17. (Vill inte tro på det jag ser, för du är värd så himla mycket mer)

på baksidan lyser fortfarande solen.

-------------

för första gången nämner jag det, ångrar det i samma sekund.
men det är i ett skämt och du ser först ut att tänka efter(som om det här året av tystnad faktiskt fått dig att glömma hur långt du lät mig gå) innan du ler. (åh, tur)
ingen skada är skedd förutom den skade fu alltid orsakat i mig. rivit upp och skakat om och alltid jämnat ut med lugnets penseldrag. nästan ljuvt.
jag är mig själv med dig och du är likadan.

-------------

du låter mig komma åt och jag kramar dig varje gång. jag släpper dig inte det här gången, fattar du det?
fast det händer alltid ändå.

väntar på att det ska ta slut så att något nytt kan börja. väntar på att vi ska hålla för alltid och att jag ska tala sanning när jag säger att jag inte släpper.

-------------

för att jag saknar dig och beundrar dig så, är alltid sant.
jag glömmer det bara ibland.

-------------

jag såg kineserna med band kring handlederna.
de flöt in i evigheten.
det är romantiskt, ett klassiskt drama.
även om du är min romeo kommer vi aldrig att flyta. få vi biter ihop och skiter i det.

-------------

det både vibrerar och pirrar till av sms.
jag ler, pussar skärmen och
går vidare.