storstadsblues

"Being no poet, having no fame, Permit me just to sign my name" - Maria Callas

onsdag 19 april 2017

6. (and after all it's just another day)


frukosten uppäten. jag tar en cigg till det sista av mitt te. den smakar semester. jag har rökt tillräckligt mycket under varma morgnar i mitt liv för att känna igen smaken. går runt kvarteret med ciggen i handen och röker den till utsikten över skylinen. tröttnar aldrig på den. lite lätt dis vid horisonten, men lång sikt. håret torkar i solen, en sopbil åker förbi. jag går upp till mitt rum för att se en vän i Vem vet mest? han åker ut. vet att jag måste ta mig hemifrån, vattnet är avstängt idag.

Untitled

tar mig till skolan för att gå på toaletten, tar mig till gallerian för att köpa hörlurar. sedan på tunnelbanan mot Diamond Hill. jag är ett huvud längre än alla andra. jag är blond och min hud så blek att jag säkert kommer att bränna mig idag.

Untitled

Untitled

kommer fram till dagens utflyktsmål. går omkring bland andra turister i parken. träden är så perfekta att de se ut som om de är gjorda av plast. bakom stenblock finns högtalare som spelar musik och utger en sådan där buddistisk stämning, det finns trots allt ett kloster här. paviljongerna är vackra, naturen anlagd.

Untitled

Untitled

efter att ha långsamt flanerat och hittat ett sådant där gyllene lugn inombords går jag de 4,5 kilometerna hemåt. det är trettiogradig värme och strålande sol så jag tar min tid. jag tar pauser ibland, tittar på hus jag aldrig tidigare sett. möter blickar som säger mig att det inte kommer många turister hit. och så fick de mig. jag som går med kameran i väskan som den jobbigaste sortens resenär, men som får gå den lite snabbare kön Hong Kong residents när det vankas passkontroll vid gränsen. lever i sprickan mellan att höra in och höra ut. jag är exotisk på en exotisk plats, men jag är ju på väg hem. hem till mitt rum i mitt hus i mina kvarter vid mitt universitet. fast ändå, Hongkong blir aldrig mitt.

Untitled

går in i en affär i gallerian vid universitetet och köper mig ett nytt skissblock, ett som är i lämplig storlek att bära med mig. sätter mig i Cornwall Street Park och ritar av en paviljong och de skrivtecken som stavar "slippery floor". jag lyssnar på poddar i mina nya hörlurar, de är vita och duger.

hemåt uppför backen. min dörrs lås fungerar inte. inget händer när jag stoppar in kortet. försöker igen och igen. går ner till receptionen, jag får vänta innan han följer med mig upp. han tror att det är mitt kort som är för smutsigt. han gnuggar på det med fingret. det fungerar fortfarande inte. även hans kort ger noll utslag på låset. dörren är fortsatt stängd. jag får följa med ner igen. han pratar kantonesiska med mig, slänger in ett "sorry" och "sit down". sitter i soffan och stirrar på min mobil tills en kvinna med fysisk, faktisk nyckel öppnar min dörr åt mig. öppnar garderobsdörren när jag kommit in, speglar mig. jag brände mig på axeln och är lite röd i ansiktet också. borde kanske inte gå 4,5 kilometers promenader mitt på dagen. vattnet är tillbaka i kranen. jag sätter på datorn. i Sverige är det mitt på dagen.

när jag redigerat klart bilderna kommer två män och byter batterier i mitt lås.

torsdag 13 april 2017

5. (temporary painless)

alla dofter här i Asien var så annorlunda. jag förfördes av dem, förfärades av dem. när jag varit magsjuk mina första dagar här hade jag så svårt att gå utanför dörren för att det luktade avgaser och aniskryddat kött.
men så plötsligt har de dofterna blivit bekanta, anonyma.
nu upptäcker jag något nytt. det har börjat dofta som något jag minns hemifrån.
på vägen till skolan doftar det syrén och skolavslutning. det doftar av återfuktad jord efter regn. det doftar barndom och Åland: ciggrök och fuktiga pocketbokssidor. det doftar fotsvett och Gaga-parfym som 2012. en ung man går ut ur hissen och lämnar efter sig en doft av en av de parfymer min pojkvän hade på sig när vi började träffas.
det sticker i magen av hälften mys, hälften nostalgi. jag vill vara i nuet, men vill också komma hem. det känns helt okej att lämna klibbig 28-gradig värme snart.

torsdag 30 mars 2017

4. (jag är här)

sitter på lektion just nu. denna gång har jag varit smart nog att ta med mig datorn. denna lektion är veckans värsta. lär mig mycket lite och läraren älskar att prata kantonesiska.

jag tänker en del på skolan, lite mer på framtiden. är allmänt vilsen i livet. har åldersnoja och framtidspanik och allt det där gamla vanliga. men ibland lyckas jag ändå hitta någon sorts lugn i allt kaos.
när jag ska sova ligger jag länge i dvala och tänker. jag tänker på vad jag mår bra av. vad jag önskar mig mer av.
jag tänker på minimalism, att skära ner, att uppskatta mer, få tid över. jag älskar mitt medelklassprivilegium som ger mig chansen att säga att jag vill ha mindre saker, mindre distraktioner, mer kvalitet.

jag läser bloggar, lyssnar på poddar, upptäcker ny musik, försöker avverka punkter på mina att göra-listor. skolans stressigaste veckor är här. har så mycket tråkigt att jag hoppas att uppgifterna aldrig tar slut för vad ska jag göra då? jag försöker att bara tänka på skolan. försöker att inte tänka på män, sexualitet, kärlek och sånt som gör ont. som att min kille precis åkte tillbaka till Sverige efter att ha hälsat på mig.

men snart är jag där. med honom, med alla som betyder något på riktigt. 18 maj.

fredag 17 mars 2017

3. (romantiserar det som redan är glömt)

sommaren 2013! mitt livs bästa sommar! och ändå var jag så förvirrad och så trasig och så ledsen och så ofärdig. en vän gick bort och ska alltid bli ihågkommen. när sommaren började kom jag ifrån ett hjärtekross och tog en vän i handen och så lovade vi att den här sommaren skulle bli vår vilda slampsommar. det gick sådär, för båda. men kul hade vi. alla rökte och drack och vi hade alla en annan kärlekssituation än vad vi har idag. inte mycket har bestått, kan man tycka, men ni är alltid mina vänner.


tisdag 14 mars 2017

2. (jag förklarar och du kommer förstå)

jag skriver dagbok, men inte mycket. jag läser en del, men inte mycket.
jag har kul, men inte mycket.

Hong Kong under mina fötter, Hong Kong är luften jag andas.
nyss deppig, nedstämd, ödesmättad. men idag har jag varit manisk, inspirerad och ambitiös.
idag har jag skrivit cv och ordnat med bokmärkena i webläsaren och varit på föreläsning och gått på hipsterkafé och självdiagnostiserat mitt psyke och tvättat och duschat och försökt organisera grupparbeten och handlat cigg och rensat mina jobbmail och vidarebefordrat kundförfrågnongar och färdigställt en gammal jobbuppgift. huvudet på 120, sitter inte still, tankarna överallt men framför allt på framtiden.

om en vecka är min kille här och det tror jag att vi behöver.
om två månader är jag 25 och vem fan är det liksom.


fredag 6 januari 2017

1. (2016)

dags för Photo Booth-genomgången av 2016. som ni väntat!

"kiss the boys and make them cry", en tröja som bars ironiskt detta år då jag hade fast pojkvän hela året. och fortfarande har förresten. heja oss. 
  

vad är det med när man är skitsnygg i spegeln och sedan lyckas man ändå inte ta någon bra selfie??? mm, det här är från en sådan dag. 


"jag är inte en bröstperson"



hade precis färgat håret och klippt mig så tyckte jag var snygg. 

me when someone knows their grammar.



ovan: pluggade utomhus
nedan: jobbade utomhus. med min chef! på min praktikplats! A Little Nation! jag jobbar där! hur kul!


pluggade en massa. har skrivit kandidatuppsats och sådär. 




just nu har jag kortare och blondare frisyr. jag är i mitt rum - i Hongkong - där jag bor till slutet av maj någon gång. just nu känns allt mest skit eftersom jag varit magsjuk/matförgiftad och alla ovana lukter/maträtter/intryck inte gör under för illamåendet. vill mest vara hemma med min snubbe och somna om i en stor säng. men snart kommer det nog att kännas helt fantastiskt igen. min roommate har jag inte fått träffa än, så har nästan börjat vänja mig vid att bo själv. dumt, för snart bryts den illusionen. 

torsdag 17 november 2016

11. (stop asking questions like you care what I think)

1. Om du hade fått en dotter nu, vad hade du döpt henne till?
Lydia är alltid på toppen av min namnlista

2. Sex utan kärlek eller kärlek utan sex?
Är man en god människa ska man väl svara kärlek utan sex. Men jag tycker inte det är så lätt. Ett liv utan sex skulle vara så förbannat tråkigt. Vet inte. Pass?


3. Har du bra självförtroende?
Ibland. Min självkänsla och mitt självförtroende är mycket sällan synkade.

4. Nämn tre saker på din att-göra-lista?
  1. Nya glasögon
  2. Skriva klart min kandidatuppsats
  3. Köpa enkel flygbiljett till Hong Kong. 

5. Beskriv ditt drömutseende.
När jag var liten ville jag så himla gärna ha brun hy. Har senare förstått vilka privilegium jag fått genom min vita hy. Så jag kanske inte vill ha brun hy ändå? Men samtidigt är det så himla estetiskt snyggt? Eller handlar det här bara om orientalism, fetischism och exotifiering av bruna/svarta kroppar? Är jag bara en förvirrad vit tjej som skrivit något rasistiskt? Hjälp. 

6. Någon du har kysst?
Till Lindemann. Enligt vissa är det något att vara stolt över. Jag vet inte, jag.

7. Har du kvar klädesplagg från då du var liten?
Ja. Nästa fråga.

8. Är du nöjd med din profilbild på Facebook?
Tills jag studerar den för nära.

9. Vad väljer du, godis eller chips?
Vill så himla gärna svara frukt, men kommer framstå som världens cirka tråkigaste person. Men jag köper typ aldrig godis eller chips. Okej, godis då. Eller chips. Fan.

10. Hur uppvaktar man dig?
På ett ytligt plan: har djup röst, viskar något i örat, spenderar kopiösa mängder pengar på mig, är intelligent och allmänbildad
På ett djupare plan: visar att du inte har för avsikt att lämna mig snart, är trevlig att prata med, tycker att jag är rolig, lagar mat, är inte höger

11. Har du rykten efter dig?
Hoppas i hemlighet att jag har det. Är så himla konflikträdd, men i teorin älskar jag skvaller och drama.

12. Din absolut sämsta egenskap?
Kanske just at jag är så himla konflikträdd och inte är så bra på att stå upp för mig själv och mina vänner.

13. Din bästa egenskap?
Är ganska bra på att ge råd, om jag får säga det själv. Och det får jag ju.

14. Kan man vara vän med sitt ex?
Jag lever med ett levande exempel på det. Fasiken vad han är kompis med ett av sina ex. Men om vi tänker allmänt så är jag inte helt säker. Själv är jag så himla sentimental att det ibland alltid kommer hugga till i magen gällande vissa personer jag dejtat, även de som är mina vänner. Det bara är så, det behöver inte ens betyda något. 

15. Har du kysst en kompis?
Så klart.

16. Hade du kunnat ha distansförhållande?
Det hoppas jag innerligt för snart är jag i ett. 

17. Hur lång är du?
174? Tror jag. 

18. En vacker person?

19. Ett boktips?
Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterjahn

20. Bäst just nu?
Att det är filmfestival och att min vinterkappa är så himla snygg. 


snott av Christine
SparaSparaSparaSparaSparaSpara

tisdag 4 oktober 2016

10. (being no poet)

ibland (ofta) när jag går hem från tunnelbanan
lägger jag inte ner den bok jag läser
jag går istället med den uppslagen i mina händer
böjd, försjunken i text
som en krok
ser ibland upp vid strategiskt valda tillfällen för att vara noggrann
inte gå in i glasdörr, inte bli påkörd av bil
hinner också registrera: eventuell blåst, ljus

kan inte låta bli att se mig själv utifrån,
undrar vad de andra här i förorten ser i mig
tänker de "typiskt medelklassen"?
det är lätt att tänka att de tänker "POSÖR!"
speciellt en dag som denna när jag läser poesi
kanske känner de igen sig själva
längtar hem till en bok som ligger bredvid sängen och väntar
kanske känner de avund
för att inte de hittat till orden
för att de gett upp innan de börjat

helst
vill jag bli sedd som en reklampelare
för LITTERATUREN
vill säga "med en bok som vän behöver du inga andra"
vill förklara vad läsandet gett mig
vill så himla gärna att alla ska förstå
att den rösten jag läser poesi med
är den som ligger allra närmast mig själv

onsdag 21 september 2016

fredag 9 september 2016

8. (höst?)

OBLIGATORISK LYSSNING PÅ DENNA BY THE WAY HELT ORELATERAT TILL RESTEN AV INLÄGGET

jag tänker att det är höst hela tiden, fastän det egentligen fortfarande är sommar. så jag svettas på väg till och från universitetet eller praktiken eller min kille, eftersom jag klätt mig i jacka och långärmat.
jag ser fram emot hösten. jag tänker ha koftor och dricka te och sitta på bibliotek och ta promenader och se filmer. alltså ungefär som vanligt, men det känns mer legitimt nu när det blir höst.

hösten kommer dock att bli superstressig. ska plugga dubbelt en månad som om arbetsbördan inte var nog nu. min mest förstående vän såg sorgsen ut när jag berättade det och frågade mig om det verkligen var en så bra idé. för min psykiska hälsa alltså, hon bryr sig.
själv undrar jag mest vad jag har för diagnos.

jag är inte här så ofta som jag vill. jag vill ju blogga egentligen.
kanske inte sådär uppmärksamhetstörstande, pretentiöst, poetiskt som jag oftast gör. det gör jag endast mitt i brusande känslosvall. och faktum är att sedan jag blev lyckligt kär för lite mer än ett år sedan har mitt liv, mitt sinne, varit ganska harmoniskt(?).
men jag tänker att jag kanske kan blogga ändå. om andra saker.
vill ni det? läser ni fortfarande? skriv en liten kommentar om ni vill att jag börjar blogga mer?
jag saknar ju er.

måndag 30 maj 2016

6. (who would've known that after hunting you down, she would leave all the bones for me)

vi står bredvid varandra på en regnig perrong. vi pratar men förstår inte varandras skämt.
hon har blicken fäst långt borta, medan jag ser på henne. hon slänger sin fimp hårt ner på spårvagnsspåret medan jag går bort och fimpar min i en papperskorg. hon är cool och sval medan jag är känslosam och vulgär. hon är en förebild medan ingen ser upp till mig. hon är skarp och kunnig medan jag överskattar min förmåga. hon har tappat hoppet medan min motivation ökar.

tanken:
jag har något som hon inte längre har.
hon har glömt honom medan jag är vid hans sida varje dag.

och fast vänner säger ”tänk inte på det”
och han säger ”tänk inte på det”
och jag tänker ”tänk inte på det”
så tänker jag på det varje gång hon skymtar.
på en bild, i ett rum, i ett samtal med honom.
när jag sitter i samma kök som hon suttit, med fötterna på samma sätt mot hans stol i hennes kvarglömda strumpor.
när hon går förbi flera gånger utan att säga hej.


men det rör mig inte längre, för jag vill inte längre vara hon.

måndag 23 maj 2016

5. (I've got this feeling like it all could happen)

en trygg säng. en sämre dag. en nåbar mållinje. ett beroendeframkallande mobilspel. en kylskåpskall nektarin. en halvbra teckning. en ofullständig uppsats. en tråkig film. en skuldframkallande cigarett. ett dåligt samvete. en dagsgammal matlåda. en gnagande läslust. en tom lägenhet.

måndag 11 april 2016

4. (I'd love to hold you close, tonight and always, I'd love to wake up next to you)

jag har försummat mitt skapande, mina vänner, min skolgång. jag har glömt hur skönt det är att vara helt själv hemma. jag har lärt mig hur det är att prata med någon när pratet aldrig tar slut. jag har fått fråga hur din dag varit och klagat på min egen. och du har lyssnat. du har velat veta.
snart åtta månader här i vår värld. har aldrig varit med om något så smärtfritt tidigare. du ger mig nya intressen och jag lär dig om filmteori. vi sitter mitt emot varandra, ligger på varandra, lutar oss mot varandra. jag somnar allt som oftast i din famn.
kärlek är så inspirerande och samtidigt så otroligt avtrubbande. plötsligt förstår jag kärlekslåtar och klichéer. men hur ska jag kunna skriva om det när allt är skrivet.
att träffa dig är det bästa jag gjort.
alla timmar vi slösat, slöande i din säng. jag vill aldrig ha dem tillbaka, jag vill ha fler.
mer len hud, fler fina ord innan jag somnar, fler snabba kyssar, mer klagande på hur otroligt trötta vi är jämnt.
jag ser så mycket fram emot vårt liv tillsammans.

(bild från The Girl on a Motorcycle, 1968)

lördag 12 mars 2016

3. (tredje filmen på mindre än 24 timmar)












Mannen från Le Havre (Kaurismäki, 2011)