39. (någon gång måste du bli själv)

höstrusk. bilar låter mer när de kör på blöt asfalt, igår innan jag drog täcket över mig föll regnet så hårt att jag förväntade mig hål i taket.

läser om hur man bör ge regi. säg inte såhär eller såhär eller såhär. min bransch är asjobbig och inte särskilt lukrativ. men den är min.

tänker alltid, när jag sitter såhär i sängen eller köket eller badkaret, att det är sjukt att det här är vardag. jag kan byta tåg en gång och hamna på Alexanderplatz på en halvtimme. jag kan äta på vår gamla klassiska indier om jag vill. men istället täcke och vattenflaska. hela Berlin ligger här, men jag har inte bråttom.
lever supersvenskt, med kaviar och P1 och pratar hälften svenska om dagarna. men å andra sidan känns det helt normalt att ha en utgångskväll som består av
1.) först supertysk, enorm oktoberfest med stora ölglas och skrålande människor i lederhosen och rutiga klänningar
och sedan
2.) liten bar med sand på hela golvet, bardisk i bambu, billiga cocktails och Wallander på tv:n

Och S-bahn hem.

nu ska jag skippa dagens första cigg och istället powerwalka till Treptow. (haha vem är jag ens?)
motion får mig att glömma jobbiga saker. typ hur han ler uppskattande eller världens sexigaste axelkontakt.