Orden kväver henne. Hennes vackra kropp går under av samvetskval. Hur många cigaretter hon än röker eller hur mycket pengar hon än spenderar på öl så kommer hon inte undan den. Känslan av undergång.
Som utomstående är det så vackert. Alltihop. Hon är bland de vackraste jag sett, en stilförebild. Hon skriver så vackert och klokt. Men hon är olycklig. Inte ett inlägg som inte är spetsat med ångest eller en känsla av sentonårskärlek.
Det är sådana som hon som får mig att vilja vara på botten. Bli olycklig. För det verkar så vackert.
Men tyvärr hörrni. Jag är lycklig just nu. Det här är en fin tid i mitt liv. Ett liv som jag äntligen har kontrollen över och det känns så jävla bra att vara sjutton år.
Och kanske springer jag in i henne på en fest någon gång. Och säger hur mycket jag älskar att läsa om hennes undergång eller se bilder på när hon röker.
"Du, vi har träffats förut. Du grät och jag nickade mest åt dig, för jag pratade med din kompis"
Så skulle jag kunna säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar