18. (så gammal som jag är)

drömmer om stella mccartney och prada, som om jag på riktigt tror mig bli lyckligare med citrusprint, vita vidder och paljetter i garderoben. jag sluter ögonen, har haft huvudvärk hela dagen. jag dricker mangojuice och lyssnar på det sista i Bob Hanssons Vips så blev det liv. han är bra som vanligt. han vet precis som jag att livet inte kan fortsätta som det är. han vet att om några decenium, inte om lång tid alls, kommer jorden att vara full av flyktingströmmar. överalltifrån kommer människor att fly från och till en säker död. växhuseffekten är inne i sin sista fas, forskarna är eniga. och om nittio år finns inget mänskligt liv på planeten jorden.

framtiden är hård. jag som trodde att jag varit realistik i mina drömmar, visade mig vara naiv som vanligt. hurfan ska man kunna leva som ung i det här samhället?
jag vet inte vad jag vill. jag vet inte vad jag vill.