I NEED A PENCIL, PIECE OF PAPER.

du: vad tänker du på?
jag: jag skapar dikter i huvudet... eller egentligen inte. jag skapar blogginlägg i huvudet, så skadad är jag.
du: haha. vad skulle du skriva nu då?
jag: att det är fint att gå bredvid dig. att våren känns som en nystart, även psykiskt. och så skulle jag skriva om de där fåglarna, ser du dem?
du tittar upp mot fåglarna.
du: vad skulle du skriva om dem?
jag: att de flyger i takt med våra steg, med mina tankar. och att tre av dem flyger i klunga och att en är utanför. jag skulle skriva om hur lätt det är att hamna utanför och hur svårt det är att ta sig in igen. ser du nu? att en av fåglarna försöker ta sig till den utstötta? den lyckas nästan innan den väder tillbaka. lite rädd att förlora sin position i innegänget.
du ler och skakar på huvudet.
jag: och så skulle jag skriva om luften. att den luktar jord och blod och är kall men inte torr och att det känns skönt att gå snabbt. och att jag blir vemodig av vårdoften.
och sedan är vi framme.

tyvärr var du ju inte med på min promenad hem från bussen, så konversationen ägde rum i mitt huvud.
förresten, det här är humor.