31. (lite varför jag bloggar)

 "Skrivandet är positivt och välgörande för mig, jag kan ge en mening till något som kanske inte haft så mycket mening. När jag skriver har jag en känsla av att kunna göra mig kvitt saker som hänt mig. Först när något är publicerat känns det som att jag kan lägga det bakom mig. Samtidigt är det förstås ibland oerhört svårt för mig att skriva eftersom det ofta kommer upp saker som gör ont, som smärtar. Men det uppvägs av känslan av att ha total kontroll över något. Livet har man ingen kontroll över alls, men i en roman(i mitt fall, läs: blogg) styr man över minsta detalj." 
- Justine Lévy

30. (nothing's for sure and nothing's for granted)

jag sommarjobbar ute i Roslagen, åker bussar mellan Simpnäs och Akalla, serverar och äter en massa thaimat, springer och promenerar på skogsstigar som leder ut till klippor och det vidunderliga havet. det är solsken och dimma, blåst och åska. jag sover i en liten gäststuga där jag barmhärtigt nog utrustats med en vattenkokare. jag sitter vid det lilla bordet och läser,  ritar, skriver dagbok och äter jordnötssmör.
och jag lever märkligt nog i det så kallande nuet, med fuktig kudde och värkande ben, och jag gillar det. för det är så rofyllt.

29. (en fredag)

förra fredagen började lugnt och slutade lugnt. men däremellan hann jag med att bli full med fina Sandra i city, sitta berusad och ensam på centralen och känna mig lite tragisk, promenera söderut och helt random gå in i Felicia som likt en civilklädd syster på stan ledde mig till en tunnelbana på södermalm efter att först dragit ur mig lite skvaller om medlemmar i vårt kära förbund.

så jävla spontant.

28. (still green in november)

i november fyllde jag i en mall från scribbleproject, så här blev resultatet - den jag var då

27. (now days go by)

hemma från Borlänge nu. kände mig så bra och ibland bara halvbra, men aldrig dålig även om det kanske var sanningen. men det skiter jag i för det är SYSTERSKAP och FEMINISM och TWISTER. Ahhh.
Ung Vänster hade det bästa tältet på området(självfallet) och på kvällen med tända lampor, mörka himlen och nära kroppar, fnissade jag som besatt ner mot den fuktiga mattan.
och jag lutade mig mot en av mina bästa vänner, även när saker kändes jobbiga. och fick förresten höra att jag var såväl skön som trevlig och pårökt. jag var så himla nykter genom hela festivalen, men kände ändå att jag gick över gränsen och kroppskontakten med din onykterhet var ju inte nödvändig. men jag tänker inte gråta över spilld mjölk, så att säga.

när jag är syster på stan är jag nästan en av dem. 

en moderat la handen på mitt lår och vet ni va, jag sa bestämt till honom att ta bort den.
och att han kallade mig "lilla gumman" påpekade jag var nedsättande.
och nej jag slog inte till honom men fan vad jag är bra ändå, okej?

du är så långt från klackar nu, men du är hår och naglar och självklarhet. och jag minns dig som skrämmande men kommer ihåg dig som varm. du är den nya förra sommaren-tjejen på det sättet att jag aldrig blir klok på vad du tycker om mig.

jag såg Rihanna live, det gjorde inte du - pilutta dig. halvtimmen innan spelningen var jag och Julia oroliga för hennes hälsa och jag vet inte om vi fick bränsle på majbrasan eller blev lugnade. asbra i vilket fall som helst.
(såg även The pains of being pure at heart, The Shins, Rebecca & Fiona, Mankind, Bloc Party, Den svenska björnstammen)

och Gaga spelade officiellt en ny låt och det sommar och sol och imorgon börjar jag på ett alldeles nytt sommarjobb.

26. (do you belive everything they write in all those magazines?)

stay out of love until you're ready
(stay out of it 'cause it scares you)
------
ska på peace & love visade det sig. sådär spontant en vecka före. men jag tackar ju inte nej till en gratisbiljett.
är ni där får ni komma förbi ung vänsters tält/bokbord och kramas med mig.
------
Hon hette Liv. Men det hjälpte inte.
------
"Alltså hade han sagt: jag älskar dig. Men menat: älska kan jag inte; men jag kan göra kärlekens gärningar; dess apspel och pantomin."
- Hjalmar Söderberg, ur Den allvarsamma leken
------
har börjat knåpa ihop en sommarspellista, lite med det jag lyssnar på i sommar. subscriba om ni vill och rätt vad det är kanske den är lite uppdaterad.
anyway HÄR är den.
------
spenderade en timme med hjärtat utanpå bröstet och Rafael på andra sidan telefonlinjen. och det är så mycket värt att han är min vän.
vänner är så mycket värt
------
I natt drömde jag om Gaga. Det var längesedan jag gjorde det nu.
Hon skulle bo på hotell i Gävle och när hon gick in såg jag henne på avstånd, hon strålade av skönhet, trots en rätt ordinär svart outfit och ett nerböjt huvud för att hindra  kamerablixtarnas närgångenhet.
Jag hade varit där på någon slags uppdrag att säga när hon kom, för jag skyndade mig till Sandviken för att berätta för mitt gäng med monsterkompisar att hon var påväg.
I huset i Sandviken höll alla på att förbereda sig inför Gagabesöket. Det skulle bli så himla trevligt att hon tog sig tid att komma och hälsa på oss. Jag fick låna en dusch.
Sedan var vi ett litet gäng som åkte iväg i bil för att hämta Gaga inne i centrala Sandviken. Behöver jag säga att stan såg helt annorlunda ut mot i verkligheten? Vi fick leta efter henne. Jag hittade henne tillslut i alla fall. Hon stod i alla fall i ett gathörn och såg lite förvirrad ut, i en utstyrsel som liknade en enklare version av den här. Det var en relativt folktom gatukorsning med ett litet kafé. När Gaga såg mig sken hon upp och hälsade på mig, självklart med mitt namn. Vi satte oss i bilen och åkte lite fel, minns jag.
Men vad vi gjorde i villan vid ICA Maxi med alla Gagafans är inget jag minns, kanske kom jag aldrig så långt i drömmen.

25. (på radio och tv? vi vill också vara med)

 

spotted: Julia på krogen när klockan börjar närma sig midnatt. inte så full som hon önskat, med en arm om sig. fingrar som nervöst målmedvetet skrapar smeker hennes axel. så vad gör hon? slänger sin drink i sitt sällskaps ansikte eller vänder på huvudet för att kyssa honom?
jamen vad tror ni.
ingenting såklart. så rädd för att såra sig själv eller honom att hon beter sig som ett as utan att säga varken bu eller bä. en applåd på det.



spotted: Julia som är förstående kompis när hon snackar om killen hon är kär i. och Julia hm:ar och mmm:ar och kommer med inlägg som "konstig grej att säga" eller "men varför gjorde han det?"
men i själva verket är hon inte en förstående kompis, utan lyssnar knappt. tankarna någon annanstans. (och kanske ett uns av svartsjuka i magen)



spotted: Julia åker till Västerås och ser att allt blir sämre, men på många sätt också bättre eftersom hon är äldre nu. tar vara på släkten på ett annat sätt nu. vet att ingen är kvar för alltid nu.
Julia gör sig en egen bild av en tant(Julia gillar henne, de har saker gemensamt) innan hennes farmor hinner säga ont om henne. och det är vuxet och självständigt. och Julia är så himla trevlig. så himla trevlig.



spotted: Julia som med en gammal vän vinglar ner för Sveavägen, Hamngatan, Kungsträdgården. de kramas och är fylleärliga mot varandra
"alltså du betyder så mycket för mig, jag är mig själv med dig och jag är så HIMLA GLAD att du ville göra det här. alltså ÄRLIGT, så himla glad. tack alltså vi har känt varandra SÅ länge"
and it's allright



spotted: Julia kollar för mycket på Gossip Girl och spelar för mycket Sims.

24. (helgen veckan 23)

 
mina knogknän.
drack sådär galet mycket och hade minst lika kul. att vara i Sandviken har blivit så mycket roligare sedan jag flyttade därifrån.

firade världens näst bästa julia när hon blev stor och tog studenten. jag dog lite över den underbara buffén och kramade på några av de finaste människorna jag vet.




ingen hjärtesorg i sikte.

 

23. (du är på andra sidan jorden)

snälla säg mig att vissa stjärnor faller snabbt. att olyckan väntar.
minns att du satt på andra sidan köksbordet och inte kunde bestämma vilket pålägg du skulle ha på din macka. tänk om the table had turned. om jag varit där du är nu. om jag varit du.
då hoppas jag att jag skulle slutat olycklig. för du vet, jag unnar ingen annan än mig själv lycka.
för snälla säg mig att det är jag som slutar lycklig.
jag vill så gärna tro att allt jag gör för mig närmare den jag vill vara. om du är den du vill vara, kanske du plötsligt är hon. men jag vet sanningen.
och i halvhjärtade försök, ett stökigt rum och noll socialt liv ligger varken min framgång eller mina drömmar.

-----

han kommer inte att vänta på mig i en evighet.

-----

somnar med ambition, vaknar med förkylning. våren med körsbärsblom och solvärme ersätts av grått piskande regn mot rutan. rekordkallt säger de, jag kunde inte bry mig mindre. gömmer mig under täcket och sträckläser. lyfter vikter på gymmet och har noll känslor.

22. (dublin är kallt, grått och alldeles alldeles underbart)

förra helgen mötte jag våren hos Lisa och Emil i Dublin. livet är liksom alltid lite bättre när jag får flyga iväg ett kort slag.

21. (do you give a fuck?)

när jag är vaken försöker jag skriva igen. hitta tillbaka till poesin, drömmarna och orden. jag försöker finna ro böckerna jag läser. fylls av såväl inspiration och rastlöshet.
på kvällen lyssnar jag på Love Antells nya album. jag ryser av välbehag, nostalgi och kanske någon sorts sorg. för han träffar alltid rakt in, min vän.
innan jag somnat drömmer jag om Berlin. jag känner dofterna igen, joggar längs gatorna i bekanta kvarter, fikar i parkerna, dansar på klubbarna, blir hög i Kreuzberg och hånglar med luften.
åh, jag vill vara rik och fylld av ambition. eller kanske snarare vara dumdristig nog att lägga mina besparingar på en flytt till en stad där jag behärskar språket till en sådan grad att jag inte ens kan säga hej.
när jag somnar drömmer jag om Lady Gaga, bakstageljusen, kontakt, ett telefonnummer nedklottrat på en servett och hemlösa pundare i tunnelbanan.
----------

kotor, kutande

sängen i hörnet

det är en befalling

vad som förväntas av oss

"därför"

intagna positioner med hjärtan vidöppna

fast innuti: knän uppdragna

fingret längs käken

jag liksom        

dröjer mig kvar

jag vet det är filmiskt

det är vad som förväntas av oss

din obekvämhet lyser genom ögonspringan

vi springer in i varandras förväntningar och krockar

brutalt

onödigt

när jag är i dig

är det bara

"därför"

när du ber mig om mer

är det bara

"därför"

när röken sedan ringlar mot taket

och föralltid kommer att färga rummets doft och karaktär

är det vad som förväntas av oss

men

när fingrarna blinda

söker sig magnetiskt tillsammans

som ett tyst "jag är så rädd för att släppa taget"

är det nästan

"äkta"

det är vad som förväntas av oss

--------------

Från ViLäser, nr 3 2011:
"- Jag gick förbi min gamla lägenhet igår
- Hur kändes det?
- Jag blundade"

20. (one left, one right - that's how I organize 'em)

19. (oh man)

Jag gillar att bläddra fram några blad i min kalender, till en vecka som ännu inte passerat.

De tunna raderna, dittryckta för att du ska kunna strukturera ditt liv efter samhällets normer, är ännu tomma. Jag har kanske endast en sak inplanerad. Ofta en deadline, men ibland är det något roligare - en resa, festival eller födelsedag.

När jag ser anteckningen om min deadline stressar jag inte upp mig. Jag ser hur lång tid jag har kvar och hur många tomma dagar som ligger framför. Tomma rader som symboliserar de timmar jag kommer att plugga, skriva på den där uppgiften och sedan skicka in den. Jag tänker inte på gråt och prestationsångest eller de där timmarna framför datorn när jag gör allt förutom att skriva. När jag ser på denna vecka tar jag inte med i min bedömning att jag alltid tycks behöva åtminstone fyra dagar mer än planerat för att klara min planering.

Jag är verkligen inte dålig på att planera. Min framförhållning är det inget fel på, mamma. Det är bara det att tiden aldrig är på min sida.
När jag ser på anteckningen om den planerade festligheten eller resan känns det aldrig verkligt, bara som en förhoppning. Kanske tänker jag vad jag ska ha på mig eller hur kul det ska bli. Tänker inte på hur fort de passerar och sedan bara är minnen och att alla de här dagarna(ursäkta; raderna) är stunder som inte kommer tillbaka.

När jag bläddrar fram i kalendern är det bekymmersfritt. Aldrig tyngt av känslosvall, tidsbrist, mensvärk eller jordnödssmörskladd. Dagarna är fortfarande möjligheter och uppgifter jag ska utföra då, de ska inte skjutas upp.

18. (too many souls alone to be one body)

Today I died
I died yesterday
I'll die again tomorrow
and at night I fly

17. (Vill inte tro på det jag ser, för du är värd så himla mycket mer)

på baksidan lyser fortfarande solen.

-------------

för första gången nämner jag det, ångrar det i samma sekund.
men det är i ett skämt och du ser först ut att tänka efter(som om det här året av tystnad faktiskt fått dig att glömma hur långt du lät mig gå) innan du ler. (åh, tur)
ingen skada är skedd förutom den skade fu alltid orsakat i mig. rivit upp och skakat om och alltid jämnat ut med lugnets penseldrag. nästan ljuvt.
jag är mig själv med dig och du är likadan.

-------------

du låter mig komma åt och jag kramar dig varje gång. jag släpper dig inte det här gången, fattar du det?
fast det händer alltid ändå.

väntar på att det ska ta slut så att något nytt kan börja. väntar på att vi ska hålla för alltid och att jag ska tala sanning när jag säger att jag inte släpper.

-------------

för att jag saknar dig och beundrar dig så, är alltid sant.
jag glömmer det bara ibland.

-------------

jag såg kineserna med band kring handlederna.
de flöt in i evigheten.
det är romantiskt, ett klassiskt drama.
även om du är min romeo kommer vi aldrig att flyta. få vi biter ihop och skiter i det.

-------------

det både vibrerar och pirrar till av sms.
jag ler, pussar skärmen och
går vidare.

16. (here's my number, so call me maybe?)

studerar. vilket mesverb.
tänker tillbaka. skattar mig själv lycklig. tänker att det var tur att jag valde att gå ut och klubba själv i lördags. annars hade jag inte fått skaka rumpan till sheisse med nyfunna vänner, inte blivit flörtad med av en butch i baren, inte fått spana på tjejer som det mest naturliga aktiviteten i världen. jag hade framför allt inte fått känna mig ung och fri. jag hade inte fått smyghångla med en underbar anna, hade inte fått följa med henne hem och suttit och pratat i en timme tills vi somnade i en hög. hade inte fått vakna och klivit ut ur porten, ut direkt på medborgarplatsen. hade inte tagit tunnelbanan hem och landat i min egen säng klockan halv sju. hade inte fått ett fint sms som avslutades puss.
första gången på flatklubb och definitivt inte sista.
i'm a free bitch, baby.

15. (GAGA YOU WERE BORN THIS DAY)

Gaga fyller 26 och jag blir lite rörd, som den sentimentala tjejen jag är. Firar med träningspass och kakorna mamma bakat, de smakar pepparkaksdeg och det är ju rätt så underbart. Paws up!

14. (niger och säger att nu är det vår)

13. ("du är väldigt hurtig")

12. (det kommer aldrig någonsin vara perfekt)

jag sitter tvärs över sängen. utanför mitt fönster spelas och sjungs det exotisk musik. mitt ansiktes reflektion i dataskärmen är randigt av vårsol genom persiennerna. yogamattan är för tillfället ihoprullad och golvet är täckt av smutstvätt.
jag går i skolan, ser en massa film, hänger mer än jag borde på tumblr och tränar. jag joggar och simmar och går på alla sorters pass ni kan tänka er. och ibland räknar jag kalorier och ibland har jag en målvikt.
annars krisar jag lite kring att jag bara har ett liv och vill så mycket med det, men samtidigt inget alls och herregud vad händer om inget händer och vad vill jag egentligen. sånt.
då är det skönt att ringa en vän som frivilligt vill lägga sin höst i mitt våld. eller vårt gemensamma våld, är väl kanske mer korrekt. jag ser fram emot att promenera längs främmande vägar, äta mat från sopkorgar och sova utomhus i regn och kyla. ser fram emot att knäppa kort med engångskameror och bara röka bjudcigg.

men nu är nu. i know i live today, som laleh sjöng när jag såg henne live härom veckan.
nu är nu och nu är det dags att läsa om företags intressenter och identifiera och rangordna dessa. dags att läsa en amnestyrapport och tänka sig in i shells situation.

(men jag vill ju...)