11. (saknar att höra min namn sägas)

har röstanteckningar på mobilen och ett klottrigt worddokument. det är blogginlägg som aldrig blir av eller utvecklas, av varierad kvalité. tänkte jag skulle tömma dem så jag gör min kreativa spya rättvisa.

Jag är inte säker på om det är dina händer jag vill ha runt mitt ansikte eller händer tillhörande vem som helst. Är inte säker på om det är i din hall jag vill ställa mina skor, eller hos vem som helst. 

******

Jag har hållit dig i mina armar. Akta dig, för du har varit min.

du har legat närmare än de flesta någonsin kommer. se mig i ögonen och säg att det inte betydde någonting.

du har skrapat på det innersta jag har. Säg inte att du inte njöt av varje sekund.

Jag skriver texter om dig.

Du

skriver inga texter om mig.

******

Berlin knoppar och blommar. Gatorna luktar färskt av regn och kvällarna är ljumma. Utom när det blåser sådär hårt innan regn och vädret växlar. Jag lyssnar på Spanarna och fågelkvitter. Här är gatorna jag älskar. Har glömt bort vad den här staden med all sin motsägelsefullhet gör med mig, men kommer snart på det igen. För här doftar det av all sorts mat och människornas samtal är mysterium.

Jag går en promenad längs med Kreuzbergs alla kanaler och möter så många som liksom jag bär ironiskt märkbara glasögon och lediga, minimalistiska outifts. Jag tror jag ser vänner flera gånger, men jag känner ingen här. Men det är en sorts försäkran om att det finns fler. Fler att lära känna, att det finns en chans. Om jag nu var en sådan som rörde på mig, kanske. 

Jag går kvarteren hemåt, ner dit där jag som vit är i minoritet och där jag alltid känner mig mest hemma.  Jag försöker ingenting här. Här är jag mig själv i bekväma skor och matkassar över axlarna. Här har jag mitt fula rum och knakiga säng. Här slår löven på träden utanför min balkong ut och teet är färdigt och här bor vänner några kvarter bort.

******

Det är så mycket du kan som inte jag klarar av. Måla ögonbryn till exempel. Lyfta mig högt på ett sådant oskyldigt sätt. Gå vidare utan att märka att du tappat mig. Jag vaknade när huvudet slog i marken.

Kanske är du inte bra för mig, fastän vi båda sagt det. Upprepat det till tusen.

Men jag är aldrig din första, kommer inte få vara din sista.

******

Ta mig ut ikväll, vi kan väl gå en runda? Sparka grus med en flaska i handen. Blöda ut våra hjärtan tills halsen värker. Finslipa det vi vill säga så att det står gnistor och blir skarpast möjligt.

Berör mig, rör mig, välj mig.

För Guds skull, välj mig.

Säg att du behöver mig.

******

I låtar sjungs det om känslor som aldrig funnits. Jag har aldrig känt så här förut. Men här är alla känslor som går att känna är kända. Ingenting nytt, spännande. Allt är upprepningar.

Jag är en drama queen, men efter tio minuter känns allt så överdrivet. Ser tillbaka på en psykos som knappt hunnit ta slut, men jag tycker redan att den är det dummaste jag hört. 

Jag försöker återigen hitta mig själv. Hitta den jag var. Minut för minut återanpassas jag in i det liv jag byggt upp åt mig själv här i Berlin. Månen är halv, natten är ung. Jag är ensam, men jag kan vara ensam i natt, det är helt okej. 

Du gav mig aldrig något i alla fall.