onsdag 21 september 2016
fredag 9 september 2016
8. (höst?)
OBLIGATORISK LYSSNING PÅ DENNA BY THE WAY HELT ORELATERAT TILL RESTEN AV INLÄGGET
jag tänker att det är höst hela tiden, fastän det egentligen fortfarande är sommar. så jag svettas på väg till och från universitetet eller praktiken eller min kille, eftersom jag klätt mig i jacka och långärmat.
jag ser fram emot hösten. jag tänker ha koftor och dricka te och sitta på bibliotek och ta promenader och se filmer. alltså ungefär som vanligt, men det känns mer legitimt nu när det blir höst.
hösten kommer dock att bli superstressig. ska plugga dubbelt en månad som om arbetsbördan inte var nog nu. min mest förstående vän såg sorgsen ut när jag berättade det och frågade mig om det verkligen var en så bra idé. för min psykiska hälsa alltså, hon bryr sig.
själv undrar jag mest vad jag har för diagnos.
jag är inte här så ofta som jag vill. jag vill ju blogga egentligen.
kanske inte sådär uppmärksamhetstörstande, pretentiöst, poetiskt som jag oftast gör. det gör jag endast mitt i brusande känslosvall. och faktum är att sedan jag blev lyckligt kär för lite mer än ett år sedan har mitt liv, mitt sinne, varit ganska harmoniskt(?).
men jag tänker att jag kanske kan blogga ändå. om andra saker.
vill ni det? läser ni fortfarande? skriv en liten kommentar om ni vill att jag börjar blogga mer?
jag saknar ju er.
jag tänker att det är höst hela tiden, fastän det egentligen fortfarande är sommar. så jag svettas på väg till och från universitetet eller praktiken eller min kille, eftersom jag klätt mig i jacka och långärmat.
jag ser fram emot hösten. jag tänker ha koftor och dricka te och sitta på bibliotek och ta promenader och se filmer. alltså ungefär som vanligt, men det känns mer legitimt nu när det blir höst.
hösten kommer dock att bli superstressig. ska plugga dubbelt en månad som om arbetsbördan inte var nog nu. min mest förstående vän såg sorgsen ut när jag berättade det och frågade mig om det verkligen var en så bra idé. för min psykiska hälsa alltså, hon bryr sig.
själv undrar jag mest vad jag har för diagnos.
jag är inte här så ofta som jag vill. jag vill ju blogga egentligen.
kanske inte sådär uppmärksamhetstörstande, pretentiöst, poetiskt som jag oftast gör. det gör jag endast mitt i brusande känslosvall. och faktum är att sedan jag blev lyckligt kär för lite mer än ett år sedan har mitt liv, mitt sinne, varit ganska harmoniskt(?).
men jag tänker att jag kanske kan blogga ändå. om andra saker.
vill ni det? läser ni fortfarande? skriv en liten kommentar om ni vill att jag börjar blogga mer?
jag saknar ju er.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
