16. (alla heter julia)

det är så svårt det där med ögonbryn. jag skulle rita hela städer, men tak och allt, men förr eller senare blir det ju fel med perspektiven. oftast förr. benen är för stora för kroppen, huvudet orkar inte med. drar ett tjockt streck över allt och mig själv, precis som Anna von Hausswolff fast kanske inte lika snyggt.

hennes röst har svävat och studsat här i huset, från ett fysiskt album. musiken får mig att dra efter andan.

jag drar efter andan. ingen räknar mina andetag.

jag gömmer mig själv i framtidsdrömmar, om det så handlar om sexuella förbindelser och marxistiska affischer, eller om DN och frukostmackor vid femtio års ålder. skulle beskiva mig själv med ordet "otillräcklig" med tillägget "men jag duger än då".



(idag tänkte jag starta en ny blogg, men jag sparar det tills efter studenten)