drömmer om stella mccartney och prada, som om jag på riktigt tror mig bli lyckligare med citrusprint, vita vidder och paljetter i garderoben. jag sluter ögonen, har haft huvudvärk hela dagen. jag dricker mangojuice och lyssnar på det sista i Bob Hanssons Vips så blev det liv. han är bra som vanligt. han vet precis som jag att livet inte kan fortsätta som det är. han vet att om några decenium, inte om lång tid alls, kommer jorden att vara full av flyktingströmmar. överalltifrån kommer människor att fly från och till en säker död. växhuseffekten är inne i sin sista fas, forskarna är eniga. och om nittio år finns inget mänskligt liv på planeten jorden.
framtiden är hård. jag som trodde att jag varit realistik i mina drömmar, visade mig vara naiv som vanligt. hurfan ska man kunna leva som ung i det här samhället?
jag vet inte vad jag vill. jag vet inte vad jag vill.
lördag 26 februari 2011
fredag 25 februari 2011
17. (och jag som försökte förminska dig)
vi höll på att säga hej då. du ville egentligen inte prata just då, så det var ju lika bra att vi slutade med det, tänkte jag. jag blev ledsen, började nästan gråta. vet än idag inte riktigt varför, kanske för att jag väntat på dig i timmar. kanske hade det ingenting alls med dig att göra. du som precis skulle lämna mig ensam i min säng, blev orolig. du gjorde det till ditt uppdrag att trösta mig, vi fick inte säga hej då förrän jag slutat gråta. din röst brydde sig, dina ord lugnade. jag slutade gråta.
min egen upprepade lögn har rivit så många gånger.
jag måste lova mig själv: aldrig igen.
du tog en plats som ingen annan tidigare tagit, jag ska aldrig mer förneka det.
min egen upprepade lögn har rivit så många gånger.
jag måste lova mig själv: aldrig igen.
du tog en plats som ingen annan tidigare tagit, jag ska aldrig mer förneka det.
torsdag 24 februari 2011
måndag 21 februari 2011
15. (i have trouble sleeping and being honest to myself)
jag har inte bara lett krystat på ett webcamkort idag. jag har även hunnit med att ta ut noter på gehör, trots min omusikalitet. jag har svalt snor, hostat, nysit. jag har läst ut Tysk Höst, som är en förbaskat bra skildring av ett trasigt land. jag har varit rädd för en eventuell kärnkraftverksolycka. jag har repat teater med mina favorittjejer.
om ni vill veta hur en sån här dag låter, så har jag gjort en spellista med dagens mest spelade låtar. klicka på bilden för att komma dit.
fredag 18 februari 2011
13. (i natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut)
i natt hånglade jag och rebecca scheja.
varför vaknar man?
varför vaknar man?
tisdag 15 februari 2011
onsdag 9 februari 2011
11. (oh my god)
- det som händer är inte sånt man pratar om. jag pratar inte om smutsigheten efter en kväll framför datorn. jag pratar inte om den där kvällen för någon vecka sedan när jag inte kunde somna för att jag grät så att näsan blev helt igentäppt. jag pratar inte om ensamheten, den som inte är permanent, men som ibland dyker upp förklädd till självinsikt.
- en facebookuppdatering från oväntat håll och en julia som nästan skriker in i kudden av glädje och ler stort mot spegeln och förbannar sin jävla naivitet. men somliga ljus brinner aldrig ut.
- igår bytte jag lakan. det är så jävla tråkigt att gå vidare.
- och så vill jag ha vår. typ nu. jag vill ha vårvindar och evighetslånga stockholmspromenader och hallon i en plastlåda och killen med cigaretten och pratet som flyter på och är ytligt men känns meningsfullt.
- och förlåt tjatet, men:
måndag 7 februari 2011
10. (när han ser på dig som om han menar att din rodnad på kinden och din hashlätta andning är allt han behöver)
lagar godaste maten och knarkar kändisförälskelser. det känns helt okej.
onsdag 2 februari 2011
9. (ett steg framåt två steg bakåt osv)
De säger jag skiter i allt, men det skiter jag i.
kan man inte bara få spola fram tiden och slippa leva för ett tag?
kan man inte bara få spola fram tiden och slippa leva för ett tag?
tisdag 1 februari 2011
8. (ack, emmabodafestivalen 2010)
Måndag
Typmening: Nu är vi på väg!
Jag blev utmattad av att bära väskor. Köpte engångskameror, Ella pussades. Vi åkte till Stockholm och jag plågade Ella med musikalmusik. Så småningom sallad på Waynes i Vällingby. Skittunga väskor. Handlade mat. Kom i perfekt tid till bussen. Drack te, lyssnade på Oskar Linnros, gick barfota till toan och allt var så underbart somrigt.
Tisdag
Typmening: Fan, vad tungt det är att bära de här jävla väskorna; jag dör snart.
Upp tidigt för att sedan springa till bussen och tunnelbanan. Skittunga väskor. Väntan på festivalbussen. Kom fram tidigare än planerat. Åt ohälsosamt många mackor med mjukost. Hälsade på campet. Ställde upp tältet. Chillade med Smirnoff. Gick och la oss vid elva och sov till tio.
Onsdag
Typmening: Du har langos på näsan!
Dansade till Crystal Fighters i regnet. Träffade Jen och Ven för första gången, en tysk och en arborist. Somnade sent i en kombi efter en hel del tillsammansgung.
Torsdag
Typmening: Gurkan i Smålandsrullen är halva grejen!
Åt min första smålandsrulle, älskade den. Dissade Hoffmaestro för att sova. Sedan Peter Morén, Babian, Hästpojken, Billie the vision & the dancers, Radio Dept, Parken och Johnossi. Jag och Ella agerade hjältar när en tjej fick en astmaattack. Sen hängde vi på fetaste efterfesten och fick godaste gratismaten och bästa gratisölen.
Fredag
Typmening: Fan vad kallt det är, ska jag gå och kramas med Axel eller?
Trummor och orgel, I'm from Barcelona, The Very Best, en dryg kille som försökte flörta med mig, jag kissade nästan på mig och sen flydde jag under Kapten Röd. På kvällen Friendly Fires.
Lördag
Typmening: Trädmannen klättrar seriöst i träd.
Sitta på marken och lyssnar på Bye Bye Bicycle. Sen Makthaverskan. Trött dag, smålandsrullar och på kvällen under månskenet: Crystal Castles. Lite senare, lite sämre: Maskinen. Somnade återigen i en bil efter att killen bredvid mig fått massiv huvudvärk.
Söndag:
Typmening: Min axel luktar Axel!
Vaknade i bilen, gick till Ella. Packade ihop, satte oss utanför och kom iväg med första bussen. Vi snackade med Jen och Ven och Axel vad opepp på att ta ner repet. Sov i bussen, fick skjuts upp till Årsunda. Lyssnade på Hello Saferide och Navid Modiri & Gudarna, samt P3. Väl hemma avla jag rapport, duschade och drack stora mängder te ihop med en massa mackor.
det var sannerligen back in the days! men vad säger ni, ses vi i smålandsskogen i sommar?
Typmening: Nu är vi på väg!
Jag blev utmattad av att bära väskor. Köpte engångskameror, Ella pussades. Vi åkte till Stockholm och jag plågade Ella med musikalmusik. Så småningom sallad på Waynes i Vällingby. Skittunga väskor. Handlade mat. Kom i perfekt tid till bussen. Drack te, lyssnade på Oskar Linnros, gick barfota till toan och allt var så underbart somrigt.
Tisdag
Typmening: Fan, vad tungt det är att bära de här jävla väskorna; jag dör snart.
Upp tidigt för att sedan springa till bussen och tunnelbanan. Skittunga väskor. Väntan på festivalbussen. Kom fram tidigare än planerat. Åt ohälsosamt många mackor med mjukost. Hälsade på campet. Ställde upp tältet. Chillade med Smirnoff. Gick och la oss vid elva och sov till tio.
Onsdag
Typmening: Du har langos på näsan!
Dansade till Crystal Fighters i regnet. Träffade Jen och Ven för första gången, en tysk och en arborist. Somnade sent i en kombi efter en hel del tillsammansgung.
Torsdag
Typmening: Gurkan i Smålandsrullen är halva grejen!
Åt min första smålandsrulle, älskade den. Dissade Hoffmaestro för att sova. Sedan Peter Morén, Babian, Hästpojken, Billie the vision & the dancers, Radio Dept, Parken och Johnossi. Jag och Ella agerade hjältar när en tjej fick en astmaattack. Sen hängde vi på fetaste efterfesten och fick godaste gratismaten och bästa gratisölen.
Fredag
Typmening: Fan vad kallt det är, ska jag gå och kramas med Axel eller?
Trummor och orgel, I'm from Barcelona, The Very Best, en dryg kille som försökte flörta med mig, jag kissade nästan på mig och sen flydde jag under Kapten Röd. På kvällen Friendly Fires.
Lördag
Typmening: Trädmannen klättrar seriöst i träd.
Sitta på marken och lyssnar på Bye Bye Bicycle. Sen Makthaverskan. Trött dag, smålandsrullar och på kvällen under månskenet: Crystal Castles. Lite senare, lite sämre: Maskinen. Somnade återigen i en bil efter att killen bredvid mig fått massiv huvudvärk.
Söndag:
Typmening: Min axel luktar Axel!
Vaknade i bilen, gick till Ella. Packade ihop, satte oss utanför och kom iväg med första bussen. Vi snackade med Jen och Ven och Axel vad opepp på att ta ner repet. Sov i bussen, fick skjuts upp till Årsunda. Lyssnade på Hello Saferide och Navid Modiri & Gudarna, samt P3. Väl hemma avla jag rapport, duschade och drack stora mängder te ihop med en massa mackor.
det var sannerligen back in the days! men vad säger ni, ses vi i smålandsskogen i sommar?
onsdag 26 januari 2011
fredag 21 januari 2011
6. (stockholmstankar från augusti)
minns ni att jag var i Stockholm i agusti och såg Oskar Linnros på Mosebacke? det gör jag.
jag hade med mig datorn, satt med den i knät i min vandrarhemssäng och kände mig så fri och härligt ensam. jag tog också långa promenader och träffade ett par vänner. men mest var jag ensam på mina favoritgator. såhär skrev jag då:
"Jag känner en viss lukt av fotsvett, anar att den kanske kommer ifrån mig själv. Känslan av att vara långt hemifrån kommer definitivt från den asiatiska tjejen under mig. Hon har en Stockholmskarta på sin säng. Det slår mig plötsligt, att fastän jag en besökare i den här staden, behöver jag ingen karta. Jag hittar överallt i denna den minsta av storstäder. Där ljög jag. Men hittar jag inte chansar jag bara. Det är nog det som skiljer mig från mina vänner när de besöker staden. Att jag har valt att känna mig hemma, har valt att promenera långt och studera förorternas förhållande till varandra. Jag har valt att säga "den här staden är min" medan de har nöjt sig med att vara främlingar.
Ack, om jag inte älskade den här staden så passionerat, vad vore den då för mig? Ett stort grått hål ditt människor av någon märklig anledning verkar sugas? En plats, precis som alla storstäder, där människor går under, förfaller? Eller är själva fenomenet "stad" i sig ett bevis på människans förfall? (Jävla hippietankar)
Husen vid Katarina kyrkobacke tycks viska hit kommer inga alls, tiden står stilla här. Åt ena hållet ligger hela staden, vänder jag mig om tornar kyrkan upp sig, majestätiskt. Det är så oerhört uttänkt. Var finns den moderna aktitektur som på allvar kan mäta sig med den här?
Här finns undangömda parker och jag går drömmande förbi husen med fantasier om att sitta på de mysiga balkongerna. Jag hittar en skolgård som vore idealisk för samlag. Den här skolan har jag aldrig sett, borde jag ha gjort det? I en park med utsikt över staden sitter ett gäng creddiga människor och firar någon i sällskapets födelsedag. Skålar i bubbel och sjunger högt. Jag kommer på mig själv med att kolla efter kända bloggare. Jag sätter mig ner i en park, strax ovanför deras. Blir rädd eller kanske bara förnuftig när en man kommer ut ur buskarna och börjar snorta något från bänken bredvid mig. Jag fortsätter österut.
En korsning, ljus och tunnelbanedoft vittnar om mänskligt liv. Det här är bort från turisttråken, bara jag och mina lappar och människor jag aldrig kommer att lära känna. Här finns eventuella framtida adresser, flottyrlukt som blandas med blomdoft. Jag låtsas hela tiden att jag är på väg hem, knäppt eftersom jag vet att jag redan är hemma.
Ska jag någonsin ta livet av mig, så ska jag hoppa från Fjällgatan. Vilken grand finale! Falla och se ut över hela Stockholm, krossas mot bilvägen och tillslut bli överkörd av en buss mot Nacka. Jag står kvar vid räcket så länge att familjen som köpte glass när jag kom har hunnit äta upp dem och gått när jag lämnar vyn för den här gången. Jag skrattar högt för att det är så ljöjligt vackert och för att jag är så glad. I backen ner möter jag tre joggare på rad.
Min promenad var längre än såhär. Jag fortsatte till parker jag aldrig varit, bostäder där jag såg rätt in i människors liv. Påslagna TV-apparater, kvinnor som lagar mat, en tonårskille som dricker något, stående vid matbordet med kepsen på. Den här stan är som en IKEA-katalog med all sin perfektion.
Efter en icke välsmakande pasta på en pizzeria, fortsätter jag ner på bekanta Ringvägen. Sätter mig på en bar på Götgatan, dricker en Corona, sträcker ut benen över en stol, ser på folk och läser några sidor ur Albert Camus Främlingen. Jag tar tunnelbanan från Skanstull til Slussen. Köper kondomer och cigg på Pressbyrån. Kondomerna mest för att man vet ju aldrig och ciggen för att jag kan. För ett år sedan hade jag inte köpt varken det ena eller det andra. Jag sätter mig på det där stället där jag drog mitt första halsbloss och röker en Lucky Strike. Lite berusad, lite hög på nikotinkick går jag de sista stegen till min port och får svårt att somna när en rumskamrat snarkar.
Vad ska jag skriva om tisdagen?
Jag borde kanske skriva om hur fint det är att träffa Melica och vandra runt på favoritgator på Södermalm? Jag borde kanske skriva om ensamhet och regn i väntan på en konsert som blev uppskjuten en timme på grund av vädret? Jag borde kanske skriva om vilken jävla bra konsert det var och att Oskar Linnros är lika snygg i verkligheten? Jag borde kanske skriva att jag fick köpa öl fastän jag glömt mitt leg och att jag blev bjuden på bubbel? Jag borde kanske skriva om de finaste handskakningarna i mitt liv och hur jag fick den där mörka, älskade blicken rakt in i mina ögon och tänkte att dör jag nu, dör jag lycklig? Jag borde kanske skriva om att jag vågade börja prata med Kisa och att vi hade ett väldigt fint samtal tills han var tvungen att dra vidare?
Kanske borde jag skriva om hur bittert och samtidigt vackert det är att promenera de få minutrarna hem över slussen och se upp mot Södra Teatern med något drömskt i blicken?
Men jag vet inte."
jag hade med mig datorn, satt med den i knät i min vandrarhemssäng och kände mig så fri och härligt ensam. jag tog också långa promenader och träffade ett par vänner. men mest var jag ensam på mina favoritgator. såhär skrev jag då:
"Jag känner en viss lukt av fotsvett, anar att den kanske kommer ifrån mig själv. Känslan av att vara långt hemifrån kommer definitivt från den asiatiska tjejen under mig. Hon har en Stockholmskarta på sin säng. Det slår mig plötsligt, att fastän jag en besökare i den här staden, behöver jag ingen karta. Jag hittar överallt i denna den minsta av storstäder. Där ljög jag. Men hittar jag inte chansar jag bara. Det är nog det som skiljer mig från mina vänner när de besöker staden. Att jag har valt att känna mig hemma, har valt att promenera långt och studera förorternas förhållande till varandra. Jag har valt att säga "den här staden är min" medan de har nöjt sig med att vara främlingar.
Ack, om jag inte älskade den här staden så passionerat, vad vore den då för mig? Ett stort grått hål ditt människor av någon märklig anledning verkar sugas? En plats, precis som alla storstäder, där människor går under, förfaller? Eller är själva fenomenet "stad" i sig ett bevis på människans förfall? (Jävla hippietankar)
Husen vid Katarina kyrkobacke tycks viska hit kommer inga alls, tiden står stilla här. Åt ena hållet ligger hela staden, vänder jag mig om tornar kyrkan upp sig, majestätiskt. Det är så oerhört uttänkt. Var finns den moderna aktitektur som på allvar kan mäta sig med den här?
Här finns undangömda parker och jag går drömmande förbi husen med fantasier om att sitta på de mysiga balkongerna. Jag hittar en skolgård som vore idealisk för samlag. Den här skolan har jag aldrig sett, borde jag ha gjort det? I en park med utsikt över staden sitter ett gäng creddiga människor och firar någon i sällskapets födelsedag. Skålar i bubbel och sjunger högt. Jag kommer på mig själv med att kolla efter kända bloggare. Jag sätter mig ner i en park, strax ovanför deras. Blir rädd eller kanske bara förnuftig när en man kommer ut ur buskarna och börjar snorta något från bänken bredvid mig. Jag fortsätter österut.
En korsning, ljus och tunnelbanedoft vittnar om mänskligt liv. Det här är bort från turisttråken, bara jag och mina lappar och människor jag aldrig kommer att lära känna. Här finns eventuella framtida adresser, flottyrlukt som blandas med blomdoft. Jag låtsas hela tiden att jag är på väg hem, knäppt eftersom jag vet att jag redan är hemma.
Ska jag någonsin ta livet av mig, så ska jag hoppa från Fjällgatan. Vilken grand finale! Falla och se ut över hela Stockholm, krossas mot bilvägen och tillslut bli överkörd av en buss mot Nacka. Jag står kvar vid räcket så länge att familjen som köpte glass när jag kom har hunnit äta upp dem och gått när jag lämnar vyn för den här gången. Jag skrattar högt för att det är så ljöjligt vackert och för att jag är så glad. I backen ner möter jag tre joggare på rad.
Min promenad var längre än såhär. Jag fortsatte till parker jag aldrig varit, bostäder där jag såg rätt in i människors liv. Påslagna TV-apparater, kvinnor som lagar mat, en tonårskille som dricker något, stående vid matbordet med kepsen på. Den här stan är som en IKEA-katalog med all sin perfektion.
Efter en icke välsmakande pasta på en pizzeria, fortsätter jag ner på bekanta Ringvägen. Sätter mig på en bar på Götgatan, dricker en Corona, sträcker ut benen över en stol, ser på folk och läser några sidor ur Albert Camus Främlingen. Jag tar tunnelbanan från Skanstull til Slussen. Köper kondomer och cigg på Pressbyrån. Kondomerna mest för att man vet ju aldrig och ciggen för att jag kan. För ett år sedan hade jag inte köpt varken det ena eller det andra. Jag sätter mig på det där stället där jag drog mitt första halsbloss och röker en Lucky Strike. Lite berusad, lite hög på nikotinkick går jag de sista stegen till min port och får svårt att somna när en rumskamrat snarkar.
Vad ska jag skriva om tisdagen?
Jag borde kanske skriva om hur fint det är att träffa Melica och vandra runt på favoritgator på Södermalm? Jag borde kanske skriva om ensamhet och regn i väntan på en konsert som blev uppskjuten en timme på grund av vädret? Jag borde kanske skriva om vilken jävla bra konsert det var och att Oskar Linnros är lika snygg i verkligheten? Jag borde kanske skriva att jag fick köpa öl fastän jag glömt mitt leg och att jag blev bjuden på bubbel? Jag borde kanske skriva om de finaste handskakningarna i mitt liv och hur jag fick den där mörka, älskade blicken rakt in i mina ögon och tänkte att dör jag nu, dör jag lycklig? Jag borde kanske skriva om att jag vågade börja prata med Kisa och att vi hade ett väldigt fint samtal tills han var tvungen att dra vidare?
Kanske borde jag skriva om hur bittert och samtidigt vackert det är att promenera de få minutrarna hem över slussen och se upp mot Södra Teatern med något drömskt i blicken?
Men jag vet inte."
söndag 16 januari 2011
5. (du kanske kände dig levande, men det berodde bara på att du visste att det inte kunde fortsätta, att den där mannen egentligen inte älskade dig)
jag förlorar mig i långa texter på min datorskärm, blått ljus som enda sällskap. jag prioriterar bort viktigheter, istället låter jag hela min själ genomleva dagarna drömmandes om andra platser. platser med berg, öknar, stränder. svartjobb, dåligt humör, brännande sol. för att hitta sig själv måste man förlora sig själv först, säger de med hud som tycks nästan ärrad av flera års långa resor. det är snobbism i sin bästa form, det är resehistorier som får mig att vilja dra nu nu nu och det skapar ångest om att jag inte lyckas leva här och nu nu nu.
min kalender förblir lika fullklottrad, jag får ingenting gjort.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
