(jag visste inte vem jag var men jag visste att jag var din)

att jag bloggar för mig själv är sedan länge glömt. utan kommentarer och med få besökare är det som om jag skrumpnar bort. bloggen skrumpnar i alla fall.

här blommar det i träden och jag motionerar med rädsla för björnar och våld.
om han var här skulle jag anförtro honom saker för att vara sann mot mig själv.
och om hon var här skulle jag hjälpa henne att skratta oftare för att vara sann mot henne.
(jag har beskrivit det som en chans att rädda en själ, och jag tror jag kommer att gå in för det)