men framför allt: farligt.
farligt för att det kan få dig att helt glömma det som var förut. det som gjorde dig till dig, och det som gjorde det värt att vara just du.
helt plötsligt sitter du lutad mot en kökslucka och gråter för att du någonstans i magen vet att hen inte bryr sig så som du bryr dig. du ringer vänner och berättar om något hen sa för två veckor sedan, och vännerna kan få dig att le igen. men sedan är du där själv, på tunnelbanan hem. där hemma väntar bara den där kalla handen om magen.
förälskelsen suddade ut allt annat.
den har fått dig att glömma den där känslan när du är helt uppslukad i en bok. eller glädjen i smaken av ett perfekt kokt ägg eller en ultimat mogen avokado. du kommer inte ihåg hur det är att bli inspirerad av något som inte handlar om framtidsplaner i tvåsamhetsland.
men vet du, en dag vaknar du ur den förblindande förälskelsen.
det blir vår, det blir sommar.
plötsligt återupptäcker du endorfinduschen efter ett lyckat träningspass. du känner återigen fridfullheten när musiken i hörlurarna matchar dina steg, matchar omgivningen. du ringer vänner och pratar om något annat än förut, kanske en grym klubb ni ska gå på. när du är där kollar du inte ängsligt efter henom, nej du dansar och är glad, så som sig bör.
du kan vakna bredvid din älskarinna, ordna pannkaksfrukost, ta en cigg i solen, lägga handen hårt om hennes lår och kyssa henne hårt för att hon är så söt.
och när du är ensam mår du fortfarande bra.
plötsligt har du fått ditt liv tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar