bloggaren.

Orden kväver henne. Hennes vackra kropp går under av samvetskval. Hur många cigaretter hon än röker eller hur mycket pengar hon än spenderar på öl så kommer hon inte undan den. Känslan av undergång.
Som utomstående är det så vackert. Alltihop. Hon är bland de vackraste jag sett, en stilförebild. Hon skriver så vackert och klokt. Men hon är olycklig. Inte ett inlägg som inte är spetsat med ångest eller en känsla av sentonårskärlek.
Det är sådana som hon som får mig att vilja vara på botten. Bli olycklig. För det verkar så vackert.
Men tyvärr hörrni. Jag är lycklig just nu. Det här är en fin tid i mitt liv. Ett liv som jag äntligen har kontrollen över och det känns så jävla bra att vara sjutton år.

Och kanske springer jag in i henne på en fest någon gång. Och säger hur mycket jag älskar att läsa om hennes undergång eller se bilder på när hon röker.
"Du, vi har träffats förut. Du grät och jag nickade mest åt dig, för jag pratade med din kompis"
Så skulle jag kunna säga.

ingeting.

på popaganda blir det sånt här och en massa annat bra. det är en vecka kvar nu och jag och min vän peppar till tusen. det blir vin i parken, vacker pop och vackra människor.
popaganda kommer att bli ett enda godisregn!

fotodrömmar.

Idag drömmer jag om att fota vackra moderepotage.
Jag blir frustrerad över att jag bara tänker att jag ska göra allt det "sen".
Någon gång måste jag ju börja, eller hur?
Men det tar emot att börja. Att öva, förbereda, bestämma med människor. Och sen blir det ju sällan så fint som jag tänkt. Då förlorar jag lusten.
Men jag vet ju, att övar jag inte, blir det inte bättre. Någonsin.
Då blir det ingenting av jeansparet mot väggen med deras blickar som pulserar av åtrå och arrogans. Det blir inget av den romantiska staden med grå betong och vackert ljus. Det blir inget av popmänniskor mot vita väggar och rufsiga frisyrer. Och det är ju för fint för att slänga bort?


Så nu ska jag gå och öva.

stadsvy.

Stjärnorna dansade utanför fönstret i Johanneberg. Där har man utsikt över hela Göteborg.
Jag dansade i Slottsskogen. Dansade med Sandra Salomonsson och våra likadana tygkassar. Vi rökte cigaretter till Band of Horses och hon pussades med sin pojkvän.
Visst är det vackra lite vackrare när det är festival?

Men det mörka blir lite mörkare också. Och att virra omkring helt själv och inte ha något att göra och vara kladdig av lera, regn och mensblod är inte trevligt.

år&dar.

(Hej Julia,
härligt att vi förstår varann.
Vi ses säkert på nån sen efterfest nån gång...
Adam)

håll drömmen vid liv.

Jag lyssnar på År&Dar och förlorar mig i det vemod som det innebär för mig att drömma om framtiden. Jag drömmer om vita väggar i en lägenhet i Hornstull, parkettgolv, vinglas, kvällar på Strand, klänningar, örhängen, hångelobjekt med fina frisyrer och speciella skor, artister, vänner, fylla, inspirerande fotojobb.

På nätterna drömmer jag om efterfester med Florence Valentin eller att gå hem i Stockholmsnatten med Markus Krunegård.