Fastän problemet var bådas brydde jag mig inte ett skit. Jag visste att det var för att det var just han. Som om hans ord inte får någon slagkraft.
jag tänkte ju bara på honom. Han som ser ner mot bildens vänstra hörn och som jag skulle göra oändliga collage av i mina inspirationsböcker om han bara gav mig ett startskott.
samtidigt vet jag att jag inte har något som saknas i hans liv.
JAG HAR INGET HAN BEHÖVER.
jag planerar min undergång noga. väljer kläder, frisyr och sminkning.
vet att snart kommer bröstet göra ondare än på länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar