8. (makes a hard man humble)

innan sommaren, innan jag kom tillbaka till Sverige från Asien besökte jag Bangkok i några få dagar. en blixtvisit i min ensamhet, som någon sorts belöning att jag klarat min utbytestermin. det blev kanske snarare någon sorts ambivalent mellanlandning. dessa dagar antecknade jag den del på min mobil. det löd ungefär såhär:

när jag flyger in ser jag ut genom fönstret. det är så platt. likadana åkrar i mil efter mil och längst bort sticker höghusen upp. dit ska jag. 

det är thailändska flaggor, poliser, militärer och porträtt av kungen. ett helt hus nära mitt hotell är tillägnat kampen mot pengatvätt. överallt ministerium, tuk tuk. när man tror man lärt sig systemet hade man fel. 
en man dricker whiskey och äter nötter på en bänk. människor hoppar på tåget direkt från spåret. 

jag går i naken i AC. sitter på balkongen, går in och speglar mig.

en munk går med pengar i handen och spanar i en butik som säljer stolar. han ser ut att leta efter något särskilt att sitta på. 

det droppar. om regnet, om mig, om AC. 

en skruttig frisörsalong har målat av Vouges logga på fönstret. jag går förbi finsnickerier och mekaniker. 

en ekorre sitter på taket till ett tempel. det springer en stor ödla över vägen. sedan följer jag efter. jag tar mig också över vägen som om jag bott här hela livet. mina skills kommer fram vid oväntade tillfällen. jag är dock fortfarande rädd för bilar.

hittar äntligen en park och i den hittar jag nästan skugga. här korsar ytterligare en ödla gatan. den går mot vattnet och är så stor att den tar upp halva vägen med sin kropp. 

en butiksägare står utanför sin affär och sprejar buddhastatyer i guldfärg. jag ser palatset på avstånd, det räcker för mig. 

det finns fula gatuhundar och katter. ser äntligen en fin hund. 

om det inte var för att solen gått ner skulle jag inte veta att det var kväll. värmen är lika närvarande, enda skillnaden är att nu finns ingen skugga. eller snarare, allt är skugga. jag är i skugga. 
liveband, biljardbord, en kall vind från en fläkt. 
sitter på coco walk. här är barer, ungdomar, en blöt bänk. en bar är rätt hipp. inkastarna där är uttråkade till den grad att en av dem nästan är otrevlig när jag beställer min öl. 
jag undrar när natten kommer igång här, om den kommer igång en tisdag under lågsäsong.
det blixtrar i molnen. 
är folk ute med sina mammor eller är åldersskillnader i förhållanden mer accepterat här?

staden luktar bensin, jasmin, avföring. 
de är bättre här på att erbjuda servetter än i Hongkong. 

jag är så trött på denna värme. så trött på hur alla kalla flaskor blir för alltid blöta. avskyr hur det bildar pölar. blir aldrig hungrig i värmen heller, bara trött.
jag har ont i halsen. är det AC:ns fel eller håller jag på att bli förkyld?
tänder ännu en tax free-cigg. 
tänker faktiskt inte på att komma hem. 
tänker att jag egentligen borde skriva om män.