KOM TA MIG HÖGRE ÄN HUSEN, HÖGRE ÄN MÅNEN, HÖGRE ÄN SOLEN OCH MUNSPELSDÅREN.

hur säger jag till en person (som är en vän, men inte mycket mer än så egentligen) att jag saknar honom så att jag tror att hjärtat ska gå i bitar och falla sönder?

hur säger jag att han borde sitta här bredvid mig på sängen och att det borde vara han och inte jag som tar mig på brösten?

DÅLIG PÅ VARDAG OCH DUKTIG PÅ FEST.

(hade inte tänkt att göra konsertbilderna utan färg, men nu när jag sitter och redigerar är jag så trött och alla färger blir fel och det blir inte snyggt. så jag tog den enkla utvägen.)















inte varje dag som innehåller signerade saker, dans och folkölsefterfest. man får passa på att njuta.

ETT LAND SOM INTE ÄR.

jag har köpt vit vinyl och satt upp markus krunegård på väggen.
jag har fortfarande inte duschat och insett att jag vill spendera minst 2000 på Monki.
jag har drömt om konst och mode och har bildat mig en alldeles härlig stiluppfattning.
mer om det.
vid.
ett senare.

tillfälle.

DU VET ATT DU FÅTT NOG NÄR DU VILL HA MER.

det här är en sjukt inspirerande man. om jag inte var så trött skulle jag ta upp närmaste penna.

SHE'S A SUPER FREAK.

jag såg på en av mina absoluta favoritfilmer nyss. vet inte hur många gånger jag sett den. har du missat den, se den. den är alldeles underbar.






"I'm mentally in love with you. And it's not because you've got brains or your personality. It's because you're beautiful. Inside and out."



"You're getting big. Almost like a... real person."



"Everybody, just pretend to be normal, okay?"



"Fuck a lot of women. Not just one. A lot of women."





"All the years he suffered, those were the best years of his life. 'Cause they made him who he was. All those years he was happy, you know; a total waste, he didn't learn a thing."



"Do what you love and fuck the rest"

jag är sjuk. min hals gör ont och jag hostar ut lungorna snart. nyss såg jag film också. bröllopsfotografen. den var fin.

Nu har jag suttit i snart fyrtio minuter framför den här sidan. det är sjukt beroendeframkallande.

du skulle veta att jag grät
(skulle du valt annorlunda då?)

allt växer till enorma propotioner och jag hatar det!
jag hatar inte dig (hur skulle jag kunna det?)
men jag hatar att du har kontroll över mig
att ett felsagt ord kan förstöra en helg
eller ett fint ord kan lysa upp en hel vecka
jag hatar att du är både min riksdag och min regering
jag har inte kontroll över mig själv och det känns inte

fräscht

förlåt för dålig uppdatering. men det händer inget annat än att det skickas pepp sms och att solen skiner och det är vårkänslor jag tänker vad jag skulle göra idag om jag var flickvän och inte bara vän.

låten kan ni se som sommar- och emmabodapepp.

nu brinner det av iver igen.
levnadsiver.

(update: den försvann lika snabbt som den kom)

jaha. ont i armarna efter ett pass feministiskt självförsvar.
jaha. kan knappt lyfta dem, alltså.
jaha. ett blåmärke i skrevet efter att clara knäat mig.
jaha. massor att göra, bäst jag sätter igång.

mitt hår är rent, det är dina ögon som är smutsiga
den här dagen är läkerol, vatten, lady gaga, modefotografi och protokollskrivande. so long.

här är det pepp.

jag började skriva lite på min framtidssaga igen. förra grejen jag skrev var i somras och handlade också om sommaren. nu har det blivit vinter och således är det även vinter hos "framtidsjulia". det är ingen munter vinterdag.

När jag tar med mig tidningen ner på Vurma för att äta en macka så fnyser jag för mig själv. Det är när den kalla decembervinden slår mot mitt ansikte som jag ser ner på mitt tidigare uttalande om Stockholm. Det här är en sommarstad, även på vintern.

”Yeah, sure”, mumlar jag när jag skjuter upp dörren. Värmen välkomnar mig och en kylig vind ger mig skjuts in i lokalen.

Jag väljer ett bord så långt från fönstret som möjligt. Jag har ingen lust att bli sedd. När jag tagit första tuggan av min Tärna så ser jag att Carmen sitter i ett tjejgäng närmare fönstret. Hon ler och försöker fånga min blick. En våg av orkeslöshet sköljer över mig. Jag orkar inte hälsa nu. Jag öppnar snabbt tidningen. Jag får extrem ångest när jag bläddrar igenom de vackra reportagen. Foton som inte bara skildrar mode utan också har ett djup. När jag bläddrat fram mitt eget bidrag mår jag om möjligt ännu sämre. Bilderna är mörkare än jag mindes dem. Lisas blick ser förebrående ut snarare än utmanande. Kläderna ser billiga ut och ljussättningen verkar vara gjord av en amatör. Jag är plötsligt inte hungrig längre. Jag bläddrar snabbt förbi mitt reportage och dricker min juice snabbt medan jag läser om de senaste accessoarerna från London. I couldn’t care less. Jag slår ihop tidningen. Det här måste vara världshistoriens kortaste cafébesök. Jag lägger den i skinnväskan, det enda i min outfit som inte är svart. Till och med trosorna är svarta. Under den löst sittande tröjan har jag ingen bh och jag stoppade ner fötterna i bootsen utan att sätta på mig strumpor.

På väg ut blir jag hejdad av Carmen.

”Julia!”, ropar hon och viftar med högerarmen. Jag kan inte fortsätta låtsas att jag inte sett henne och vänder mig om.

”Nejmen, hallå”, säger jag och försöker le. Det känns som om jag gör en grimas. ”Hur är det med dig?”

”Det är bara bra. Jag blev moster igår!”, Carmen ser otroligt stolt och oförskämt fräsch ut.

”Grattis”, mumlar jag men känner ingen glädje.

”Hur är det själv? Kommer du på Carins julfika?”, frågar hon, drar en hand genom sitt nysnaggade hår och stoppar in en bit sallad i munnen.

”Vi får se om jag får tid! Måste tyvärr gå nu, ha det fint”

Jag höjer handen som hälsning och öppnar dörren ut mot gatan. Jag andas inte ut förrän den slagit igen bakom mig. Jag förstår inte när jag blivit så bra på att ljuga. Min kalender gapar tom, jag har verkligen inte bråttom och jag hade glömt att julfikat ens ska äga rum. Jag tar de få stegen till andra sidan gatan. Klackarna klapprar mot asfalten. Det ha börjat snöa. En kylig vind blåser från Liljeholmen och drar med mig längre upp på gatan. Jag drar upp sjalen över näsan. Den luktar Robert.

När jag kommit in i trapphuset börjar jag gråta.

det där med att ha en garderob full med kläder men fortfarande inget att ta på sig



hej gud/tomten/någon vänlig människa!
idag vill jag:
...se ut som den här tjejen. eller i alla fall vara jävligt vacker, typ slippa finnarna för en dag.
...att han(gud vet vem jag menar) ska kyssa mig. för jag är inte så bra på sånt. att kyssa folk alltså.
...att allt inte ska bli så fel hela tiden.
...kunna en massa om politik. så jag kan bräcka alla ung vänster-människor som är så jävla smarta hela tiden.

i vardagsrummet snurrar den här skivan i skivspelaren.
jag har bestämt en outfit till på fredag.
nu ska jag utfärda en:
VARNING FÖR FÖRÄLSKELSE
det kan orsaka magont, illamående, ångest, blyghet, oväntad fysisk kontakt med fel personer, fnitter, brist på självförtroende, naiva tankar och ointelligenta samtal

det finns få saker som drabbar mig som mode när det är bra. det hugger i bröstet av avundsjuka. det vackra folket som ler och är/har stilen.
men något säger mig att livet kommer att bli vackert. från och med nu.

(om det var du och jag, så vet jag vilka bilder jag skulle ta på oss. på mig. på dig. på oss. jag är ytlig, jag har ju sagt det.)