hatar att huset är tomt. hatar att jag är hemma och att jag inte har något liv och bara sitter framför datorn, glor på tv-serier, äter och förtränger alla skolarbeten.
jag känner igen mig i hjärtesorger som aldrig drabbat mig. jag överdramatiserar allt för att få känna något men här hemma blir jag avstängd, i det närmaste deprimerad.
jag är ensam hemma i flera dagar och det enda jag vill är att åka tillbaka till breda gator, enorma byggnader, körsbärsblom, sommarvärme, billig öl och vänskap. berlin var så fruktansvärt fint.
(mitt liv är inte här)
Upp med hakan. Åk tillbaka.
SvaraRadera