11. (för att hjälpa mig ta mig genom min situation)

åkte till gävle och sen sandviken. kramades med mina älskade fjantar. hade min främsta matupplevelse någonsin, blev full, spydde, dansade, flörtade, trivdes.

veckan efter:
svirade på stan med orden. lämnade mig själv på en gråtmild perrong och tåget åt fel håll(med flit). tog alla chanser och försöker så frön, hoppas bara så innerligt att ingen annan skördar.

träffade och hängde med en person med ett stjärnstoppsleende som log mot bara mig. jag kände mig som fjorton när jag vattnade.

efter att ha sett på skins skriker jag lågt på bristoldialekt och låtsas att allt skiter sig för mig med. säsong 6 nu och jag hoppas det aldrig tar slut, för jag kommer alltid att bära på en önskan att vara en destruktiv tonåring.

dricker vatten och tycker att det är gott. men kanske är det för att jag läst för många hälsobloggar och för många tidningar med naturliga skönheter som pratar om vatten som ett skönhetsknep. röda märken på magen och självförtroendet någonstans på mitten kör jag vidare.

10. (I'm kind of busy)

idag spelade gyminstruktören telephone. kanske var det för att fira att den episka videon idag fyller två år. okej, det var det inte, men hon verkade tycka att det var kul kuriosa när jag berättade det.
i alla fall; hurra för makarna åkerlund och artisterna(aka drottningarna).


(1:09 in i videon får man en fin glimt av mitt favoritleende, by the way)

förutom att träna deltar jag i en casting och skriver upp bra sidor. jag fryser benen av mig i strumpbyxor, twittrar en massa, äter linser och går i skolan. livet rullar på alltså.

9. (käppar och grus)

det slår mig (liksom hårt bakhuvudet)
att jag inte ramlat i en enda stockholmssäng

och det känns liksom inte som att jag någonsin varit ung
på papper kanske, men inte i praktiken
fast kanske ändå. när jag satt på gymnasieskoletaket (fast då var jag den nojiga, jag är alltid det) eller kanske när jag gråtit på festival (fast gråter jag på festival så gråter jag oftast för att jag inte är som de andra på festival)

åh.
vill ju så mycket men snubblar alltid.
ramlar aldrig.

är väl inte så jävla konstigt om jag spenderar mina lediga dagar iklädd pyjamas och mina helgkvällar med att skriva tenta. jag är född så jävla ogalen och även om jag försöker bli av med den egenskapen, jag skakar och försöker hoppa(för att kunna ramla), så är den alltid där. verkligehten, påminnaren och rycker tillbaks mig.
om tretton och en halv timme börjar jag i en ny klass. och jag borde kunna skaffa mig en vän. någon att återupptäcka ungdomen med. för jag bor i en fucking huvudstad där allt är möjligt, men som det är nu sitter jag längst ut på tunnelbanelinjen och fryser om tårna.

8. (i guess that cunt gettin eaten)

"The vagina is the reason we as human beings were put on this earth. So eat up. "
- Lüc Carl



alltså glädjen när man är nytatuerad är svårslagen. den här gången blev det på baksida axel, så den är lite krånglig att se på, men varje gång jag skymtar den blir jag helt lycklig.



på måndag börjar jag skolan med ny klass och sådär, så det känns alldeles lagom pirrigt och förväntansfullt.
och så har jag börjat tycka om att träna.
slut på rapporten.