young love.

När jag väntade på bussen idag såg jag något så sött. En kille som jag vet vem det är, stod med en jämnårig tjej. Jag tänkte att hon såg ut som en bra tjej, söt och så. Jag tror de går in nian och han skulle precis som jag ta bussen hem. Hans vän stod med honom och väntade. De stod och pratade om ingenting, småretades lite. Ju längre tiden gick, desto tydligare blev det att hon ville ha en kyss av honom. Hon tog på hans arm, lutade sig mot honom. Jag tror även han ville pussas, men han var för blyg. Det var så fint att kolla på; två osäkra, kära högstadieungdomar på en busshållplats. Jag såg hur hennes ansikte var lite för nära hans och hur osäker han blev av det. När bussen kom såg hon lite uppgiven ut en sekund, innan han böjde sig fram och gav henne en snabb kyss. Jag log i kanske en kvart efteråt.

Allt, och då menar jag allt, den senaste tiden har cirklat kring kärlek och tvåsamhet. Mina vänner blir kära. De är lyckliga. Efter ett tag är de inte alls lyckliga, de går omkring med tunga, krossade hjärtan. Men då är det som om deras kärlek gått över på någon annan av mina vänner som blir lycklig... och så går det runt. Och i mitten av karusellen står jag och fattar liksom ingenting.