21. (do you give a fuck?)

när jag är vaken försöker jag skriva igen. hitta tillbaka till poesin, drömmarna och orden. jag försöker finna ro böckerna jag läser. fylls av såväl inspiration och rastlöshet.
på kvällen lyssnar jag på Love Antells nya album. jag ryser av välbehag, nostalgi och kanske någon sorts sorg. för han träffar alltid rakt in, min vän.
innan jag somnat drömmer jag om Berlin. jag känner dofterna igen, joggar längs gatorna i bekanta kvarter, fikar i parkerna, dansar på klubbarna, blir hög i Kreuzberg och hånglar med luften.
åh, jag vill vara rik och fylld av ambition. eller kanske snarare vara dumdristig nog att lägga mina besparingar på en flytt till en stad där jag behärskar språket till en sådan grad att jag inte ens kan säga hej.
när jag somnar drömmer jag om Lady Gaga, bakstageljusen, kontakt, ett telefonnummer nedklottrat på en servett och hemlösa pundare i tunnelbanan.
----------

kotor, kutande

sängen i hörnet

det är en befalling

vad som förväntas av oss

"därför"

intagna positioner med hjärtan vidöppna

fast innuti: knän uppdragna

fingret längs käken

jag liksom        

dröjer mig kvar

jag vet det är filmiskt

det är vad som förväntas av oss

din obekvämhet lyser genom ögonspringan

vi springer in i varandras förväntningar och krockar

brutalt

onödigt

när jag är i dig

är det bara

"därför"

när du ber mig om mer

är det bara

"därför"

när röken sedan ringlar mot taket

och föralltid kommer att färga rummets doft och karaktär

är det vad som förväntas av oss

men

när fingrarna blinda

söker sig magnetiskt tillsammans

som ett tyst "jag är så rädd för att släppa taget"

är det nästan

"äkta"

det är vad som förväntas av oss

--------------

Från ViLäser, nr 3 2011:
"- Jag gick förbi min gamla lägenhet igår
- Hur kändes det?
- Jag blundade"

20. (one left, one right - that's how I organize 'em)

19. (oh man)

Jag gillar att bläddra fram några blad i min kalender, till en vecka som ännu inte passerat.

De tunna raderna, dittryckta för att du ska kunna strukturera ditt liv efter samhällets normer, är ännu tomma. Jag har kanske endast en sak inplanerad. Ofta en deadline, men ibland är det något roligare - en resa, festival eller födelsedag.

När jag ser anteckningen om min deadline stressar jag inte upp mig. Jag ser hur lång tid jag har kvar och hur många tomma dagar som ligger framför. Tomma rader som symboliserar de timmar jag kommer att plugga, skriva på den där uppgiften och sedan skicka in den. Jag tänker inte på gråt och prestationsångest eller de där timmarna framför datorn när jag gör allt förutom att skriva. När jag ser på denna vecka tar jag inte med i min bedömning att jag alltid tycks behöva åtminstone fyra dagar mer än planerat för att klara min planering.

Jag är verkligen inte dålig på att planera. Min framförhållning är det inget fel på, mamma. Det är bara det att tiden aldrig är på min sida.
När jag ser på anteckningen om den planerade festligheten eller resan känns det aldrig verkligt, bara som en förhoppning. Kanske tänker jag vad jag ska ha på mig eller hur kul det ska bli. Tänker inte på hur fort de passerar och sedan bara är minnen och att alla de här dagarna(ursäkta; raderna) är stunder som inte kommer tillbaka.

När jag bläddrar fram i kalendern är det bekymmersfritt. Aldrig tyngt av känslosvall, tidsbrist, mensvärk eller jordnödssmörskladd. Dagarna är fortfarande möjligheter och uppgifter jag ska utföra då, de ska inte skjutas upp.

18. (too many souls alone to be one body)

Today I died
I died yesterday
I'll die again tomorrow
and at night I fly

17. (Vill inte tro på det jag ser, för du är värd så himla mycket mer)

på baksidan lyser fortfarande solen.

-------------

för första gången nämner jag det, ångrar det i samma sekund.
men det är i ett skämt och du ser först ut att tänka efter(som om det här året av tystnad faktiskt fått dig att glömma hur långt du lät mig gå) innan du ler. (åh, tur)
ingen skada är skedd förutom den skade fu alltid orsakat i mig. rivit upp och skakat om och alltid jämnat ut med lugnets penseldrag. nästan ljuvt.
jag är mig själv med dig och du är likadan.

-------------

du låter mig komma åt och jag kramar dig varje gång. jag släpper dig inte det här gången, fattar du det?
fast det händer alltid ändå.

väntar på att det ska ta slut så att något nytt kan börja. väntar på att vi ska hålla för alltid och att jag ska tala sanning när jag säger att jag inte släpper.

-------------

för att jag saknar dig och beundrar dig så, är alltid sant.
jag glömmer det bara ibland.

-------------

jag såg kineserna med band kring handlederna.
de flöt in i evigheten.
det är romantiskt, ett klassiskt drama.
även om du är min romeo kommer vi aldrig att flyta. få vi biter ihop och skiter i det.

-------------

det både vibrerar och pirrar till av sms.
jag ler, pussar skärmen och
går vidare.

16. (here's my number, so call me maybe?)

studerar. vilket mesverb.
tänker tillbaka. skattar mig själv lycklig. tänker att det var tur att jag valde att gå ut och klubba själv i lördags. annars hade jag inte fått skaka rumpan till sheisse med nyfunna vänner, inte blivit flörtad med av en butch i baren, inte fått spana på tjejer som det mest naturliga aktiviteten i världen. jag hade framför allt inte fått känna mig ung och fri. jag hade inte fått smyghångla med en underbar anna, hade inte fått följa med henne hem och suttit och pratat i en timme tills vi somnade i en hög. hade inte fått vakna och klivit ut ur porten, ut direkt på medborgarplatsen. hade inte tagit tunnelbanan hem och landat i min egen säng klockan halv sju. hade inte fått ett fint sms som avslutades puss.
första gången på flatklubb och definitivt inte sista.
i'm a free bitch, baby.