jag ser om min slutfilm från filmskolan i Berlin. det är ett och ett halvt år sedan jag spelade in den nu. äntligen har jag lite distans. jag kan se vad som är bra, jag kan se vad jag skulle ändra på. men framför allt kan jag äntligen vara lite stolt. jag gjorde precis den film som jag ville, oavsett vad som förväntades av mig.
(cred till fantastiska Julia som aldrig skådespelat förut, men visade sig vara en stjärna)