28. (brinner hellre upp än bleknar bort)

när jag gick hem den där kvällen luktade jag som en ängel. en ängel av den sorten som bjuder på te och låter mig gråta ut mot hennes mage. jag försökte fokusera på det som inte gjorde ont. jag tvingade upp mungiporna, lurade mig själv och sjönk in i belle & sebastian.

sedan dess har jag slutat brytt mig.

jag gör ingenting med stor finess. Berlin höstar sig som bäst och det gör jag också.
jag räknar dagarna och arbetsuppgifterna. jag ringer jobbsamtal och ser på film.
snart ställs allt på sin spets och vi drar ut i europa. snart ser jag Lady Gaga för tredje, fjärde och femte gången den här hösten. och sedan är det slut. sedan är kontinenten slut och Sverige börjar.

just nu då?
jag har precis haft telefonmöte med Ung Vänsters internationella utskott (se bilder) och ska snart ut och dricka en öl med gamla klasskamrater. lite smink först bara.