47. (hur ska vi gå vidare nu?)

jag går ut i snökaoset i blå fuskpäls, handlar julklappar och lyssnar på The Fame Monster. går på yoga, har med mig egen matta och får en uppmuntrande kommentar. jag minns Gagas fina leende och ord. jag träffar Rosa vid tunnelbanan i Gamla Stan, jag dricker te i take away-kopp och vi går och beställer tatueringstid. jag träffar fler vänner, oftare än jag brukar.
och ändå.
inget som bubblar eller känns.
ingen direkt glädje.
det känns som att:
jag är inte på väg någonstans i livet.
inga drömmar gör mig klok på vart jag ska vända mig och var mina ambitioner ska ligga.
jag ligger tre veckor efter i skolarbetet. hjärnan är segare än på länge.
jag längtar inte tillbaka ut på vägarna, men vill inte sitta still.

men jag försöker hålla mig ovanför deppytan med sådant jag vet att jag brukar gilla: kollar på film, dricker glöggte, åker upp och träffar vänner som känner mig bättre än mig själv och hänger på gymmet.



fast sanningen är att jag inte ens klarar av att städa mitt rum