"Being no poet, having no fame, Permit me just to sign my name" - Maria Callas

torsdag 24 september 2015

6. (back in style)

spenderade början av sommaren med estetikporr i form av Twin Peaks.







tisdag 22 september 2015

5. (men are not a new sensation, I've done pretty well I think)

2015, en berättelse om sängkamrater:

sista gången vi ligger med varandra vet jag inte att det är sista gången än. han säger åt mig vad jag ska göra, puttar ner mig på sängen. hans blick är hård på mig där han står bredvid. "kom!", befaller han, "visa mig". spänningen har varit tryckt hela veckan, vi försöker lätta på trycket. jag gråter i alla fall inte längre.

---

jag är i Sverige igen. jag saknar den förra mannen, hatar honom, älskar honom. jag hamnar hemma hos någon jag varit med förut. vart skulle jag annars ta vägen?
hans händer är inte nog. de smeker för löst. när jag ber honom ta i förstår han inte vad jag menar.

---

hans lägenhet är stor. två våningar, östermalm, inredd av någon han hyrt in.  ibland är vi nästan förälskade, oftast inte. han är trygg, men velig. han är man, men pojke. hans kön är vackert, hans örfilar så precisa. när han slutar ta i är det långsamt, passionerat. sedan handen hårt mot huden igen.

---

jag tänker på hans stora kropp i sängen morgonen efter. blicken förvirrad och nyvaken, det blonderade håret rufsigt. han är känd, igår drack vi med hans livvakt. hans ögon som sett så mycket och nu ser de mig. han var alltid öm och kelig, inget anades av hans hårda scenpersona bortsett från ärren över bröstkorgen. jag lät fingrarna löpa över dem. men nu är det morgon och jag är påklädd, redo att lämna hotellet. den gamla, massiva kroppen och pojkig blick. "vi kan väl hålla kontakten?", ber han.

---

han vill att jag ska vara imponerad. tvåbarnsfarsan är ensam hemma, bjuder på champagne och lagar ostronsoppa, hummer, krabba, kräftor. opera ekar mellan väggarna, det är så högt till tak för att vara Stockholm. vi delar säng fastän jag planerat att åka hem. han betalar en taxi åt mig när vi är klara.

---

det är andra gången vi ses, men vi har hörts nästan varje dag. det är en kylig vårdag i Köpenhamn. han ska gå till jobbet, men min blick distraherar honom. när han trycker ner mig på sängen tar han varken av sin skjorta, sin vigselring eller min klänning. hårt, snabbt, det gör ont, jag älskar det. han lämnar mig med resten av hotellfrukosten.

---

ett annat land, dyrt hotell, champagne. jag är vacker, jag är en gudinna, men inte hans. han är äcklig, vulgär i sitt pengaviftande, oattraktiv. han är tjatig, oförstående, oförskämd. mitt i samlaget inser jag att det här inte går, att jag inte vill. jag böjer bak huvudet och stönar så sexigt jag kan. han kommer, det är över.

---

han puttar ner mig mellan hennes ben. jag tror det knappt själv, så jag frågar om jag får. det får jag.
efteråt berömde hon mig, hon gör det fortfarande. efteråt berättade hon att han hade sett henne i ögonen hela tiden.
efteråt drömde jag om honom i en vecka.

---

jag låtsas att jag vill ha honom, eftersom han vill ha mig. ytterligare en pappa, ytterligare ett tomt hem. dessa ensamma män som bjuder på mousserande vin och säger att jag är vacker. hur många är de? hur många ska de bli?
han har redskapen i en väska. det mesta i svart läder. han tror nog själv att han är väldigt generös och omtänksam, men i själva verket är han egoistisk.
under sommaren mailade han mig. ville berätta att vi hade en sådan kontakt, att det var speciellt. jag kräktes inombords.
jag kan fortfarande känna hur det doftade i hans hus.

---

vi ses i Sundbyberg. tvåbarnsfader igen, mer champagne, tom lägenhet (när ska detta sluta?). han är trevlig, men älskar att prata om sig själv och sin designkarriär. vi har båda det väldigt trevligt, fastän han röstar blått. han får in nästan hela handen i mig. jag tänker att vi ska höras igen, men det gör vi aldrig.

---

han är allt jag inte visste att jag behövde. han bjöd på bubbel, tog hem mig några kvarter ner, till sin tomma lägenhet. en hård hand mot halsen, som för att testa. jag bjuder in honom att fortsätta. jag röker i fönstret. inga underkläder på mig, han ser rakt in mellan mina ben. han lägger sin hand på mig, i mig. jag blåser ut rök mot S:t Eriksplan. på morgonen vill jag inte gå därifrån.

---

han är svensk, men vi är i Tyskland. han är tanig, pojkig, kulturelit to be. när han klär av sig naken blir han flera gånger snyggare.
"jag har aldrig blivit bjuden på frukost hemma hos någon kille förut", berättar jag. det tycker han är märkligt och balanserar tekopparna till deras plats bredvid askopparna.

---

vi ses i Kreuzberg, men han bor i Friedrichshain. han har köpt sin lägenhet och hans mor är på besök. vi smyger. när han blir upphetsad rycker han till.
på morgonen ligger jag i hans rum, på madrassen på golvet och röker. jag spelar musik, bläddrar i ett av hans flera hundra modemagasin. han berättar om sin parfym, hur han vill lukta som ett objekt, som en snyggt designad möbel. han har en axelväska, men han bär den under armen. det är tydligen fashion.

---

vi börjar hångla på dansgolvet efter att först ha dansat nära, nära. hon är kort, men har ett ansikte som Beatrice Eli. hon säger "du behöver inte åka hem själv". hon får följa med, fastän det inte är lämpligt. vi trängs på min tältsäng. när hon går ber hon mig att ligga kvar.

---

han har köpt brunt. vi röker på hans hotellbalkong, lyssnar på hiphop, äter room service. han stoppar pengar innanför min bh bara för att det ser snyggt ut. när vi knullar viskar han incestfantasier i mitt öra.
det var två fantastiska dagar.

---

bland det första han säger till mig ikväll är "jag har läst din blogg".
jag har vetat vem han är i många år nu. vi har en tendens att röra oss i samma sammanhang. men vi har inte förut pratat.
"vi ska inte ligga med varandra", försäkrar han efter att han bjudit hem mig. "jag har bara en säng, men den är stor. vi kan sova i varsin ända." det gjorde vi inte.
sedan dess är allting förändrat. vi har samtal som aldrig tar slut medan vi fyller askopparna till bristningsgränsen. han är den enda kroppen jag rör vid, den enda mannen jag vaknar bredvid. jag känner hans andetag i mitt öra dagligen. inga andra finns. inga andra borde någonsin få finnas. jag förstår vad det är jag sprungit från, vad det är som skadat mig. jag förstår varför jag ständigt jagat efter kärlek, jag förstår hur det ska kännas.
han säger till mig att jag är perfekt, att han gillar mig mer än jag tycker om honom. men det är omöjligt.