"Being no poet, having no fame, Permit me just to sign my name" - Maria Callas

onsdag 26 november 2014

30. (is it so wrong that you make me strong?)

hotellrum. när han går till jobbet tredje gången är det okej. för vi båda vet att när han kommer hem därifrån i natt, då kommer han hem till mig. en nyvaken jag i röd spets och vit t-shirt ska välkomna honom och han ska lägga sig där tätt intill och sova.
så det gjorde vi. vi sov tillsammans för första gången utan att göra mer än just det. sedan en alldeles för tidig morgon och min hand genom håret på hans mage. ingen av oss ville därifrån.

nu: sprängande huvudvärk.

Paris. jag i min korta klänning, den som tidigare gjort honom touched. klackarna mot kullersten. vi träffar vän efter vän efter vän till honom. jag står bredvid och ler i blå fuskpäls och med långa ben. so nice to meet you. 

nu: tröjan han gav mig, slängd på golvet i mitt rum.

restaurangen. vi åt under tystnad när vi inte pratade om desserter eller alkohol. hans blick överallt utom på mig, fastän han sagt att han skulle stirra. lampan över vårt bord lyste så starkt och maten var medioker. jag sa att allt var bra. jag sa att han var handsome. jag tänkte att nu dör allt. allt är dött.

nu: han i samma stad som jag, men inte med mig.

sängen. jag vrider mig bort, inåt, åt alla håll som går. han säger åt mig, lugnt, bestämt. händerna knådar igen. blickar som brinner, som vädjar. jag undrar om något gått sönder, ifall något ändras eller kommer att göra det.
do you want to scream like a porn star?! upprepar han, nästan anklagande. jag svarar inte, vet inte själv. djupt inne i mig vrider sig tvång och passion. ett band som knyts hårdare kring oss.
jag frågade honom då för länge sedan, innan jag började gråta på skype och innan han upprepat why would I want to leave? då frågade jag om jag kunde krossa hans hjärta, ifall jag var i den positionen. han sa ja, men att han kommer att vara okej.

nu: jag kommer inte vara okej.

sista natten.
- I saw you crying.
- did you see our pile? that we were all crying?
- yes. I thought it was cute.

nu: ett meddelande: You though hurt when seeing you at the show. I realized then, we either needed to not fake it or just be friends. Was really tough!

torsdag 13 november 2014

29. (being a bad bitch on the side, may not appeal to fools like you)

konstfest. på golvet före rejvet. det är dumt att stå, man sparar krafter av att vara här nere. krafter man behöver för att klara den känslostorm som stavas Gaga.

då på första konserten, när hon höjs upp ur golvet och är DÄR, börjar jag gråta.

efter revjet. ser rakt upp genom tårar och tappar för en sekund all känsla av tid och rum. vet inte var scenen är, vart närmsta nödutgång ligger. där uppe: lila rök och rött ljus. det är en dröm. jag skulle kunna vara var som helst.

repeat five times.

------------------------------

första gången han går till jobbet putar jag med rumpan, så han ska veta vad han missar.

vi balanserar klumpigt på gränsen mellan kärlek och sex. vi trillar över på en sida. allt är fel. han viskar att det är rätt.

jag sitter i hotellrumsfönstret med utsikt. har satt på mig klänningen igen och dragit upp knäna mot bröstet. det är mörk, tidig morgon. jag röker ut genom fönstrets springa.
han lägger sina händer på mig.
"jag vill bara att du ska veta att jag är här. jag är här för dig"
det är det fulaste och samtidigt mest vackra jag hört.

när han gungar över mig slår guldkorset i mitt ansikte. jag säger att det känns som om Jesus iakttar oss. han frågar om jag vill ha det på mig. men det funkar inte så, det är ju hans.

han älskar min kropp och allra mest mina lårs utsida. knådar, pratar om hur vår kontakt är speciell. jag sluter mina ögon, svävar bort i nuet och låter mig vara hans.

jag vet att det kanske är fel. men jag började tro på honom. kan inte vända tillbaka.
de är besvikna på mig, viskar idiot bakom ryggar. ifrågasätter min starkaste identitet.
han frågar med blå ögon "bryr du dig om vad folk säger?".

jag skriver "det känns som om jag varit i München för alltid."
han svarar inte, svävar högt över marken.
flygplanstryck över huvudet och kroppsöppningar. vi lyfter, jag ser berg i horisonten. jag som trodde det var moln. jag ser vingen, viskar tyst: "håll ut. snart kommer jag. snart kommer jag till dig. snart kommer jag för dig. snart kommer jag i dig. i din mun. kommer."

ett nytt hotellrum. jag lär honom svenska ord; berömmelse, ensam.

jag sjunger Lana Del Rey-låtar till honom. han borde sjunga One Direction till mig. men han kan inte orden, förstår inte vad jag menar, säger, gör.

andra gången han går till jobbet har jag täcket svept omkring mig. önskar mig en groundhog day. det ska inte sluta här.

faller tillbaka i sängen.
faller.