29. (let me put on a show for you)

jag är inte sen att berätta för alla som vill höra på, att min bästa tid är nu.

när vi går mot tunnelbanan slänger jag ur mig det som tidigare varit hemligheter, på ett helt vardagligt och ledigt sätt. det är inget vi reagerar över. för det är självklart. under sommarhimlar med alkohol i blodet kan man inte annat än att tala sanning. allt blir på så blodigt allvar. till och med lögnen.

ett "jag gillar dig" och jag gör precis som jag vet att jag gör bäst. ett snett leende och en djup ögonkontakt. får kyssar levererade mot skrovliga väggar eller picknickfiltar.
än så länge måste jag inte välja, så jag står med en fot i vardera träsk utan att tappa balansen.

jag lägger en timme på att över en kopp te förklara läget för en kär vän. hon känner precis likadant.
vi skrattar åt hur löjligt enkelt det känns och vi tar kontrollen tillsammans. över våra egna liv.

spenderar en utekväll, komplett med förfest och besök på Trädgården, utan att betala en enda krona.
jag arbetar utan att tappa humöret, läser om kamerapositioner och gör mina benböj med sällan sedd disciplin.

livet är plötsligt så enkelt som alla sa att det skulle vara.