28. (i blame it on the season)

om jag inte vore sjuk skulle jag nog gå ut och försöka fånga vinden som blåser genom träden på bild. men istället stannar jag inne och ser på film och försöker fota mina axlar och sådär.

här får ni några snapshots som jag ju brukar ta när jag ser film på datorn.
Paris, je t'aime:


















The Mother:

27. (high heels have got me falling down on my knees)

jag vet inte när jag började blogga. femman-sexan någon gång kanske. jag har haft fler bloggar än jag har fingrar. jag har provat de flesta portaler och jag tror att jag har haft elva stycken bara här på blogger.
jag tror att den här kan vara den jag hållt på med längst. om inte, så i alla fall den jag står mest för. visst är jag inte samma person som den julia jag läser om i början av bloggen, men utvecklingen är fin. och det är fint att dela den med er.







jag köpte nya skor här om dagen. Elina var inte sen att prova dem, som ni kan se.

26. (mockajulias ark)

två fina ideologier: socialism och feminism

två bra hemsidor: look at this fucking hipster och look at this fucking triangle

två bra låtar: cancerkropp och det var jag

två goda ölsorter: Corona och Red Stripe

två bra festivaler: emmabodafestivalen och popaganda

två bra böcker: Hundhuvud och Carol (mina favoritböcker hittar ni här)

två bra vänner:


två bra album: Work och Spring Ricco

två bra filmer: amelie och sussie

två guilty pleasures: lady gaga och ocean's eleven/twelve/thirteen

två snygga hipstergrejer: trianglar och diamanter

två goda drycker: te och champagne

två snygga musiker: han och han

två städer jag ska bo i: göteborg och stockholm

25. (vad vill ni veta om mig, fråga bara. jag berättar vad som helst)

Säkerts nya skiva är fin. himla fin med vackra låttitlar. den ekar ur bra högtalare i en ensam partilokal och jag minns för en sekund allt jag känt här. och det är inte lite.
ikväll är det valvaka och sånt, jag har förberett mig mentalt för att gråta och i min ficka ligger fyra tröstcigg som får rökas ifall borgarasen fortsätter förstöra min välfärd.
kanske annars också.
(jag har i alla fall röstat idag och gjort mitt bästa för ett mer demokratiskt sverige, hoppas du gjorde detsamma)



jag har ett gnag i min mage. en längtan efter att bli popkär, romantisera halsar och dra andetag ur någon annas lungor.
vet hur miserabel jag blir, men mina höstar verkar alltid hungra efter samma längtan. min höstlängtan skiter i allt vad hipster, indie, fashion eller litteratur heter och letar febrilt efter någon att andlöst vänta på. falla mot.
igår såg jag ett perfekt objekt. vi ses nog aldrig igen.



jag tänker nog aldrig vara bloggig och dra ihop en frågestund eller så. det är inte riktigt min stil. det här är det närmaste vi kommer. så passa på och fråga, ifall ni mot all förmodan skulle undra något om mig, mitt liv, mina vänner, politik, mina drömmar eller något helt annat.

24. (hon går ur bilen och slår honom på käften)

jag drömmer om en lägenhet i göteborg. lägenheten har balkong där jag odlar mangold, hallon, kryddor och vackra blommor. växterna gör att det inte finns så mycket plats att sitta på, men det är okej. när våren kommer så öppnar jag balkongdörren på vid gavel, en vind blåser genom lägenheten och får sidorna i min studentlitteratur att prassla. jag begraver händerna i jorden, sår och vattnar.
lägenheten har vita väggar och trägolv. i badrummet står ett badkar och i garderoben hänger kläder som får mig att se hälften svår och hälften mysig ut. mörka nätter spenderar jag framför köksbordet med näsan begravd i en bok om samtida dramatik. jag dricker grönt te och försöker se ut i det svarta utanför fönstret, men det enda jag ser är mig själv i ljuset från taklampan när min reflektion stillsamt ser tillbaka på mig.

23. (he doesn't love me but he keeps me company)

du har aldrig rört mig så att jag har känt magi. inga fingrar som likt i en film långsamt stryks mot den tunnaste huden på armen. när du tog min hand tog mitt hjärta visserligen ett skutt, men det har hoppat högre av andras handkontakt, det måste erkännas. du har aldrig varit perfekt och du har aldrig varit snyggast. du har aldrig funnits där för mig när jag som mest velat det och du har alltid med flit missförstått.
men när du någon gång ler små korta stunder, känner jag kontakten. när dina ögon snabbt söker mina mitt i det där leendet, då har du mig signed, sealed, delivered. när du la handen på mitt lår efter att först ha kontrollerat att ingen skulle se det, så fylldes mitt hjärta med förhoppningar.
och när du skickar känslokalla sms vill jag krossa flaskor mot din panna.
jävla svin.



nu lyssnar jag på kimya dawson och förbereder mig för ännu en kväll med hjärtat i handen.
här har ni något fett stilinspirerande om ni nu är på det humöret

22. (håll ihop)

imorgon går jag upp fucking halv sex för att åka till en främmande skola och stå framför främmande klasser och prata om politik. jag kunde vara mer pepp. kanske vill jag hellre vara i skolan och ha digitalt skapande och samhällskunskap, än få frågor om bensinskatten?
jag går bara i trean en gång och det är bara valår vart fjärde år.
så imorgon går jag upp halv sex och gör min fucking plikt.
för om borgarna får sitta i regering fyra år till kommer jag att gråta på valvakan och mina år som ung vuxen kommer att bli betydligt svårare än jag föreställt mig.



Den 19 september röstar jag på Vänsterpartiet för att jag tycker att alla har rätt till en bostad och ett fast jobb efter gymnasiet. Jag gör det för att den här världen behöver en akut miljövänlig omställning. Jag röstar för ett rättvist samhälle där klass- och könsklyftorna minskar, där regeringen inte övervakar dig utan brottsmisstanke och där inte en halv miljard slösas bort i vinst till skolföretag medan en fjärdedel går ut gymnasiet utan fullständiga betyg. Istället för att som den blåa regeringen sänka skatterna med hundra miljarder, varav sextio har gått till de tio procent rikaste i Sverige, vill vi satsa på bostadsbyggen och välfärd.
Världens bästa välfärd utan privata vinstintressen. Det är ingen omöjlighet.
Tack för ordet.

21. (sommarens sista dagar)

åh herregud vad jag bloggar uselt: sällan, och när det väl händer så är inläggen dåliga.
men här ska sommarens stora händelser granskas under lupp. först tar vi det som hände sist. jag snackar om festivalen som för tredje året i rad fick avsluta min sommar: underbara POPAGANDA.
jag såg en massa fina band, de som lämnat djupast avtryck är otroliga Belle & Sebastian, superproffsiga Robyn och efterlängtade Shout Out Louds. jag drack en en massa alkohol, fick ett par nikotinkickar, dansade med underbara vänner, hälsade på fina bloggläsare(förlåt om jag inte var trevlig nog), njöt av pop, köpte två(!!!??) hamburgare till priset av en, frös, spillde öl, åkte tunnelbana och sov under mitt favorittäcke i hela världen. nu följer lite obligatoriska bilder(jag är ju bara en jävla bloggare precis som alla andra) på ella och pontus och en på mig.















och eftersom jag, trots att det kanske inte syns, är en modenörd så gjorde jag ett sånthära inspirationsinlägg här. kunde ju inte låta bli liksom.

20. (what to do?)

nu är jag här igen för att blogga, duscha, äta pasta, kasta allt det mögliga, gå ut med komposten, lägga på posten, rösta i riksdagsvalet, sköta mitt skolarbete, bedriva valrörelse, onanera, rita fula gubbar, vara grov, avslöja för mycket om mig själv, hälsa på alla fans, lägga en hand på ditt lår fastän jag kanske inte borde, hålla det hemliga hemligt, gå på klubb, äta kött fastän jag inte borde, odla mitt klasshat, odla mina pretentioner, rädda världen, bli inspirerad, försöka skriva ner vad som händer, inspirera, fota, dansa galet, dricka öl, få kickar av nikotin och summera sommaren.

19. (why are you so silent, julia?)

för att jag inte har något internet hemma. därför.

18. (ses lagom till gymnasiets sista år)

jag heter Julia. jag rakar mina ben kanske 1,5 gång per år, och tänker alltid att jag minsann inte tänker anpassa mig efter andra människors normer. det går sådär.
jag drömmer om så skilda saker som industrijobb och universitetsstudier. jag äger inte ett enda par jeanstights, men ett stort politiskt engagemang. jag har bara ett år kvar i gymnasiet.



nu bär det av till Stockholm för att i några dagar ge utlopp för alla mina pretentioner. jag hoppas på en ensamhet som känns lite som den Alain de Botton beskriver här:

Jag kände mig ensam, men för en gångs skull var det en lindrig, rent av behaglig ensamhet eftersom den, i stället för att utspela sig mot en bakgrund av skratt och gemenskap, där jag skulle plågas av kontrasten mellan min sinnesstämning och omgivningens, växte fram på en plats där alla var främlingar, där svårigheten att kommunicera och den frustrerade längtan efter kärlek tycktes få ett erkännande och en brutal hyllning av arkitekturen och belysningen.

jag tänker lyssna på Oskar Linnros också. och se på honom. (och ta på honom(???))

17. (den som orkar läsa allt får ligga)

Alain de Botton skriver om Charles Baudelaire. Jag slukar vartenda ord och tror nästan att han skriver om mig.

"Baudelaire högaktade drömmar om resor och ansåg detta vara ett kännemärke för de nobla, sökande själar han beskrev som 'poeter' och som inte kunde nöja sig med hemmets horisonter ens när de insåg andra trakters begränsningar, och vilkas sinnestillstånd pendlade mellan hopp och förtvivlan, barnslig idealism och cynsim. Det var poeternas öde att, liksom de kristna pilgrimerna, leva i en fallen värld[..]"

- ur Om konsten att resa, Alain de Botton

Låter inte de här resonemangen som hämtade ur mina pretentiösa drömmar om finkulturen och dess lidande själar?

Vidare beskriver de Botton Baudelaires dragning till platser såsom hamnar, järnvägsstationer och hotell, framför sitt hem. Hur de gav honom tankar och drömmar om resor. Han reste för resandets skull. Och jag luras att tro att Charles Baudelaire är allt jag är eller drömt om att vara.

"Vagn, tag mig med! Skepp, smuggla mig bort härifrån! Tag mig långt, långt bort. Gyttjan här är gjord av våra tårar!"

- Charles Baudelaire

Som ett klassiskt alternativ till Broder Daniel sätter Baudelaire ord på den ångest min hemstad(och andras hemstäder) innehar. Han är en rastlös själ i en poets kropp som romantiserar resandet och ser vemodet och makten i de stora transportmedlen.

Jag läste mer ur den underbara boken under den till synes korta resan till Gävle. Fysiskt sett är det inte en lång bit. Men mitt psyke har svårt att inte ändra form när bussen rullar sig närmare staden. Jag ser ut på kyrkogården, sjukhuset. Ser ner i boken, läser om exotism och föreställningar, besvikelser och vemod.

Längre bak i bussen hör jag två damer samtala. Slutsatsen i deras samtal: De besöker nästan aldrig Gävle, eftersom allt man behöver finns i Sandviken.
Jag blir mörkrädd av detta uttalande. Klastrofobisk vid tanken på att spendera ett liv, sin hela fritid och vardag, på en sådan plats som Sandviken.

JULIAS LISTA ÖVER SAKER SOM PROVOCERAR:
På förstaplatsen har vi: Människor som nöjer sig.

Under denna kategori hamnar till exempel min mamma, som envist vill äta exakt samma sak till lunch varje dag. Likadana tillbehör i sin yogurt och hon ser ingen som helst anledning i att ibland byta pålägg på sina lunchmackor. Alltid likadant.
Andra människor under denna kategori är de som inte alls vill resa. De som känner sig fullständigt nöjda med sitt lugna liv och inte alls har någon dragning till varken djungler i Burma eller gator i New York.

Jag.blir.så.oerhört.provocerad.

Kanske för att jag själv är född till en orolig själ(?), en drömmare, inte helt olik Baudelaire(om vi kan lita på de Botton).

Jag går av bussen och kan andas igen. I förmiddagsluften hänger ett dis, en lätt dimma. Kunde jag fånga detta himmelska ljus på bild, skulle jag varit rik vid det här laget. Promenerandes till min slutdestination känner jag på alla intryck. Min sinnesstämning kan liknas till vemodig munterhet och en känsla av att promenera på gator utomlands. Åh, denna exotism! Utländsk musik strömmar ur bilar och fönster, genom diset i luften avtecknar sig pittoreska trähus på andra sidan vattnet, vattnets rörelser, skuggans form på marken efter att ljuset färdats genom ett lövverk i allén där jag går, nya dofter när jag andas in.

Ju närmare cafét jag kom, desto påtagligare blev både exotismen och min egna politiska övertygelse. Spraypaintade bilder på halvnakna damer(som om vi alla skulle gå ner på knä och onanera) ska få mig lockad att kasta boll på burkar. En man med en annan religiös tillhörighet går omkring med sin främsta ägodel; sin fru. Feminismen framstår plötsligt som det främsta redskap jag har, när jag slår mig fram genom denna exotism. Ty aldrig känns människans natur så exotisk (och motbjudande/inbjudande) som på tivolimarknad.

16. (alla heter julia)

det är så svårt det där med ögonbryn. jag skulle rita hela städer, men tak och allt, men förr eller senare blir det ju fel med perspektiven. oftast förr. benen är för stora för kroppen, huvudet orkar inte med. drar ett tjockt streck över allt och mig själv, precis som Anna von Hausswolff fast kanske inte lika snyggt.

hennes röst har svävat och studsat här i huset, från ett fysiskt album. musiken får mig att dra efter andan.

jag drar efter andan. ingen räknar mina andetag.

jag gömmer mig själv i framtidsdrömmar, om det så handlar om sexuella förbindelser och marxistiska affischer, eller om DN och frukostmackor vid femtio års ålder. skulle beskiva mig själv med ordet "otillräcklig" med tillägget "men jag duger än då".



(idag tänkte jag starta en ny blogg, men jag sparar det tills efter studenten)

15. (allt handlar om kontroll och bekräftelse)

mina och sandra beijers gemensamma egenskaper är att vi båda har en blogg, är födda i stockholms län, identifierar oss som kvinnor och feminister och att jag, precis som hon gjorde i sin ungdom, spenderade mina Emmabodakyssar på en "pojke" med skorrande R.
där tar nog likheterna slut.

14. (berätta vart du kommer ifrån)

i mitt liv råder det brist på fumligheter. inga oskulder tas av kära pojkar med popluggar, istället går vi rakt på sak. pang på med hjärtat i behåll, gömt någon annanstans.
när självinsikten är på semester dansar råttorna på bordet
och jag har bara fem kondomer kvar.



Emmabodafestivalen var underbar semester. rapport kommer med engångskamerabilder så småningom.