Jag lyssnar på Markus Krunegård. Just nu ekar Sörmlandsleden ut. Benny tar vid. Fint med två nya skivor på en gång. Mer att gräva i. Tror jag gillar den här mer. Lev som en gris dö som en hund.
Hey there, säger Basshunter och jag hatar honom.
På spotifybannern står det "Lyssna på Markus Krunegårds nya album". Jag känner mig lite fånig. Uträknad och förutsägbar. Jag gör ju som de säger åt mig.
Jag tänker på natt- och dagdrömmarna jag haft om den här mannen. Passar in de och lite tv-seriescener med textrader. Känner mig nöjd för att det funkar. Vilket jävla låtsasliv jag lever.
Jag har känt mig lite nere de senaste dagarna. Har inte riktigt räckt till så som jag vill, har inte känt mig nöjd, grubblat för mycket. Den här hösten verkar mest vara skit. Mamma blir så mycket sämre, men vi skrattar bort det, hon och jag. Och det är fint. Hemtjänsten kommer varje morgon och hjälper henne duscha och klä sig. Det är skönt för då får jag mer tid, kan ta det lugnt och tänka på annat. Jag kommer hem från skolan och är trött. Och jag är trött på att vara trött och jag är väldigt trött på att allt är så förbannat vanligt och samma.
Och det vore fint om en Ellinor sov i sängen här i datorrummet, för lakanen ligger fortfarande i och Markus ligger på kudden och väntar. Kom hit när du vill, vännen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar