inget i alla fall.
flygresan. var övertygad om att jag skulle dö och det kändes så naturligt. så lugnt och helt okej. Berlin var en evighet borta för här skulle mitt liv ta slut. det var så det skulle bli.
och så gick planet inför landning. det var de vackraste molnen jag sett, de som vi lämnade.
(på ett sätt dog jag kanske, på ett sätt är det här ett annat liv)

har dubbelsäng och balkong nu. har skolarbete och klasskamrater nu. har högt till tak och en nästan helt läkt tatuering nu.
här har jag sett påfåglar, ölflaskor, Neukölln, otrevliga tyskar, trevliga tyskar, grönsakskebab, prinsessmuggar, datorskärmen när jag spenderar timmar framför skype, intresseklubben. min askkopp fylls och töms igen.
idag har jag grävt ner drömmar i nackhår, skrämts och använt en filmkamera på första gången på länge.

det är klart jag trivs. det är ju motherfucking B-E-R-L-I-N.

37. (you left me longing)

jag borde tänka på packningen, på städningen, på den stundande flygresan.

men istället fäller jag tårar eftersom det enda jag ser är hårbottnar, bröst, hud, ögonkast, kroppskontakt. alla dessa människor som liksom försvinner snabbt, passerar snabbare. jag står still i mitten och känner vinddraget. något så nära är så långt bort.
det handlar om kärlek som aldrig blev, kyssar som aldrig kommer att ges.
hur mycket jag än känner, hur nära vi än står. det är hav mellan oss.
ibland är något så rätt bara för att det är fel.

säger hej då till vänner åt höger och vänster. det känns nästan passé.

bröstet känns bara tomt.
det känns inte längre som om jag åker till något. bara ifrån.

----------

pratade med Jessika Gedin igår. det är helt sinnessjukt.
jag har beundrat henne så länge. tycker hela hennes uppenbarelse och karriär(...och ord och allt) är så sjukt inspirerande.
igår fick jag tillfälle att säga det. hon verkade bli så glad. nästan lika glad som jag.

36. (I'd like to keep you around)

förlåt att jag är så tråkig. men stressar omkring i någon sorts bubbla och försöker fånga dagarna i Stockholm så gott jag kan. ni får en lista, kära läsare, för att jag gillar er. 

hur ser din skrivbordsbild ut?

 såhär rullar jag

din senaste photo booth-bild:

 försökte påminna mig själv om att jag gillar Berlin och sådär. 

vad är det tråkigaste som hänt dig hittills i år?

att min fina vän Abdi blev skjuten i Somalia och dog. har nog aldrig träffat någon så genomgod och ädel människa som han.

vad är det bästa som hänt dig hittills i år?

att jag kom in på filmskolan, att jag har hängt så mycket med så många fina vänner, att jag har legat med mer än en person(it's funny 'cause it's true)

dina tre senaste sms?

"15?:) te hos mig?" - smider planer inför morgondagen.

"ULLA :)" - mormor påminde mig om vem jag skulle ringa.

"Ah fett då gör jag det! :)" - julia skrev om hennes ankomst till stockholm på fredag

nuvarande beroende:

musik: mitt 1D-lyssnande har börjat avta lite. nu gäller mest Oskar Linnros senaste platta, så himla snyggt producerad.

tv-serie: heroes just nu.

kläder:  skulle gärna klä mig såhär i höst om jag kunde

mat: ägg.

ett jobb du aldrig vill ha: 
läkare. det är ingen risk heller.

något du inte gillar hos andra:

när folk är sexistiska eller rasistiska. och det måste inte vara sådär uppenbart grovt, tycker det är sjukt mycket mer obekvämt ifall någon inte har självdistans och inte förstår hur problematiskt det de säger är. jag själv kan till exempel generalisera rätt mycket ibland, men jag är i alla fall medveten om det och vilka strukturer jag troligtvis bygger på med det.

en dålig sida med dig själv:

är dålig på att komma på frågor att ställa till folk. sitter mest och lyssnar och svara på frågor jag hoppas de har.

en maträtt du är sugen på just nu:

är för ovanlighetens skull inte hungrig(?!?!?!?), så vet inte. skulle väl inte banga en risotto, men det gör jag ju aldrig.

vad är dina helgplaner?

tänkte ha en avskedsfest och sedan dra en sväng till Berlin. en sväng = ett år. 

flyttar på lördag.

under min berlinvistelse kommer jag att dubbelblogga. här kommer det bli som vanligt igen, med uppdateringar om mina feelz och sådant. HÄR kommer jag blogga mer om vad jag gör. den sistnämnda bloggen är familj- och släktvänlig. vill ni höra det smaskiga så ska ni stanna här. 

puss.

(tog frågorna här)

35. (so many things that I'd would like to say to you, but I don't know how)

börjar förstå hur ni utan blogg fungerar.

-------

min nya bok är stor och tjock och känns som en katalog, men är i själva verket källan till så mycket framtida kunskap att jag blir lite snurrig när jag tänker på det.
jag pendlar mellan hopp och förtvivlan när jag tänker på flytt och dubbla studier. oväntade vändningar i manus och landskapets utformning.
försöker komma igång, har en liten skolstart som alla andra. filmskapande och naturgeografi. tar tag i första uppgifterna, tänker att det är så himla kul och så himla tråkigt.

-------

"du är så positiv när du pratar om flytten", säger min mormor.
"jag försöker", svarar jag.

mindre än tre veckor kvar nu.

-------

tar sista chansen att vara här ute, här på tomten i roslagsskärgården där jag trampat hela min barndom.
men nu ramlar hösten ner från träden. barr och löv och det doftar. doften är för mig kreativitet, upptäckarlust och nyfikenhet. jag blir sprallig, trött, hungrig och produktiv.
är så glad att jag har mina morföräldrar.

-------

min vän dog.
det stod inte bara i alla medier, utan även överallt i mig. bakom varje tanke, på insidan av mina ögonlock.
jag grät tills det inte fanns tårar mer. nu bor bara hålrum där han var.
(någon dag sätter jag mig och skriver en text om hur det var.)

-------

två andra vänner flyttar.
jag sitter här och tycker det är dumt, men jag har väl inget att säga till om egentligen.

-------


jävulskt bra

-------

nu: tillbaka till ever-changing landscapes and the hydrologic cycle

34. (she won't walk away, but she won't look back)

lyssnar på Gaga för att det är konstant. det är plastigt, tryggt och där. igår kväll fällde jag tårar över en man jag trodde jag kommit över och idag läste jag ut en bok som fyllt mig med exakt alla känslor som finns.

jag befinner mig nära östersjön, sjuttio meter eller så. här spenderar jag större delen av dagen med att läsa koncentrerat. annars äter jag omoraliskt, skissar, förlorar i kubb, tränar eller bara begrundar tystnaden.
allt är på paus här. i ett liv där jag har ingen aning om vart jag är på väg så gör det ingen större skillnad.

I'd give anything again to be you baby doll, ekar nu mellan vardagsrummets furuväggar. det är samma gamla känsla, men ändå ovant.

jag känner att det bränns nu, så jag vet att jag lever. hej på dig, livet.
klarheten kan vänta. vet någonstans att det är i krackeleringskanterna jag hör hemma.

33. (sammanfattning av 814 ord)

den 18:e juli är bara 18:e juli är bara 18:e juli.

behöver andningsövningar. gör istället: äter kräm och ser på serier. imorgon finns inte idag.

Jason Segel kan gärna få återgå till mängden. ensamheten kan gärna få försvinna igen.

letar efter klarheten. come at me, bro.

32. (fina bilder, dålig film)

31. (when that glass is empty, the world is gonna bend)

i min sommarvärld doftar jasminen när du går hem i gryningen. där är utsikten över huvudstaden alltid andnödsvacker och vinglasen hinner aldrig bli tomma innan de fylls på igen.
det bränner i din hals där och kittlar längs med ryggraden.

när du hinner vara ensam andas du åtrå och fastän du har människor som kan hjälpa dig, vet du att det inte är så lätt. den som verkar vara bara ett sms ifrån dig kan i själva verket vara tjugo mil eller tjugo länder bort.
i sommarvärlden kanske du bryter gamla vanor, startar nya. men du försöker förlåta dig själv.

i sommarvärlden hatar du din kropp men är sexigare än någonsin. du drömmer om händer på höften och du sätter dig gränsle som om du bestiger en tron.

du avslutar ditt blogginlägg och tar bussen till Sollentuna.

30. (tell me I'm your national anthem)

händerna fulla (av ölglas, mobilen, mamma, pennor, skissblock, Vredens Druvor)

är lite kär i min nya dator. eller så är det bara Ed Westwick.

29. (let me put on a show for you)

jag är inte sen att berätta för alla som vill höra på, att min bästa tid är nu.

när vi går mot tunnelbanan slänger jag ur mig det som tidigare varit hemligheter, på ett helt vardagligt och ledigt sätt. det är inget vi reagerar över. för det är självklart. under sommarhimlar med alkohol i blodet kan man inte annat än att tala sanning. allt blir på så blodigt allvar. till och med lögnen.

ett "jag gillar dig" och jag gör precis som jag vet att jag gör bäst. ett snett leende och en djup ögonkontakt. får kyssar levererade mot skrovliga väggar eller picknickfiltar.
än så länge måste jag inte välja, så jag står med en fot i vardera träsk utan att tappa balansen.

jag lägger en timme på att över en kopp te förklara läget för en kär vän. hon känner precis likadant.
vi skrattar åt hur löjligt enkelt det känns och vi tar kontrollen tillsammans. över våra egna liv.

spenderar en utekväll, komplett med förfest och besök på Trädgården, utan att betala en enda krona.
jag arbetar utan att tappa humöret, läser om kamerapositioner och gör mina benböj med sällan sedd disciplin.

livet är plötsligt så enkelt som alla sa att det skulle vara.

28. (circumstance)

27. (did you expect a love song?)

det där med att vara förälskad är så klurigt. en sådan bortslösad tid.
men framför allt: farligt.

farligt för att det kan få dig att helt glömma det som var förut. det som gjorde dig till dig, och det som gjorde det värt att vara just du.

helt plötsligt sitter du lutad mot en kökslucka och gråter för att du någonstans i magen vet att hen inte bryr sig så som du bryr dig. du ringer vänner och berättar om något hen sa för två veckor sedan, och vännerna kan få dig att le igen. men sedan är du där själv, på tunnelbanan hem. där hemma väntar bara den där kalla handen om magen.
förälskelsen suddade ut allt annat.

den har fått dig att glömma den där känslan när du är helt uppslukad i en bok. eller glädjen i smaken av ett perfekt kokt ägg eller en ultimat mogen avokado. du kommer inte ihåg hur det är att bli inspirerad av något som inte handlar om framtidsplaner i tvåsamhetsland.

men vet du, en dag vaknar du ur den förblindande förälskelsen.
det blir vår, det blir sommar.
plötsligt återupptäcker du endorfinduschen efter ett lyckat träningspass. du känner återigen fridfullheten när musiken i hörlurarna matchar dina steg, matchar omgivningen. du ringer vänner och pratar om något annat än förut, kanske en grym klubb ni ska gå på. när du är där kollar du inte ängsligt efter henom, nej du dansar och är glad, så som sig bör.
du kan vakna bredvid din älskarinna, ordna pannkaksfrukost, ta en cigg i solen, lägga handen hårt om hennes lår och kyssa henne hårt för att hon är så söt.
och när du är ensam mår du fortfarande bra.

plötsligt har du fått ditt liv tillbaka.

26. (Ung Vänsters 46:e kongress)

i Linköping lyste solen nästan hela tiden. på natten också.
vi kan se det här inlägget som en kärleksförklaring till mitt älskade förbund. jag vore någon annan utan er.
på bild här finns några av de finaste människorna i mitt liv. några av dem har inspirerat mig till stordåd eller stöttat mig genom tyngre tider.





























































systerskap + klasskamp = sant