hemma från skåne och danmark.

julia sitter vid datorn och huvudet snurrar och förkylningen har tagit ett hårt grepp om hennes kropp. och det är en ny dag i en tråkigare ort än de hon nyligen besökt. köpenhamn var fullt av poliser och julia och hennes kamrater skrek sig hesa genom dagarna och nätterna, om inte publikt så i alla fall mentalt.
julia tänker på den julia som för mindre än ett dygn sedan satt på ett tåg som åkte snabbtsnabbt norrut och tänkte på det som hände. försökte sortera upp bra och dåliga känslor i huvudet. men egentligen, varför ens sortera? försök känna, julia. försök att leva mitt i det känslorus som var du de senaste dagarna och allt du tänkte på som ingen annan än du hörde var fint. inget var dåligt. känn vad fan du vill, för kanske är det det här du har väntat på, julia. kanskekanske. konstruerade känslor blir riktiga, heta för att nästa minut försvinna och fuck it och ingen vet vilka julia tänker på när hon skriver det här och kanske är det bäst om de aldrig får veta. för han och han och han med stort H i julias tankar och fuck it fuck it fuck it och nu pratar vi aldrig om det här igen, okej?

men demostrationen och hela resan och gemenskapen och nya vänner och sånt var hur fint som helst. gå med i ung vänster om du vill förbanna kapitalismen tillsammans med nyfunna vänner.