33. (annars är allt som vanligt här)

ge mig författarnas blod vi ska signera deras böcker
på riktigt
om du ser någon som skriver dikter, fråga om det är viktigt?
ge han två sekunders försprång, sen en spark: "Mm, tack"
- Navid



"tur att du inte är oskuld, nu är ju mödomshinnan redan spräckt"
jag såg upp i taket, försökte verka avslappnad, självsäker, skämtsam. helt naturligt att här ligger jag och skrevar. inget konstigt alls.
"fast det heter väl inte mödomshinna?" hon såg oförstående ut så jag fortsatte: "det heter väl slidkrans? för att mödomshinna var ett missvisande ord?"
"ja jo", säger hon när hon förstår. "det stämmer, men jag är lite gammeldags"
sedan får jag glidmedel på knät och hon känner på min livmoder. hittar inget fel alls.
"vad hade man fått göra annars?", undrar jag.
"då måste vi ju spräcka den, det kan göra lite ont"









(gillar ni inspirationsbilder på folk som röker, par som hånglar, snygga outfits, förebilder, märkliga platser och fina citat så har jag sedan en tid tillbaka en skitbra inspirationsblogg.
bara så att ni vet. )

32. (oh, dear deer)

jag har inte tid. det enda jag har är en fullklottrad kalender. saker jag borde göra och skriva och springa hit och dit och klara av saker.
ständigt skriver jag in nya grejer, det blir ett beroende till slut.

och eftersom det blir kallt om kvällarna önskar jag att du var här med ditt bröst, så att jag har något att luta mig mot. (men jag vet att du bara är en produkt av min fantasi och att mina känslor för dig är extremt omotiverade och långsökta)

31. (novemberinsikten är på ingång)

(kan någon, typ gud, berätta för mig varför jag fotograferar och sedan publicerar bilder på hundar? okej, de är väl söta och sådär men bilder gör dem inte rättvisa och dessutom blir en blogg fylld av hundbilder något som i alla fall inte jag skulle läsa. så varför gör jag det? varför?)



jag vill så gärna inleda med en mening som innehåller ordet höstmörkret(det har klättrat sin in på min lista med favoritord) men det vore förtal. denna vackra årstid, som jag på grund av envis bihåleinflamation och lata gener först och främst ser genom mitt fönster, har varit nästan enbart ljus. himlen ständigt ljusblå och de prasslande löven är jättegula. extremt gula.
jag spenderar en dag som denna med att läsa en jättegul och väldigt rolig bok(jPod av Douglad Coupland) i snabbare takt än min läsning brukar ske. jag försöker även att skriva ner de vackra meningar, dialoger och beskrivingar som flyter omkring i mitt medvetande. sist men inte minst försöker jag ignorera de faktum att jag glömt min samhällskunskapsbok i skolan och att mitt rum verkligen behöver städas.
(ja just det, jag blir naivt förälskad i en föreställning jag målat upp av en person också. bäst jag slutar med det innan jag kommer till min klassiska novemberinsikt och höstmörkret omsluter mig.)



KÄRA LÄSARE: var så vänliga och svara på en fråga i mitt kommentarsfält! vad tror ni er veta om mig? hur många bor jag med, vilka? hur ser min familj ut? var bor jag och hur ser det ut här? är jag social eller blyg? har jag husdjur? vad tusan vill jag med mitt liv?
snälla jag är så hemskt nyfiken, berätta om era föreställningar av mig. jag lovar att inte döma er!berätta om vad som helst, vilken som helst av mina sidor som ni tror er veta något om. (troligen har ni en alldeles korrekt bild.)
(inte ni som känner mig, dummies)

30. (what's left to say)

här får ni svar på de frågor som ännu inte blivit besvarade:

varför kom du på att gå med i Ung Vänster?
well. jag är liksom uppfödd i vänsterträsket. jag kunde slagorden från första maj-demonstrationer innan jag kunde multiplikationstabellen. på dagis skrek jag de högt och gungade i takt.
när jag blev äldre försökte jag skapa mig en egen politisk syn, men jag kunde inte upptäcka något som vänstern sa som inte verkade rätt och riktigt. rättvisa, kultur och miljö är ju trots allt det viktigaste som finns.
min pappa kom så småningom också att arbeta i riksdagen för vänsterpartiet, så jag är lite bekant med många ledamöter och riksdagens korridorer var lite som ett andra hem för mig i några år.
sedan blev det så att jag en dag hörde från min bästa vän ellinor att en kille i hennes mammas klass försökte starta upp en ung vänster-klubb i sandviken. och då blev det så naturligt att gå med. det första vi gjorde typ, var att åka ner på klimatmötet i köpenhamn. det var skitkul och vi kände oss viktiga och det gav motivation att fortsätta. nu är jag distriktssekreterare. tänka sig. jag brukar tänka att pappa är stolt över mig, om han nu sitter på något moln och kikar ner.



om du fick kyssa vem du ville, vem skulle det vara?
det är en väldigt svår fråga. jag måste nog vara tråkig och helt ärligt svara: någon av mina gamla kärlekar. alltså någon jag varit kär i men inte känner något för nu. jag skulle vilja göra det för att ta reda på ifall det fortfarande skulle kännas i magen och kanske ifall det var värt en förälskelse.
men om jag ska prata kändisar så ligger oskar linnros(jag hittar ingen bild som gör verkligheten rättvisa. okej. den kanske) och bret mckenzie rätt högt upp på den listan.



vad brukar du tänka på innan du somnar?
när jag inte tänker på något tråkigt, typ dagens misstag och vad jag ska hinna med imorgon så brukar jag låtsas lite. låtsas att någon snygg person ligger bredvid och lägger en hand på min höft när jag ska somna. vi kanske skrattar åt något och pussas lite först också. sånt tänker jag på.

29. (sick and tired)

jag är sjuk. fortfarande.
mår skitdåligt och snart blir jag mer än rejält trött på att ha vatten i lungorna.
om jag ändå kunde göra något vettigt skulle jag åka in till sandviken och hämta ut mina analoga foton från mestadels stockholm i somras. men nu ligger de på fotobaren och väntar. vill.ha.dom.nu.
här ägnar jag mig åt att insupa modeinspiration, bläddra i tidningar och nu ska jag nog minsann hämta lite dyr glass innan jag sjunker ner under täcket igen med en god bok. som sagt, det är jobbigt att vara sjuk. jag bifogar lite webcambilder eftersom ni alla så gärna vill ta del av mitt spännande liv.

28. (i blame it on the season)

om jag inte vore sjuk skulle jag nog gå ut och försöka fånga vinden som blåser genom träden på bild. men istället stannar jag inne och ser på film och försöker fota mina axlar och sådär.

här får ni några snapshots som jag ju brukar ta när jag ser film på datorn.
Paris, je t'aime:


















The Mother:

27. (high heels have got me falling down on my knees)

jag vet inte när jag började blogga. femman-sexan någon gång kanske. jag har haft fler bloggar än jag har fingrar. jag har provat de flesta portaler och jag tror att jag har haft elva stycken bara här på blogger.
jag tror att den här kan vara den jag hållt på med längst. om inte, så i alla fall den jag står mest för. visst är jag inte samma person som den julia jag läser om i början av bloggen, men utvecklingen är fin. och det är fint att dela den med er.







jag köpte nya skor här om dagen. Elina var inte sen att prova dem, som ni kan se.