23. (would you go along with someone like me?)

jag klarar inte av att vara såhär ledig.
kanske är det "bara" pms och hormoner. kanske är det något som är fel utan att jag satt fingret på det.

klarar inte av att ta till mig något nytt, men det gamla skänker mig ingen ro det heller.
det är en enda ström av cigaretter och kvällar som aldrig tar slut, på det dåliga sättet.
plötsligt har det gått en dag och när jag ser tillbaka har jag absolut ingen aning om vad jag gjorde av den.
de som betyder något betyder något av fel orsaker. men just nu är det ändå ingen som har tid, alla stressar runt i sin egen bubbla och jag bara önskade att jag hade en egen bubbla som fungerade någorlunda. önskar jag hade fler att höra av mig till.
jag trodde jag var kär, men det gick över och lämnade bara trycket över bröstet. någon sorts längtan efter att smita ut, släppas fri.
hösten rullar in och är fantastiskt vacker och jag står som vanligt och undrar vart sommaren tog vägen. snart har ett Berlinår gått och jag smider planer för att slippa åka härifrån.
samtidigt
vart är jag på väg?

i huvudet går jag ut själv. jag dansar med armarna över huvudet och blickar slängs efter mig. jag slår mig ner vid en snygg grupp och frågar om de inte vill vara mina vänner ikväll.
i verkligheten går jag förbi dörren utan att ens ångra mig.
i verkligheten tar jag en Neuköllnpromenad. jag sätter mig på toppen av en borg, dricker det sista ur min whisky och tar en till cigarett.

jag tänker att det är vackert. jag tänker att jag vill vara någon annanstans. jag tänker att jag aldrig vill att det här ska ta slut.