38. (vi kan gå genom eld)

vädret är gråast möjliga, så jag har klätt mig i min allra färggladaste klänning. har inte varit såhär stressad på länge. inom loppet av en vecka kommer jag att ha suttit i kö till två Gaga-konserter, samt eventuellt sett henne på Åhléns. om åtta dagar flyger jag till Amsterdam och börjar "mitt livs största äventyr"









bäst jag muntrar upp mig med bilder från min Gävlevistelse förra veckan. jag älskar er.

37. (get your hot rods ready to rumble 'cause we gonna fall in love tonight, get your hot rods ready to rumble 'cause we're gonna drink until we die)

mellan sommarjobbet och framtidens planer försöker jag klämma in så mycket som möjligt. räknar ner dagarna till min första Gaga-konsert (11) och till det att jag flyger till Amsterdam (15).

36. ("I've never seen anyone that reminded me less of an old maid")

35. (sometimes I still need you)

stillsamt internetflörtande är ibland allt jag behöver och ibland gör det mig bara så himla trött.
det är aldrig riktiga känslor och kanske blir det inte det förrän jag på riktigt söker någonting. kan inte låta bli att undra vad de ska med mig till, vad tusan jag ska tillföra i deras liv.

förutom i Ditt liv. jag tänker helt utan självdistans att jag är din Elina. och på många sätt är jag nog också det. jag hoppas bara jag inte kommer att såra dig på det sättet. i alla fall: du är min Romeo och jag är din.
och vi kanske skrattar år det nu, men det fanns en tid när det var blodigt allvar för oss båda.
och kanske finns det en sådan tid framför oss också.
allt jag vet är att jag inte vet.



jobbar och balanserar thaimat. nu regnar det utanför och de enda två gästerna sitter intryckta i ett hörn och talar franska över tända värmeljus. de åt inte upp, för stora portioner sa de.
idag vid lunchen, när jag skulle plocka av ett bord såg jag en fluga som fastnat i en skål med sötsur sås. den kämpade för att komma loss, men nedre delen av kroppen var hopplöst fast i den tjocka klibbiga substansen. det var så sorgligt på något sätt, så jag stack ner fingret. den klamrade sig fast och drog sig upp. (vips så var jag en djurvän)
efter att den dragit sig upp ur det klibbiga kravlade den iväg. men det klibbiga tyngde fortfarande dess kropp och den kunde inte lyfta. tänkte att man kanske skulle kunna använda det som någon sorts metafor för något som varit så tungt i livet att när man väl tagit sig upp är man så tyngd att det är svårt att flyga igen. men nej, hittade inget passande och det kändes liksom lite klyschigt.