19. (I chew gum and smoke in your face, I'm absurd)

jag var i Sverige en sväng. en sväng jag inte ens var sugen på. men det var väl bra ändå. bra att lämna av tunga kläder och böcker. bra att ligga på gräset på Långholmen, bra att glida runt hemma inanför neddragna persinner. det är så mycket verkligare att jag snart flyttar härifrån. hem till det som luktar gott och mysigt och tryggt. lägenheten som gör mig inspirerad att läsa och laga mat.
men jag är rädd också. rädd att den inte kommer att kännas så när den är hela min värld igen. då när jag så tydligt inte är i Berlin längre.

min mamma var förresten här på besök över påsken. det är fint att hon kunde hälsa på i min värld. det är lite bökigt med assistenter och rullstol och grejer, men det gick väldigt bra. såhär såg det ut då.

18. (allt jag ser och hör)

jag röker istället för att laga mat. det går så mycket snabbare.
jag får stundtals panikkänslor. det är så mycket som är otillräckligt i mig. men jag har börjat få perspektiv. försöker mig på en mer förlåtande stil. igen. jag förlåter mig själv om och om igen. jag förlåter alla andra också. har aldrig kunnat vara arg. aldrig kunnat säga ifrån eller hävda min rätt. alltid accepterat andras dåliga sidor men varit rädd att de ska upptäcka mina.
självrespekten. eller bristen på.

jag minns en värderingsövning på högstadiet. vi fick en lista med saker. de skulle listas efter hur viktiga de var för oss. det stod värdeord som: vänner, familj, karriär, pengar. och så det där ordet: självrespekt. jag visste inte vad det betydde.
hade väl hört det någon gång, men visste inte hur det skulle användas rätt.
ni måste förstå; jag var en besserwisser. jag var lillgammal och nästan mer allmänbildad än jag är nu, nästan tio år senare. men här var ett ord jag inte kunde. minns att några populära tjejer högt försökte förklara. men jag förstod inte.
jag satte självrespekten längst ner på listan. var det något jag aldrig hört talas om så kunde det inte vara viktigt, resonerade jag.

och än idag.
självrespekten längst ner på listan.

jag läser igenom en fanfiction. jag får hjärteont och beröringssaknad. åh.
så mycket som är otillräckligt. deadlines som hopar sig och jag som tycks oförmögen att göra saker.
och nu vill skolan att jag ska befinna mig på Nollendorfstraße imorgon. jag som måste klippa film. förstår de inte?
läser mer fanfiction.
kan nästan skratta åt hur jag är en parodi på mig själv. hur rummet är så stökigt att jag inte hittar något. hur soporna stinker för att jag "inte har tid" att gå ner med dem.
hur jag inte mår bra av det här. inte mår bra av att slänga allt omkring mig. inte mår bra av att slösa bort dagar instängd i vår fula lägenhet. inte mår bra av att skjuta upp allt till den punkt där det blir osäkert ifall det någonsin blir gjort.

men jag försöker att bara fnysa åt det. inte gråta i en boll.

jag tänder en cigg, lyssnar på en kärlekslåt och låtsas att en medelålders kvinna ligger där inne i min säng. kanske har vi nyss bråkat, kanske är stämningen spänd, kanske kommer hon ut och lägger handen på min axel. kanske förlåter jag henne. så som jag förlåtit alla.
självrespekten är längst ner på listan. även i dagdrömmen.