ledig.

jag har studiedag och skriver engelska och svenska och borde städa och vill läsa nya numret av Bang och dricker kallt te och lyssnar på Shout Out Louds och Frida Hyvönen

dagen.

När jag gått av bussen såg jag ett löv som sprang över vägen. Precis som om det levde.
Kanske är den här dagen någons livs bästa, men för mig innebär den psykiskt magont. Lite den där känslan av att inte vara så omtyckt av en människa som jag önskar, lite en obekväm stämningskänsla. Jag vet inte varför. Kanske beror det på bråket på historialektionen? Nej usch. Jag orkar inte tänka.

I natt drömde jag att jag lutade mig mot Jonnys axel. Han hade sin blå- och rödrutiga skjorta och röda jeans. Och jag såg mot hans skrev. Funderade på om jag skulle ta hans hand. Det var en fin dröm.

det lät lika illa när han öppnade käften.

så kom videon äntligen. som jag väntat på. och spring riccos sämsta låt blir lite bättre med en video till.

från svenskalektionen.

Jag har svenska. Vi har genomgång om filmens dramaturgi. Jag har gått igenom sådana här lektioner två gånger förut, på svenskan(i ettan) och filmkunskapen. Jag kan det här.

Jag såg en youtube-film med Love nyss. Jag saknar honom. Det var så länge sedan han pratade rakt till mig. Finafina Love Antell.

jag vill ju bara vara snygg.

Idag planerade jag och Ella vår tågluffstripp istället för att jobba med våra frågor om antiken på historialektionen. Nu är jag hemma och såg nyss ett facebookalbum med analoga bilder på en gammal bekant som tågluffat. Allt där var vackert. Jag tror vår luff blir vacker, den med.

och ibland kommer den där känslan krypande och sätter sig i mitt knä. och jag gullar med den. känslan av att allt som betyder något är att vara snygg. jag vill ju bara vara snygg. det är sant. jag borde anstränga mig lite mer. slänga min garderob, köpa mig en ny. lägga ner mer tid och tankar.
det är en så otroligt omoralisk tanke. men den ligger mig varmt om hjärtat.

analogt från i våras.

Idag har jag scannat in foton. Nu ska jag duka.

förlåt mig för meningslösa inlägg.

jag kommer rätt ofta på saker jag vill skriva i bloggen. det är fina saker, fint formulerade och med precis rätt känsla. men när det väl är dags att försöka komponera ihop en text till dagens bild så är det tomt. och jag har inget att skriva. jag måste verkligen börja ha med mig ett block överallt och skriva ner mina bloggidéer. för ni vill väl inte läsa om mina funderingar över hurvida jag ska skaffa gymkort eller inte eller om hur mycket pengar jag borde spara till nästa sommars tågluff?
nej just det.

ATD.

jag ville bara hälsa alla att All This Drama är bäst.

?.

Är det fel att drömma om framtiden?
Att ha en bild av hur en vill vara?
Min mamma är rädd för att jag idetifierar mig med så många andra och läser deras bloggar.
Hon tror inte att jag är mig själv då.

material girl.

we are living in a material word and I am a material girl
Idag har jag inte presterat jättemycket i skolan. Jag läste en novell, gick en tipsrunda om klamydia och såg på en konsert. Sen slutade vi.

Snart ska jag börja göra bilder med tillhörande romantiska meningar, sådana som platsar på Le Love. Jag har redan skrivit ner mina idéer i ett worddokument. Det kommer att bli så fint. Jag visar er när jag har börjat.

läsläget.

När jag inte drömmer om nätter med fina människor, vackra lägenheter eller hur jag vill se ut så tänker jag på böcker jag vill läsa. Just nu läser jag den här. Den är bra än så länge.

oh what can I do, I still need you but I don't want you now

årstider.

jag gillar när sommar blir höst och när höst blir vinter och när vinter blir vår och när vår blir sommar.

det var så det var.

på marken ligger löv
överallt en grå dimma
det regnade över den lilla staden
och jag gick omkring i allt det gråa i blåsten
då kom hösten med full kraft och jackan var knäppt upp till halsen
luggen var böjd bakåt av vinden, så någon frisyr var det ju inte tal om
sen gick han förbi mig
förbi mig
kollade inte på mig, tror att han inte såg
och det var så märkligt, han passar inte längre in där, på resecentrum
han ställde sig vid en alldeles för förutsägbar port
han skulle till sin flickvän såklart
såklart
de är så värda varandra och det är bara så det är
varken mer eller mindre medelmåttor
och han ser mig
men hälsar inte
och jag ler för mig själv
tänker snabbt på vad som skulle kunnat vara, men som aldrig blev
och jag är glad över det
den där känslan av att vara fullständigt över någon, den är behaglig
jag kan inte ens håna honom längre
jag kommer på spydiga kommetarer i huvudet, men det är inget jag skulle säga
och det ger mig inget att säga så
och så plötsligt
tycker jag att han ler åt mitt håll och jag blir lite glad
(för vi är väl vänner?)
men så ser jag vem han log åt
sin flickvän
jag hade kunnat känna mig ertappad
men jag blir bara glad
ler åt allt, ner i sjalen
hoppas han inte tror någonting, för det gör inte jag

en ny årstid.

höst igen. det är lugnt, jag gillar när sommaren blir höst. lite sämre känns det i november när jag står på resecentrum och håller på att frysa benen av mig.
jag har gjort en kort spotifyspellista. den följer inte något tema, mer än att det är ungefär vad jag kommer att lyssna på i höst. här är den.

sommaren tog slut på popaganda. markus krunegård spelade på sommarens sista konsert och vi sög ut det sista ur årstiden. vi hade inget vin och inga cigg, men det var bland det vackraste jag varit med om ändå. vi dansade i regnet till MGMT och i skymningen till Florence Valentin. jag hittade mina glasögon efter några timmars desperation och jag spanade på Han från Hello Saferide-konserten. runt mitt handled sitter ett klargult band. jag gillar gult.

skolan har åter börjat. jag gör framsidor till mina kollegieblock och människor har bråttom igen. folk blir sjuka och smittar ner alla handtag. snart får vi väl alla svininfluensan allihopa. så passa på att leva innan det. gå på fest till exempel. det ska jag nog göra på fredag. jag är pepp.

bloggaren.

Orden kväver henne. Hennes vackra kropp går under av samvetskval. Hur många cigaretter hon än röker eller hur mycket pengar hon än spenderar på öl så kommer hon inte undan den. Känslan av undergång.
Som utomstående är det så vackert. Alltihop. Hon är bland de vackraste jag sett, en stilförebild. Hon skriver så vackert och klokt. Men hon är olycklig. Inte ett inlägg som inte är spetsat med ångest eller en känsla av sentonårskärlek.
Det är sådana som hon som får mig att vilja vara på botten. Bli olycklig. För det verkar så vackert.
Men tyvärr hörrni. Jag är lycklig just nu. Det här är en fin tid i mitt liv. Ett liv som jag äntligen har kontrollen över och det känns så jävla bra att vara sjutton år.

Och kanske springer jag in i henne på en fest någon gång. Och säger hur mycket jag älskar att läsa om hennes undergång eller se bilder på när hon röker.
"Du, vi har träffats förut. Du grät och jag nickade mest åt dig, för jag pratade med din kompis"
Så skulle jag kunna säga.

ingeting.

på popaganda blir det sånt här och en massa annat bra. det är en vecka kvar nu och jag och min vän peppar till tusen. det blir vin i parken, vacker pop och vackra människor.
popaganda kommer att bli ett enda godisregn!

fotodrömmar.

Idag drömmer jag om att fota vackra moderepotage.
Jag blir frustrerad över att jag bara tänker att jag ska göra allt det "sen".
Någon gång måste jag ju börja, eller hur?
Men det tar emot att börja. Att öva, förbereda, bestämma med människor. Och sen blir det ju sällan så fint som jag tänkt. Då förlorar jag lusten.
Men jag vet ju, att övar jag inte, blir det inte bättre. Någonsin.
Då blir det ingenting av jeansparet mot väggen med deras blickar som pulserar av åtrå och arrogans. Det blir inget av den romantiska staden med grå betong och vackert ljus. Det blir inget av popmänniskor mot vita väggar och rufsiga frisyrer. Och det är ju för fint för att slänga bort?


Så nu ska jag gå och öva.

stadsvy.

Stjärnorna dansade utanför fönstret i Johanneberg. Där har man utsikt över hela Göteborg.
Jag dansade i Slottsskogen. Dansade med Sandra Salomonsson och våra likadana tygkassar. Vi rökte cigaretter till Band of Horses och hon pussades med sin pojkvän.
Visst är det vackra lite vackrare när det är festival?

Men det mörka blir lite mörkare också. Och att virra omkring helt själv och inte ha något att göra och vara kladdig av lera, regn och mensblod är inte trevligt.

år&dar.

(Hej Julia,
härligt att vi förstår varann.
Vi ses säkert på nån sen efterfest nån gång...
Adam)

håll drömmen vid liv.

Jag lyssnar på År&Dar och förlorar mig i det vemod som det innebär för mig att drömma om framtiden. Jag drömmer om vita väggar i en lägenhet i Hornstull, parkettgolv, vinglas, kvällar på Strand, klänningar, örhängen, hångelobjekt med fina frisyrer och speciella skor, artister, vänner, fylla, inspirerande fotojobb.

På nätterna drömmer jag om efterfester med Florence Valentin eller att gå hem i Stockholmsnatten med Markus Krunegård.