5. (du kanske kände dig levande, men det berodde bara på att du visste att det inte kunde fortsätta, att den där mannen egentligen inte älskade dig)

jag förlorar mig i långa texter på min datorskärm, blått ljus som enda sällskap. jag prioriterar bort viktigheter, istället låter jag hela min själ genomleva dagarna drömmandes om andra platser. platser med berg, öknar, stränder. svartjobb, dåligt humör, brännande sol. för att hitta sig själv måste man förlora sig själv först, säger de med hud som tycks nästan ärrad av flera års långa resor. det är snobbism i sin bästa form, det är resehistorier som får mig att vilja dra nu nu nu och det skapar ångest om att jag inte lyckas leva här och nu nu nu.
min kalender förblir lika fullklottrad, jag får ingenting gjort.