45. (sluta uppdatera din blogg så ofta, jag går in på den tio gånger om dagen)

ska söka jobb och plocka undan på golvet och ta hand om min kropp och ta mig till gymmet och läsa mer än förut och träffa mina vänner. men alltid är det en anledning till att inget händer, för så är det alltid, med all sortens distraktioner i vägen. allt är som innan jag åkte härifrån och jag har nästan glömt att jag varit borta över huvud taget. det var bara en ögonblick, bokstavligen.
och jag gråter och är sur och orkar inget annat än att ligga ner i halvmörker och så fryser jag eller svettas och ORKAR INTE eller VILL INTE. allt är precis som det alltid varit och jag hatar den delen av mitt liv.

men idag var jag glad på riktigt. så någonstans där tror jag det finns något viktigt att bygga vidare på.

44. (hemma igen men inte bättre än förut)

"when the people I used to know found out what I had been doing, how I'd been living, they asked 'why?'
but there is no use in talking to people who have a home. they have no idea what it's like to seek safety in other people, for home to be wherever you lie you head 
i was always an unusual girl (...) Just an inner indecisiviness that was as wide as wavering as the ocean.  (...) a fire for every experience and an obssesion for freedom that terrified me to the point that I couldn’t even talk about- and pushed me to a nomadic point of madness that both dazzlez and dizzied me.
Every night I used to pray that I’d find my people- and finally I did- on the open road. We have nothing to lose, nothing to gain, nothing we desired anymore- except to make our lives into a work of art.
LIVE FAST. DIE YOUNG. BE WILD. AND HAVE FUN.
I belive in the person I want to become, I believe in the freedom of the open road. And my motto is the same as ever- *I believe in the kindness of strangers. And when I’m at war with myself- I Ride. I Just Ride.*
Who are you? Are you in touch with all your darkest fantasies?
Have you created a life for yourself where you’re free to experience them?
I Have.
I Am Fucking Crazy. But I Am Free."
 - Lana Del Rey

okej riktigt sådär var resan inte.
men nästan.

43. (naive again)

när jag tänker på att åka hem, är det inget som känns jobbigt. kanske är det för att jag, när jag tänker på hur det kommer bli, föreställer mig att livet där hemma kommer att vara som det brukade vara. mitt planlösa, halvt arbetslösa liv, när jag spenderade dagarna som jag helst ville. jag kunde gymma, laga mat, läsa, gå och simma, se på tv-serier, promenera och drömma om framtiden. allt i godan ro. när jag sitter har, löjligt länge på en uteservering i svensk sommarvärme(nåja, nästan), dricker te och röker med en god bok i handen, så tänker jag att livet där hemma inte kommer att skilja sig nämnvärt från det här. men så slår det mig att jag troligtvis inte kan fortsätta planera mina veckor efter vilka pass på gymmet jag avser besöka.
faktumet att jag, när jag kommer hem borde aktivt söka jobb, skrämmer mig faktiskt. jag mår fysiskt dåligt över tanken på att det liv jag varit så nöjd med inte kommer kunna påga föralltid. jag har rymt från allt vad seriositet heter, under en så lång tid nu, att jag glömt hur det är att vara, om inte vuxen, så i alla fall en god bit på vägen. det är som att all den mognad jag en gång hade, liksom runnit av mig. 
här sitter jag, i vackra Nice på Rivieran och är bortskämd nog att kunna tänka att idag regnar det, och eftersom jag redan varit ute på en liten promenad idag kan jag nog unna mig att sitta här inne med ett avsnitt av Babel på svtplay, eller läsa ytterligare ett par kapitel. jag borde i och för sig plugga, men det är inget som inte kan vänta några timmar eller någon dag. imorgon tar jag en liten tur till Monaco, så jag får hoppas på sol.

och långsamt är det som att jag börjar inse hur priviligerad jag faktiskt är som har fått gora den här långa resan. om bara ett par dagar är jag i Sverige, om en vecka är jag snart i Stockholm igen. 
och kanske har jag precis just nu slutat längta hem.