"Being no poet, having no fame, Permit me just to sign my name" - Maria Callas

måndag 30 maj 2016

6. (who would've known that after hunting you down, she would leave all the bones for me)

vi står bredvid varandra på en regnig perrong. vi pratar men förstår inte varandras skämt.
hon har blicken fäst långt borta, medan jag ser på henne. hon slänger sin fimp hårt ner på spårvagnsspåret medan jag går bort och fimpar min i en papperskorg. hon är cool och sval medan jag är känslosam och vulgär. hon är en förebild medan ingen ser upp till mig. hon är skarp och kunnig medan jag överskattar min förmåga. hon har tappat hoppet medan min motivation ökar.

tanken:
jag har något som hon inte längre har.
hon har glömt honom medan jag är vid hans sida varje dag.

och fast vänner säger ”tänk inte på det”
och han säger ”tänk inte på det”
och jag tänker ”tänk inte på det”
så tänker jag på det varje gång hon skymtar.
på en bild, i ett rum, i ett samtal med honom.
när jag sitter i samma kök som hon suttit, med fötterna på samma sätt mot hans stol i hennes kvarglömda strumpor.
när hon går förbi flera gånger utan att säga hej.


men det rör mig inte längre, för jag vill inte längre vara hon.

måndag 23 maj 2016

5. (I've got this feeling like it all could happen)

en trygg säng. en sämre dag. en nåbar mållinje. ett beroendeframkallande mobilspel. en kylskåpskall nektarin. en halvbra teckning. en ofullständig uppsats. en tråkig film. en skuldframkallande cigarett. ett dåligt samvete. en dagsgammal matlåda. en gnagande läslust. en tom lägenhet.