38. (små korta stunder)

idag kom jag fram till den smärtsamma insikten att ingen någonsin kommer att bli så perfekt som du var då. jag mindes saker jag trodde jag glömt bort, såg på en film som visar dig som du var.
jag vill inte ha dig som du är.
jag vill ha dig som du var.
jag hade en chans som jag inte tog, en chans att vara lucy in the sky högt över molnen. men jag kom inte tillräckligt snabbt och hon som var söt hann innan.
om du skulle vara den du var då, och jag den jag är nu, då jävlar should we get it on.



har inte haft så här psykiskt ont i magen på länge. du var perfektion, jag skojar eller överdriver inte. ingen har någonsin kunnat krossa mig med sådan stil som du och jag har svårt att se hur någon annan någonsin kommer kunna göra det.

(snart känns det nog bättre igen)