12. (det kommer aldrig någonsin vara perfekt)

jag sitter tvärs över sängen. utanför mitt fönster spelas och sjungs det exotisk musik. mitt ansiktes reflektion i dataskärmen är randigt av vårsol genom persiennerna. yogamattan är för tillfället ihoprullad och golvet är täckt av smutstvätt.
jag går i skolan, ser en massa film, hänger mer än jag borde på tumblr och tränar. jag joggar och simmar och går på alla sorters pass ni kan tänka er. och ibland räknar jag kalorier och ibland har jag en målvikt.
annars krisar jag lite kring att jag bara har ett liv och vill så mycket med det, men samtidigt inget alls och herregud vad händer om inget händer och vad vill jag egentligen. sånt.
då är det skönt att ringa en vän som frivilligt vill lägga sin höst i mitt våld. eller vårt gemensamma våld, är väl kanske mer korrekt. jag ser fram emot att promenera längs främmande vägar, äta mat från sopkorgar och sova utomhus i regn och kyla. ser fram emot att knäppa kort med engångskameror och bara röka bjudcigg.

men nu är nu. i know i live today, som laleh sjöng när jag såg henne live härom veckan.
nu är nu och nu är det dags att läsa om företags intressenter och identifiera och rangordna dessa. dags att läsa en amnestyrapport och tänka sig in i shells situation.

(men jag vill ju...)